Noels Insamling – Känslor & Tankar

LÄSVÄRT

Om 4 dagar är Noel 14 månader gammal. Hela 14 månader. Han har kämpat nu i snart 14 månader. Kämpar varje dag för varje andetag. Inget som vi längre tar för givet. Att andas är ett privilegium, en gåva av livet, att inte andas är att inte leva. När Noel var mindre, nästan nyfödd och tiden där efter mådde ingen av oss bra. Det var jobbigt, hemskt och ledsamt. Ingen av oss var speciellt starka, förutom Noel. Ni förstår, vid varje motgång, vid varje jobbigt tillfälle, då när det är som sämst, så lyckas Noel alltid le och vara glad, han tar sig alltid igenom de hinder som kommer i hans väg. Jag förstår inte varifrån han får sin styrka, varifrån han hittar sin kraft. Men det är tack vare honom som vi är dem vi är idag. Det är tack vare Noel som vi vuxit ihop så mycket som familj, som ett par, som släkt, som vänner. Det är tack vare Noel som denna insamlingen finns. Han gör det möjligt. Han är den som inspirerar mig, som får mig att vilja leva livet fullt ut, han är den som får mig att bli en bättre människa och som får mig att le åt livet trots att det inte alltid ser så ljust ut.

När vi sov över på sjukhuset i veckan så satt jag sent på kvällen och såg på de vita väggarna. Jag tänkte på hur många dagar och nätter som vi stirrat på dessa väggar, uppgivna, ledsna, oroliga. Väggarna är lika trötta och matta som oss sömnlösa, oroliga föräldrar. Lika intetsägande som framtiden är oviss. Jag gick förbi barnakuten på min väg ut till köket i lekterapin, jag såg på den ängsliga mamman som ammade sin lilla medan den stora låg utslagen i hennes knä, jag såg på en annan stressad mamma med gråten i ögonen som utan resultat försökte trösta sin lilla dotter, jag såg också paret till den fyraåriga sonen som försökte trösta och säga att det inte alls gjorde ont med nålar och att han sedan skulle på en glass. Jag såg på dessa oroliga människor, och visst förstod jag att de säkert skulle få komma hem samma dag eller någon dag senare, men jag såg också hur trötta och oroliga de var i just den stunden. Hur svårt det är att trösta ett barn och underhålla syskon i ett blankt rum med några få leksaker, ett rum som just nu mest är fyllt av ängslan, oro och tårar. Och det kommer det alltid vara till viss del, för det är ju så det är på akuten och med sjuka barn. Men, jag såg också vilka potential det lilla väntrummet har, jag såg vilken skillnad det skulle göra med färg på väggarna, på hur glada syskonen skulle vara om de fanns en rutschkana och ett bord med kritor och papper. Jag såg också hur underlättade föräldrarna skulle vara om det fanns leksaker för ALLA åldrar, om det fanns mer hopp, lekfullhet och fantasi på väggarna. Jag vill inte att barnavdelningen ska vara lika jobbig som känslan man har när man är där. Jag vill att den ska utstråla lekfulhet, hopp, trygghet, glädje, stimulans och en massa, massa färg. Jag vill att tiden där ska vara fylld av mer än tårar, ångest och oro. Kanske skulle man hitta mer hopp och trygghet om man fick stirra på en glad väggmålning än en tom, vit vägg.

När man är på barnavdelningen så som vi var i onsdags och torsdags så förstår man behovet ännu mer. Det kanske är svårt för de som aldrig varit där. Men behovet finns. Behovet av färg och fantasi finns. Och jag är övertygad om att i denna stad finns medel för att hjälpas åt att göra barnavdelningen just det som den borde vara. Tänk att komma in där och känna färgerna slå emot dig, se leksaker och tavlor med motiv för barnen. Tänk om det där sticket i fingret eller i armen känns mindre jobbigt för bara ett barn och ett par föräldrar tack vare att det var roligt i väntrummet? Då är ju det hela värt varenda krona, eller hur? Tänk om tiden inne på rummet inte känns så vit och kal, utan snarare som en liten utflykt till ett annat barnrum någonstans? Tänk om det var målat en stor labyrint fylld av magiska djur, frågor, matte-tal, berättelser och annat spännande på den hela långa vita väggen i korridoren? Tänk om de små rummen inne på Neontalavdelningen faktiskt hade kaffebryggare och kanske tavlor med mjuka, vackra tilltalande motiv, tänk om det fanns lampskärmar i rummen med barnmotiv gjort för en barnkammare där inne? Förstår ni verkligen vilken STOR skillnad det skulle göra? Förstår ni vad skönt det skulle vara att slippa gå ut till lekterapin för en kopp kaffe? Farmor eller moster kan köpa med kaffe och så kan man fika på rummet istället. Tänk om man kunde måla små, söta motiv på ena väggen inne vid Neo, motiv som inger en känsla av hopp, glädje, framtid, ljus och lycka? 

