Frågor och Svar




Felinaisabel Skrev;

Jag har inte läst hela din blogg men tittar in här ibland… Tycker att du skriver så fint om din son. Jag jobbar inom sjukvården (på ALB, fast inte på ”er” avdelning) och tycker att mycket av det du skriver är viktigt att ta till sig som vårdpersonal, det är bra att få se vården ur patientens och anhörigas synvinkel.
Apprå på det du skrev: ”Saken är den att för dem så är Noel vem som helst, en sjuk pojke som ligger på BIVA, på deras arbetsplats, han är deras jobb, när vi sedan åker glöms han bort, han finns inte mer.” Jag vill bara säga man inte glömmer. Vissa patienter jag haft hand om kommer jag att bära med mig hela livet. Så tror och hoppas jag att det är för de flesta som jobbar med det jag gör. Jag vill inte trampa dig på tårna utan ville bara säga det för att det kanske känns lite bättre att veta att de flesta av oss som jobbar med barn verkligen bryr oss och brinner för det vi gör. Styrkekramar.


Jag svarar;

Jag vet att de flesta, som jobbar med barn, tar till sig barnen och verkligen gör sitt bästa för hela familjen, det har vi verkligen upplevt, både hemma och på ALB. Men, det var många sköterskor i Lund som flera gånger påpekade att de glömde barnen när de åkt, kanske för att de var tvungna om de skulle orka, men att de sällan kom ihåg barnen om de kom åter osv. Det, samlat med mina andra känslor kring vistelsen förra gången gör att det känns lite jobbigt att komma tillbaka, eller att jag kände som jag gjorde, jag kände mig överkörd, och ville absolut inte att de skulle ta hand om Noel om de ändå skulle ”glömma” honom sen som vilket sjukt barn som helst…för mig är han ju inte ”bara”, han är ju allt. Och det är ju absolut inte så med alla, jag drar absolut inte all vårdpersonal över samma kant, utan ville bara med inlägget förmedlan mina intryck från vår vistelse i Lund senast.

Tror det är svårt att förklara, vilken sida man än står på, viktigast är nog att ha förståelse för att alla är olika och försöka kommunicera med alla inblandade. Det är så lite som kan betyda så mycket och tvärtom.

Tack för dina tankar. Carolina

blogstats trackingpixel

En reaktion på “Frågor och Svar

  1. Jag har läst igenom en del i din blogg och ger en massa styrkekramar till er. När min son var 1 månad dog han. Han var alldeles frisk, vad man trodde, och vi åkte hem från BB lyckliga och glada. Den lyckan försvann en morgon när min son låg död i sängen. Plötslig spädbarnsdöd. Ingen vet varför. Han bara glömde andas. Jag skulle gjort i princip vad som helst för att ha honom hos mig. Jag blir så glad när din lilla lilla fina son orkar vara stark och kan leva trots att några små dna grajs saknas. Lev på lille Noel!!! Massa kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>