På sjukhus….

Igår när jag la mig i sängen, 5 våningar upp från min älskade skrutt, så hade jag ändå ett leende på mina läppar. Jag tänkte på tiden efter operationen, på hur Noel skulle få ligga i gräset, känna hur det kittlas mot kroppen. Jag såg framför mig hur han skulle få titta på allt runt omkring, höra alla fåglar kvittra, få njuta av sommaren som alla andra barn. Jag såg framför mig hur han ler och skrattar, hur han får njuta, bara vara, inte ha något som stör honom i ansiktet, inga nålar i kroppen, inga sladdar och slangar i vägen. Jag kände mig lycklig, för den här hjärtoperationen är ju det vi så länge väntat på, det vi önskat efter och längtat efter. Och nu, på tisdag kommer det bli av. Jag ser tiden efteråt, ser något vackert. Min son kommer få en helt annan livskvalitet, kommer få kunna njuta. Det är en lustig känsla, men så underbar, tänk att inte behöva ha syrgas med sig vart man ska, man behöver inte vara orolig för att hjärtat ska ge upp bara sådär….lycka!

På ett sätt är det ju bisarrt, att det är dessa saker man blir lycklig över, det borde varit andra saker. Men det här är vår verklighet, vårt liv. Men ändå kan jag fortfarande känna en viss bitterhet över att vi inte fått njuta, att vi inte fått möjligheten än att bara vara en familj. På ett sätt känns det som att jag inte har en aning om hur det är att vara mamma, hur det är att ha barn. Det känns som ett totalt främmande land. Nu när Noel ler och skrattar för första gången ordentligt på 6 månader så kan jag få ett hum om hur det borde vara. Att man borde se sina barn lyckliga och välmående. Vi har egentligen ingen aning om hur det är att pussla ihop vardagen, hur det fungerar med BVC besök, vaccinationer på vårdcentralen, att mata med barnmatsburkar, kunna gå på stan och fika, kunna åka iväg på en längre resa, kunna hälsa på hemma hos vänner och familj, åka och storhandla, gå på öppna förskolan osv…Vi har egentligen ingen aning alls om hur det är att vara en vanlig, normal familj där man gör allt det där som man föreställt sig att göra när man får barn…vi har aldrig fått det där vanliga…

Om operationen går som tänkt, att det går bra, så kommer det vara en total omställning att gå från vår verklighet nu till att leva i den riktiga världen. För det är lite så det är, som två olika världar. Och till de som aldrig haft ett allvarligt sjukt barn, till de som aldrig bott mer än ett par dygn på sjukhus, aldrig behövt, på riktigt, oroa sig över sitt barns liv eller inte…för er kanske det är svårt att förstå varför det känns som två olika världar, varför man skräms av att leva på riktigt…men det är skrämmande, det är nytt och oroligt. Kanske lite som oron man har inför sitt första barn…man vet egentligen ingenting.

Jag är orolig över operationen, jätteskrämd, jag känner mig extremt nervös och ängslig. Samtidigt som jag någonstans innerst inne vet att det kommer gå bra, det måste ju gå bra. Jag våndas över att han kanske måste genomgå den stora operationen, att dom måste skära i Noels bröst, såga i hans bröstben….usch, det gör ont..men just nu är priset cpap för att han ska överleva…jag försöker intala mig själv att operationen känns lättare just för att han efteråt inte kommer behöva någon andningshjälp….han har lika stora, om inte större, förutsättningar att klara operationen som att inte gå igenom den i nuläget. Han kan inte leva med sitt trasiga hjärta…så vi måste försöka få det lagat.

Noel ska få ett helt hjärta….ett hjärta han kan leva med, det är fantastiskt hur livet fungerar, det är fantastiskt vad människan kan åstadkomma….Dom ska skära i Noel, men dom ska också göra så att han har möjligheten att leva livet fullt ut! Jag är lycklig…..

blogstats trackingpixel

3 reaktion på “På sjukhus….

  1. Skön läsning att ni fått tillbaka op tiden, Håller alla tummar för allt före under och efter .Var rädda om varann, gruppkram till alla. Ses framöver

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>