Astrid Lindgren del 1

Vi var nya..

Det var en ny värld. Vi hade fått barn..men det föll mellan raderna…alla förväntningar, alla drömmar alla tankar, dom var redan borta…dom var stulna! Istället hamnade vi någonstans på okänd mark, i otrygghet, ovisshet. Blodprover, stick, gråt, skrik, rädsla och oro. Noel var en kille, efter en veckas undersökningar, provtagningar osv så visade det sig att vi hade rätt. Hypofysen i hjärnan producerade alla hormoner som den skulle, och man hittade under operationen och MR av organen hans testiklar, som förhoppningsvis ramlar ner snart….Lycka, glädje. Opration (check), kille (check). Återhämtning och orsak???

Noel är en kämpe, det har han nog varit sen han kom till. Han är stark, starkare än mig. Efter en vecka på BIVA fick vi flytta till Q63. En avdelning för småbarn. Noel fick ligga på 7an, övervak, vi satt där, precis som innan, vi försökte sköta, mata och ge kärlek…vi var trötta, ledsna. Noel gav så mycket, kärlek, villkorslöst. Han låg i famnen, vi lärde känna varandra, varför han skrek, varför han var ledsen. Jag lärde mig att han behövde närhet, ville inte sova själv, ville ligga i famnen…han lärde känna skillnad på mamma och pappa och alla sköerskor…lycka!

Jag hade hemska tankar ibland, förbjudna tankar. Jag kunde känna att det var lika bra att Noel dog…att han försvann, jag ville inte ha ett sjukt barn, ett annorlunda barn, jag hade ju beställt ett friskt barn, ett barn som alla andra. Jag bar arg, besviken, jag var avundsjuk…jag såg ”normala” barn överallt…jag var ledsen..jag hade dubbla känslor. Jag var rädd, jag kände mig lurad, jag kände mig så berövad….

Men jag var lycklig, vi tog Noel till oss, han var våran. Min Noel, min vackra son. Jag lyckades ringa mamma, kunde börja svara på sms. Jag kom tillbaka…sakta. Vi skämtade, jag log, vi skrattade, vi myste. Vi fick ett eget rum, vi skulle få ha Noel dygnet runt…lycka!

Vi vande oss med tanken att det bara var lite knas med Noels kropp. Analatresi, och ett hjärtfel (ASD). Vi fick salva, att smörja Noels snopp…snoppsalvan…den växer, det är knasigt! Vi lärde oss att hantera allt med sladdar hit och dit, extra syrgas..vi försökte leva normalt, köpte mat att tillaga i köket, vi bytte blöja, såg på tv, myste med Noel, samsov. Vi vande oss med tanken att få komma hem snart!

Vi hade anpassat oss….

blogstats trackingpixel

En reaktion på “Astrid Lindgren del 1

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>