Det finns väldigt många barn i den här kommunen, väldigt många sjuka barn, men ännu fler friska barn. Vilket barn som helst riskerar att någon gång blir sjukt, och även om vi hoppas att våra älskade små för alltid kommer vara friska så kanske någon av oss en dag måste stanna en natt eller två på barnavdelningen. Tänk vad underbart det skulle vara att få bo i djungel-rummet eller i rymnden-rummet? Tänk vad fantastisk det vore att veta att man själv och de man känner fått vara med och göra de rummen, att man varit en del av att göra vistelsen på sjukhuset roligare för alla barn och vuxna! Tänk vad underbart det vore att ha Sveriges roligaste och färggladaste barnavdelning, en avdelning som gör personalen rättvisa och som gör sjukhusvistelsen till ett litet äventyr, och när man kommer hem så kanske barnen inte bara talar om hur ont det gjorde när doktorn stack eller hur trött man var, man kanske också talar om att på mitt rum där var det en stor Dinosaurie på väggen och i väntrummet, där fick man minsann åka rutschkana om man orkade, och i korridoren, där fanns det en stooor vägg med massa roligt på, och det fanns tom delar av väggarna som man kunde rita på och fylla i svar på matte-tal och läsa roliga historier….Tänk vad underbart DET skulle vara!

Jag VET att vi kommer behöva vistas mycket på sjukhuset i hela Noels liv. Vi vet inte hur långt Noels liv blir, förhoppningsvis får vi många år tillsammans. Det jag däremot VET är att om Noel inte fanns så skulle den här insamlingen heller aldrig existerat. Och jag VET att med er hjälp, era vänners, familjs och arbetskollegors hjälp så kommer vi tillsammans kunna göra allas vistelse på barnavdelningen mycket roligare. Jag är otroligt stolt över Noel som är kärnan bakom allt. Och jag är otroligt stolt över alla er som skänker pengar och engagerar er. Ni ska vara stolta över er själva och er insats, för jag vet att den kommer göra skillnad.

Jag kommer gråta mycket den dagen vi samlat in tillräckligt med pengar för att kunna måla om och göra roligt. Och jag kommer alltid, alltid känna mig otroligt stolt varje gång jag tar ett steg in på Barnavdelningen och veta att det är tack vare min son som det är så färgglatt och fint där inne. Och jag hoppas, hoppas av hela mitt hjärta att Noel blir så gammal att vi kan gå där tillsammans, peka på djuren och skratta åt alla bilder som finns där, att jag får hålla hans hand när han åker i rutschkanan och jag kan berätta för honom att det är tack vare honom som det faktiskt är ganska okej att stanna en natt eller två på sjukhuset…..jag hoppas, och jag hoppas att vi lyckas..tillsammans!

Men, jag vill att ni ska veta, att det är tack vare er allihopa som det är möjligt, det är ni som skänker pengarna, det är ni som sprider budskapet vidare och det är ni som tar egna initiativ och hör med era chefer, släkt, bekanta och företag. Det är ni som gör den största delen av jobbet. Och DET är jag verkligen evigt tacksam över!

Nu vill jag att vi blickar framåt mot 2012 och tänker att just DET HÄR året ska bli ett år då vi tillsammans var med och gjorde skillnad, 2012 ska bli året då vi tillsammans gör barnavdelningen på Vrinnevi till en mycket roligare barnavdelning för alla barn, föräldrar och personal som vistas där!

