Tacksamhet och förlåtelse

Att vara tacksam är inget som kanske kommer naturligt alla gånger. Jag tror att ju mer man vandrar på livets väg, ju fler törnar man stöter på, ju krokigare väg man har att gå, desto mer öppen blir man för att vara tacksam för det man har, och desto lättare blir det att förlåta! Förlåtelse är bland det svåraste som finns, att förlåta andra är en otroligt jobbig process, men det är desto svårare att förlåta sig själv! Det finns kapitel i mitt liv jag helst vill glömma, de som man bläddrar förbi snabbt eller hoppar över, kapitel man gärna inte pratar om, de som man lämnar bakom sig. Men utan förlåtelse skulle jag inte ens kunna ha dem i min bok…det är viktig för mig, att kunna förlåta, att förlåta andra, försöka förstå meningen med en handling, det som ligger bakom, det är ibland en oändligt lång process, som sagt inget som kommer naturligt alla gånger. Förlåtelse är något stort, något vackert. Det är bland det finaste man kan ge en annan människa, förlåta någon för en negativ handling. Förlåtelse ger också tacksamhet, en annan sorts sinnesro, en människa är väldigt liten i mina ögon om man inte vet innebörden av förlåtelse och vetskapen om tacksamhet…

Det finns människor i min bok som egentligen inte är värda sin plats där..men jag kan inte bränna upp kapitel som redan skrivits ned…skulle jag göra det skulle jag även radera en bit av mig själv, en bit av min identitet, en bit som gjort mig till den jag är idag. Om jag istället kan förlåta det som skett och känna tacksamhet för att det gjort mig till en starkare, mer berikad människa, då går jag även lättare igenom en jobbig situation med huvudet högt! Hade vissa saker i mitt liv inte inträffat, då hade jag definitivt inte varit jag, då hade jag heller aldrig hanterat situationen med Noel på det sätt jag gör nu! Den som valde att ge mig Noel gjorde ett medvetet val, ett val jag är tacksam för.

Det är stort att ha förmågan att förlåta, att komma till insikt. Det är även stort att ha tacksamhet för livet, att uppskatta det man har istället för att sörja och vara bitter över det man inte har. Intet sagt att man inte får vara ledsen, arg, bitter och besviken på livets vägar och på hur en situation uppstår. Men man går oftast starkast ur en situation om man som grund har förmågan att förlåta och vara tacksam över den kunskap man får. Jag har många inlägg av förtvivlan, av rädsla och besvikelse, och ibland önskar jag att jag hade fler glada inlägg…men livet är inte så, inte alltid, inte varje dag. Men jag har ändå kommit så pass långt att jag kan uppskatta det vi går igenom enbart för att jag är tacksam för det vackra vi får på köpet.

Många av mina värderingar har jag med mig hemifrån, tankar av att man alltid kan lära sig något av något negativt, att man blir starkare av att se det positiva med det och på så sätt kan gå ur något negativt med huvudet högt. För min del är förlåtelse stort och vackert, något som tar tid, något som man måste lära sig att ge. För mig är även känslan av tacksamhet stor, det är stort att besitta mycket men även vara tacksam för det lilla. Att ha perspektiv på livet är hälsosamt! Man kan inte sluta äta för att andra svälter, man kan inte sluta tycka synd om sitt barn som har en förkylning för att andra barn har hjärtfel. Men man kan ha förståelse, man kan skapa perspektiv. Men man kan framför allt förlåta de som handlar av känslor och inte alltid med huvudet, man kan förlåta att alla inte förstår, man kan förlåta en människa eller en situation för att man är större, för att man förstår att man ändå kan lära sig något av det…Kunskap är stort, kunskap ger trygghet. Kunskap om känslor och sig själv är stort. Att veta hur man själv fungerar gör att man även kan försöka förstå hur andra människor fungerar. Och även om man inte förstår andra, hur de agerar, så kan man förlåta, för att man i grund och botten kanske förstår att där ligger något annat till grund för en handling eller ett beteende.

Det finns människor i min bok jag egentligen inte förlåter, vissa händelser jag aldrig kan radera. Men jag kan ändå känna en förlåtelse, förlåta för att själv gå vidare. Förlåta för att jag sitter med vetskapen om att jag själv fått så mycket annat ut utav det, jag har lärt mig mycket och jag är idag en starkare människa!

Min mormor sa alltid, det finns alltid något positivt att ta ut ur det negativa, och med den devisen lever jag! Man kan alltid lära sig något, av någon eller något. Man blir aldrig fullärd, kanske bara mer klok och stark! Min bok blir aldrig full, det tar inte slut! Jag kan inte styra allt som kommer skrivas ner i min bok, men jag kan styra över hur jag ska hantera det som sker, jag kan styra över om jag ska klara det eller inte…

Idag känner jag mig stark, imorgon kanske jag känner mig svag. Egentligen spelar det inte så stor roll, för i grunden vet jag vart jag har mig själv, och därför kan jag tillåta mig själv att ha både bra och dåliga dagar!

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>