Om framsteg…

Framsteg är ju ett starkt ord. Och vår son är ett praktexemplar. Han gör som störst framsteg när han är som sjukast. Det är otroligt fascinerande faktiskt, han är en otroligt stark människa, men det har jag ju vetat sedan dag ett.

De senaste veckorna så har det hänt enormt mycket på utvecklingsfasen (tänk Noel-steg), jag tycker man får mycket mer kontakt och respons ifrån honom nu, han uppfattar när man pratar med honom och till viss del busar med honom. Han älskar och har i och för sig alltid älskat när man sjunger för honom, musik verkar ha en lugnande inverkan på skrutten. Men han har blivit så stadig, så otroligt stadig i nacke och rygg/mage. Faktiskt så är det så att jag kan bära honom på höften och han håller huvudet själv, om jag sitter ner och har honom framför mig och endast stöder upp rumpan och svanken så sitter han själv, visst självklart så lutar han sig bak och tittar på mig, men sedan kan han faktiskt ta sig upp själv från halvliggande till sittande, förmodligen för att han har lite stöd just vid rumpan, men så duktig han är. Det är enormt roligt för oss att se, och att det faktiskt går framåt trots sjukdomar osv. Något annat roligt är det där med att greppa leksaker och hålla flaskan. Han förstår precis när det är mat, och vilken flaska som är mat och vilken som är vatten, den med vatten har blå ring och den med mat orange och visst ser Noel skillnad, får han vatten dricker han mer än gärna och utan problem och invändningar, dessvärre inte med maten, där är det strul för det mesta, även om han äter. Han greppar också mer nu, kul tycker jag för han har mycket roligare då. Man kan ligga hos honom utan leksak och efter ett tag blir han uttråkad, tar man då fram en leksak (helst älgen då) så tar han tag i den på en gång och blir överlycklig över något att greppa i och titta på, stoppar lite försiktigt in den i munnen men  oftast kommer fingrarna i vägen och är betydligt godare än någon leksak.

Vi har också bytt liggdelen mot sittdel nu i vagnen. Förutom att Noel verkar trivas bättre med att sitta i vagnen så är den också betydligt mer lätt och smidig än liggvagnen (duovagn). Sittdelen behöver man inte ta bort när man fäller ihop vagnen utan man fäller ihop den som den är, skit smidigt. Fast vi är otroligt nöjda med vagnen och att ha liggdelen på var inte osmidigt, men vagnen med sittdel är lättare att köra och tar inte upp lika stor plats i bilen.

Vi kör på med smakportioner, potatis och morot är okej, men det är svårt att mata Noel med ”vanlig mat”, han är inte så intresserad eller så får han kväljningar av att det är tjockare än flaskmaten. Öva, öva, öva är väl det som gäller, lika så med napp. Vet inte riktigt vad som hänt, men första 5 månaderna var nappen toppen och Noel tog den gärna. Men sedan har han totalvägrat napp. Tack och lov är ju Noel ingen skrikbebis, utan så otroligt nöjd och glad, om han inte är sjuk, övertrött eller för varm, då är det lite gnälligt, men aldrig att han bara skriker. Så nappen är inte så efterlängtad bortsett från att han är så otroligt snuttig, fingrarna är konstant i munnen, och ibland så tycker jag det vore skönt om han tog nappen. Han tar den om han redan somnat (vi ger den när vi matar i knappen så tarmarna jobbar bättre) men är han vaken tar han det absolut inte, får kväljningar eller spottar ut den…jag tänker inte tvinga honom eller ha någon intensiv napp-träning, men visst vore det skönt om han hade en favoritnapp som alltid fanns till hands…

Han gör framsteg vår son, han är duktig. Och han utvecklas, om så på sitt sätt så är det otroligt underbart att se. Det är så otroligt roligt att se honom lära sig nya saker och att han kan njuta och vara nöjd. Han är så otroligt fin min vackra Noel.

Det finns inte ord som förklarar hur stolt jag är över dig min skatt!

blogstats trackingpixel

3 reaktion på “Om framsteg…

  1. Skriv din kommentar här!

    vilka fina bilder du har lagt ut här på bloggen.
    det känns jättefint att läsa om hur Noels utveckling går framåt, vilken liten kämpe han är, när han är så sjuk som han ändå är.
    kramar till världens duktigaste Noel.

    heja heja Noel

  2. det är fantastiska framgångar och jag som bara träffar noel då och då ser för varje gång hur han är mer närvarande, vill göra mer och faktiskt gör en massa mer. han ger sig inte i första taget er son. en riktig kämpe. kör försiktigt ikväll! kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>