Lungutredning – PCO2 med & utan Bipap

Vi kom hem för ett par timmar sedan, det var längesedan jag var så här trött. Den här natten har verkligen tagit all energi ur både mig och Ted, och faktiskt lite ur Noel, han har inte heller sovit bra. Inatt sov Noel som vanligt med bara srygasgrimman och med saturationsmätaren på. Däremot skulle det tas en TINA varannan timme, en TINA är alltså en mätning av kroppens PCO2, man fäster en liten plastbricka på huden och sedan en liten plupp där i som mäter syret och koldioxiden i blodet, helt smärtfritt egentligen förutom att det bränns lite grann. Detta skulle alltså göras varannan timme, men det tar 1 timme för varje undersökning som ska läsas av var 15e minut. Vilket ju innebar att vi hade spring inne hos oss varannan timme en gång varje kvart. Och Noel skulle få en ny plupp i en av brickorna varannan timme, vilket ju såklart störde hans sömn och han låg mest och vred och vände på sig hela natten, och när vi väl hade en timme ”ifred” så skruvade han så mycket på sig att jag knappt kunde sova då heller. Jag har nog sovit sammanlagt 5-6 timmar under dessa två nätter, och det är verkligen inte någon sammanhängande sömn vi talar om där.

Och vad kom vi fram till då? Jo, att Noel andas ungefär lika bra med som utan Bipap, hans PCO2 skiljer sig inte alls mycket med Bipap som utan. Däremot blev det inte så många mätningar inatt då Noel sov dåligt och vi fick sätta om brickorna några gånger. Så vi måste in nästa vecka igen och göra om nattens undersökning, och veckan därpå ska vi köra en natt till med Bipap. Så att vi har lite värden att jämföra med, och så vi har något kvantitativt att visa Stockholm.

Bortsett från bristen på sömn så har det ändå fungerat helt ok dessa två nätter, men vi är inga stora fans av sjukhuset längre, vi håller oss gärna borta därifrån så mycket som möjligt! Därför blir dagen idag en mysig hemmadag då vi alla knatar runt i pyjamas och tar det lugnt. Vi får sova ikapp lite i skift och lägga oss tidigt med tanke på morgondagen!

Snart framme i vårt delmål tack vare er

Dagens saldo är; 9737:- kan ni förstå? Det kan inte jag, det är verkligen helt otroligt att ni skrapat ihop nästan 10 000:- på bara några få dagar, det är helt fantastisk. Förstår ni hur underbara ni är, vilka fantastiska, ödmjuka människor som ni är. Ni ger av er själva, både i pengar och i tid och engagemang för att andra barn och föräldrar ska ha det bättre.

Jag har verkligen inga ord för hur tacksam och rörd jag är över allas fina initiativ, det är så stort på något sätt, och jag är så fruktansvärt glad över att ni är så många som hjälper till, ert stöd betyder allt, det är ju tack vare alla er som engagerar er som vi kommer kunna göra det här möjligt, och om vi bara är 1/10 i mål så är ju det enormt, eller hur? Helt fantastiskt med tanke på att inget företag ännu skänkt pengar, vi får ringa runt efter nyårshelgen då det blivit mer vardag och rutin igen.

Idag vill jag ge ett stort, stort tack till dessa underbara människor, för att ni är med och gör skillnad, det är ju er förtjänst;

  • THERESE SPÅNG m. FAMILJ, ni är verkligen helt fantastiska som inte bara satt in pengar en och två gånger
  • MALTE
  • EMY SERANDER m. FAMILJ
  • SIV-BRITT LUNDBLAD KARLSSON
  • JOSEFINE AZARI m. FAMILJ, Jossan, vad ska jag säga, hur många gånger har ni satt in pengar nu? Världens största tack!
  • ANONYM som skrev ”HEJA NOEL”
  • FAMILJEN KVISTELL
  • CHRISTOS & MAJA, tack fina vänner för att ni är med och hjälper till
  • A. LÖF
  • ELLA R m. FAMILJ

Ni är alla otroligt fantastiska. Tusen tack för era bidrag till Noels Insamling, det betyder otroligt mycket för oss. Jag tjatar om det, men det betyder verkligen ofantligt mycket. Tack alla underbara människor!

