En vecka kvar

Det är allt som återstår tills vi åker till Stockholm för påbörjan av lungutredningen, jag skriver påbörjan, just för att jag själv inte tror det kommer räcka med de undersökningar man ska göra på onsdag/torsdag. En vecka, alltså 7 dagar. Vad ska man göra under dessa 7 dagar? Egentligen borde man ju göra något effektivt som tar tid så tiden går fort, så man liksom slipper tänka, vi vill ju ändå komma upp så fort som möjligt och vi vill ha svar. Fast sedan finns det ju en sida inom mig som bara känner att jag inte alls vill veta, jag vill inte alls åka…dubbelt, alltid dubbelt, varför ska något någonsin vara enkelt?

Hur det känns då? Nervöst, oroligt, förväntansfullt…ledsamt, lite allt på samma gång. På ett sätt så vill jag verkligen VETA, jag vill veta VAD som är fel, hur det ser ut, kan man göra något åt det? Vad innebär det för framtiden osv. Det skulle vara enkelt att veta, för då vet man ju vad man har att förvänta sig. Det känns som att det vore lättare att planera då, ska Ted jobba mindre eller mer? Ska vi börja ta föräldradagar, kan vi vara hemma båda två? Ska vi bo kvar här? Vågar man resa iväg? Det känns som att alla beslut vilar så mycket på att få ett svar, som att allt hänger på den här utredningen. Men så kände jag annorlunda igår. Vill jag verkligen veta? Vore det inte lättare om dom sa att dom inte kom fram till någonting alls? Då skulle det ju vara som nu. Då skulle man ju i alla fall veta att man inte vet hur framtiden blir, och så kan man planera efter att Noel visst kommer bli 113 år gammal, att han visst kommer bli frisk, en dag, men att syrgasen kommer hänga på ett tag till liksom. Då kan man planera hus, syskon, jobb, fritid på ett helt annat sätt, då kan man kanske leva som att man hade ett normalt liv ändå. Får man andra svar så känns det som att man får ge upp den där bilden och drömmen om ett normalt liv och fokusera på nuet, på att Noel ska få det så bra som möjligt, på att njuta av den tid vi får…fast jag tror inte, även om det inte ser bra ut, att dom kan säga att Noel kommer leva si och så länge, jag tror inte det finns några egentliga, exakta svar….

Jag vet inte vad jag vill få ut av resan, av utredningen. Jag vet att den måste göras, och att vi velat detta sedan i våras..Nu är vi där, 7 dagar ifrån…Och hur känns det då? Ganska surt och pissigt…ännu ett sjukhusbesök, och på ALB dessutom, sladdar och slangar, röntgen och mycket människor..och kanske, kanske några svar, kanske positiva, kanske negativa, kanske inga alls…..jag hatar att inte veta, att inte ha kontroll…det är jobbigt, sjukt jobbigt..och inget kan man göra åt det heller.

Jag tror jag innerst inne har för mycket förväntningar på den här utredningen, som att dom skulle hitta felet på stört och kunna bota lungorna liksom….jag tror inte det är så enkelt, och mina förväntningar kommer nog raseras ganska fort, jag är väl egentligen medveten om det, och kanske är det därför som det känns extra jobbigt…

Suck…..

En glad skit är vad jag har till son, en solstråle…

blogstats trackingpixel

4 reaktion på “En vecka kvar

  1. VÅNDA! jag vill med att de ska hitta felet och bota. men som du skriver… det är nog inte så enkelt.. det kommer ta sin tid och jag vet att ni kommer fixa det! ni har fixat allt som få människor skulle klarat.

    vart kommer ni bli inlagda? vilken avd? kramar

  2. Hur länge blir ni i Stockholm? Bor ni på AL då? Verkar det supertokigt att fråga om ni kan/får/vill ta emot ett jättekort besök på sjukhuset? Jag har naturligtvis ALL förståelse om du inte vill/Noel inte kan/får det.

    Kram Rosita

  3. Hej Carolina,
    jag försökte maila dig på den adress du sände men lyckas inte. Är så glad att du ”tar min förfrågan rätt”. Jag (och Adam) kommer gärna på torsdag innan kl 13. Kan du maila mig på den mailadress du ser vid min kommentar så skickar jag dig mitt mobilnummer.

    Stor kram,
    Rosita

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>