Lungutredning – Bipap

Det har varit så fullt upp med annat, bland annat insamlingen, i bloggen på sista tiden så jag har glömt att skriva om några saker. Vi bestämde innan jul att vi skulle åka in och prova att ha bipap en hel natt, det är ju bättre för oss alla att bara köra på, att bara prova utan att ha någon ”tillvänjning” av bipapen. Så igår packade vi ihop en väska och åkte in till Barnavdelningen. Ungefär som när vi bodde på Neo men hade dagpermission, då kom vi också alltid tillbaka så sent vi kunde, så igår åkte vi in lagom till Noel skulle sova, rean iklädd pyjamas traskade vi ner från personalparkeringen och gick den lilla biten genom den tomma, mörka, nystädade korridoren bort till ingången vid barnakuten. Precis som för ett halvår sedan ungefär. Jag får ibland lite rysningar när jag är där, man får så mycket minnen tillbaka pga dofter och ljus, atmosfären och personalen, mycket är ju självklart positiva minnen också, men tyvärr en hel del jobbiga minnen, och så kommer det ju alltid vara, det var på avdelningen som Noel många gånger varit nära att gå bort, men det var också där vi firade påsk första gången och nyår första gången tillsammans som en familj på tre. Det var ju där vi växte ihop och lärde känna nya, underbara människor. Så det är alltid blandade känslor att vara där, men oftast känns det bra.

Däremot så känns inte inredningen alls bra, inte nu när man granskar den ännu mer än tidigare, men samtidigt är det lite kul att gå runt där och kika och inspireras till förändringar, det finns så ofantligt mycket man skulle kunna göra bättre och roligare, och jag vet att personalen också har många önskemål, om det är några som förtjänar en roligare miljö att arbeta i så är det ju personalen där uppe.

Men så till saken, vi kom dit och Noel var supertrött, fick lite mat och sedan stick i fingret för att ta en syrabas (blodgas) och se hur hans PCO2 (koldioxidvärde i blodet) låg innan vi skulle sätta på bipapen. Sedan fick han somna utan den och vi gjorde ytterligare en PCO2 mätning (en TINA som sätts på huden och mäter värden i ca 1 timme) innan vi skulle sätta på bipapen. Och det gick faktiskt över förväntan att sätta på Noel hans Bipap. Han blev såklart lite irriterad då vi störde honom i sömnen, men när den väl var på så accepterade han den och hade den på sig mellan 21-04. Sedan tröttnade han väl för han vaknade och ville dra bort den, då bytte vi tillbaka till grimman och så fick han somna om hos mig. Vi tog några värden under natten också. Värdena innan bipapen var helt okej och de första med Bipap var något sämre, men sedan var de sista med bipap mycket bättre. Det kan bero på att han vädrat ur sig bra under dagen och då var hans värden bra de första timmarna han sov utan bipap, men började sedan samla på sig koldioxid när han sovit i stund och därav lite sämre värden trots bipapen. Och så kan det vara så att en bipap hjälper honom eftersom att hans värden blev bättre efter flera timmar i bipapen. Men eftersom vi inte riktigt vet varför hans värden gick upp och ner så mycket så måste vi åka tillbaka ikväll och låta Noel sova helt utan bipap och göra om samma prover, bara föra att kunna jämföra skillnaden med och utan bipap. Annars kommer vi ju aldrig veta om han verkligen behöver den eller inte. Och så gör vi om en natt med bipap nästa vecka eller veckan efter det, inget som vi bestämt ännu.

Det känns okej med bipapen, och vi får väl se om det gör någon skillnad för honom, jag är i vilket fall glad att han accepterade att ha den på sig, och att han ändå kunde sova och slappna av med den på, trots att vi var på sjukhuset! Sen är det alltid jobbigare att vistas på sjukhuset numer, eftersom vi är så vana vid att bo hemma, det är verkligen stor skillnad även om man anpassar sig väldigt snabbt och hittar tillbaka till gamla ”sjukhusrutiner”. Det är tungt att behöva vara på sjukhuset, men det är för Noels skull och förhoppningsvis kan vi bli lite klokare efter det här kring hela bipap frågan!

Här sov vi inatt, ett ”fint” exempel på hur barnrummen ser ut på stora avdelningen!

Stort, stort tack till er

Många satte in pengar till Noels insamling igår, och det värmer verkligen i hjärtat ska ni veta. Känns så underbart att veta att vänners vänner och deras familjer och släkt engagerar sig. Jag känner mig enormt tacksam och rörd. Tyvärr så hade ju NT skrivit fel bloggadress i artikeln blogg med bara ett b, men jag hoppas ändå många hittar hit och att budskapet och all info når fram. Idag är det dags att försöka få tag på lite företag, och ännu mer blir det efter nyår.

Idag vill jag skicka världens största tack till;

  • JESSIKA WAHLSTEDT
  • En gåva insatt ”TILL MINNE AV MARGARETHA SVAHN”
  • K. BODIN
  • NINNA ÅKESSON
  • THERESE SPÅNG m. FAMILJ, för andra gången <3

Ni gör verkligen skillnad, det vill jag att ni ska veta. Vi låg inne från igår till idag och ska göra det inatt igen, och jag har massa idéer till hur man kan göra det mysigare och mer färgglatt, med små medel dessutom, och så finns det ju vissa saker man kan göra som kostar lite mer, och jag hoppas verkligen att företag får upp ögonen för insamlingen och vill vara en del av den!

Aktuellt saldo idag är 7930:- så vi är nära målet på 10 000:- innan nyår! Tusen tack till alla er, det är ni som gör skillnad!

Noel drömmer om en finare barnavdelning :)

Efterlysning

Du som satte in 200:- igår (från Swedbank) till Noels Insamling och skrev; Till Noels Insamling från…. Resten kom inte med, eller syns inte, så du får gärna skicka ett mejl till mig (noelvaldeoss@hotmail.se) så jag kan skriva upp ditt namn, det känns viktigt att ditt namna också står med på barnavdelningen sedan!

Hälsningar

/Carolina

Artikeln i NT

Så mina vänner, nu har NT äntligen publicerat artikeln om Noels Insamling, tidningen finns att köpa idag i affären (östergötland). Vill man ändå köpa tidningen så går det att göra på nt.se, då kan man köpa dagens tidning som E-tidning (uppe till höger står det prenumerera/e-tidning).

För er som bara vill läsa själva artikeln så finns den att läsa HÄR :)

 

Jätteroligt att den äntligen blev publicerad, och vi hoppas såklart på att budskapet når ut till både privatpersoner och till större företag som vill vara med och skänka en slant så vi kan göra barnavdelningen mer färgglad och rolig!

Och jättestort tack till er som läser, skänker pengar, sprider budskapet vidare och som skriver om Noels Insamling på era bloggar. Det betyder verkligen jättemycket för oss, och självklart för själva insamlingen. Tusen tack till er!

Lungutredning del 2

23e Januari är dagen med stort D. Då ska Noel sövas. Ångest. Ont i magen. Väntan. Oro. Rädsla. Förväntan. Illamående. BIVA. Narkos. Nålar. Lämna. Inte finnas där. ALB. Inte veta.

Jag hatar att söva Noel, det är hemskt, och det är hemskt att veta att vi ska ligga på BIVA minst ett dygn, minst, minst ett dygn. Jag har ångest redan nu. Fast det har jag iof bara jag tänker på Astrid Lindgrens barnsjukhus, ALB, doften, känslan, atmosfären, minnen. Usch och fy säger jag bara. Men, det är ju nödvändigt, vi vill ju veta. Om man nu kan ta reda på något så vill vi ju veta svaren. Och även om man inte kan se något på de olika röntgensvaren så är ju det också ett svar. Då har vi ju tagit reda på så mycket som går, förutom att göra en biopsi på lungvävnaden, men, det är ett extremt komplicerat ingrepp då man måste såga upp bröstbenen och göra en mindre operation för att få bort en bit att analysera, det känns inte som ett alternativ. Det som kommer att göras den 23 januari är en MR på hjärnan för att se om det kan vara så att hjärnan kopplar fel när det kommer till andningen, att hjärnan inte skickar signaler på natten att Noel ska andas osv. Vi gör alltså inte någon MR på hjärnan för att vi är nyfikna över hur den ser ut med tanke på Noels kromosomavvikelse utan det är enbart i syfte att se om andningsreflexerna är ok! Och sedan kommer man att göra en datortomografi (skiktröntgen) över lungorna för att se hur dem ser ut ordentligt. Båda undersökningarna tar mer än 30 min var, så det är nödvändigt att söva Noel då man måste ligga absolut stilla. Vi kommer att åka upp till Stockholm redan den 19 Januari för att ha möte med lungdoktorn och med anestesiteamet (de som ska söva Noel). Och vi orkar inte åka en massa fram och tillbaka, därför blir vi kvar till den 23 då Noel ska sövas. Detta innebär att vi ju har några dagar att ta död på. Så vi tänkte passa på att träffa några fina människor som jag vet vill träffa oss, med sedan skulle jag gärna vilja ha tips på saker vi skulle kunna göra, som är anpassade efter Noel, alltså inget lekland/vattenland osv, utan kanske lite mer som skansen, vi kan kika på lite saker, och ta Noel med i vagnen, så tips på det alla ni som bor i Stockholmsområdet, gärna nära Solna, vad finns det att göra??

 

Julhelgen

Det har varit extremt glest med blogginlägg nu över julhelgen. Jag tog väl lite bloggledigt antar jag. Min syster kom på fredagen och sedan har vi haft ”fullt upp”, fast med sådant som är trevligt och mysigt. På fredagen fixade jag med det sista inför julafton, några paket skulle slås in, griljera skinkan och baka en saffranskaka. Min syster hade med sig otroligt mycket godis, så det blev en hel godishörna vid julgranen, men det är ju lite så det blir på jul, sockerchock de dagarna. På julafton kom delar av Teds familj hit på morgonen för frukost (julgröt) och sedan trängdes vi tillsammans i köket ett tag. Vi spelade julmusik och tog det lugnt. Vi har alltid knytkalas så det var delade arbetsuppgifter i köket och vi åt lite efter 12 på förmiddagen. Sedan öppnade vi paket och såg på kalle anka, vilket nog de allra flesta gjorde. Det blev lite lek och mys i några timmar med de allra minsta, men på kvällen passade vi vuxna på att spela lite spel och äta ännu mer godis. Det blev en väldigt lugn och kravlös julafton, precis som den ska vara. Julen är en tid då man ska umgås med familj och vänner, mysa och ta det lugnt, inte stressa och stå i köket hela dagen. Vi delade upp allt arbete och det var mysigt att göra det tillsammans.

Noel fick en massa fina julklappar, och jag med. Jag fick en mixer som jag önskat mig, så nu kan jag göra massa goda smoothies m.m. Noel fick fina leksaker, och av farbror och Natalia fick han en önskad Bumbo-stol. Han provsatt igår och satt så fint så i den, lekte med lite leksaker. Jag tror den kommer bli kanon att öva att sitta i, däremot var kameran helt död igår, så jag kunde inte ta någon premiärbild, men det hinns nog med idag.

Juldagen var väldigt lugn, en promenad och sedan lek här hemma. Vi åt rester från julbordet och gjorde absolut ingenting på hela dagen, hur skönt som helst. Min syster åkte hem igår, så hon var här hela julhelgen, väldigt mysigt att få rå om varandra lite längre tid. På annandagen tog jag mig ner på gymmet medan min syster tog ett varv på mellandagsrean, Noel och Ted tog en lång promenad och på eftermiddagen fick vi finbesök av våra vänner som just nu bor i Västerås. Det blev lite fika och många skratt, så som det ska vara när man träffar vänner man inte ser så ofta.

Noels förkylning har varit långdragen men på juldagen blev han bättre och var verkligen superglad hela dagen, vaknade med ett skratt och somnade med ett. Det är verkligen en fröjd att se honom så pigg och glad, och han är ju så fantastisk, han skrattar och ler trots att han är jättesjuk, förkyld och febrig, inget kan få den killen att ge upp. Han har nog njutit av julen på sitt egna lilla sätt, många kramar och så massa gos, speciellt med moster och med ena farbror som stannade länge på julafton. Noel är ju inte stilla längre, som vilken ettåring som helst, det är full fart, men när han är sådär mysigt trött, då kan man passa på att få mysa en stund, och det gör vi, myser alltså!

Vi hade hur som helst en väldigt trevlig jul, god mat, härlig stämning och så omringade av underbar familj, dessutom fick vi chans att mysa lite med Noels kusiner, storakusinen är ju jättestor nu och inte alls en liten kille, utan en bestämd 5-åring med glimten i ögat, och så minikusinen på snart 6 månader som får vilken surtant som helst att börja le. Vi träffas inte så ofta så det var mysigt att få stjäla dom en stund.

 

Hoppa ni alla hade en härlig jul och att ni fått vila ut och haft en mysig tid med nära och kära!

Ni är så många fina människor

Eftersom det varit röda dagar nu så har jag inte kunnat se om det kommit in mer pengar till Insamlingen, men idag var jag in och kikade, och jag blir alldeles tårögd när jag ser hur många det är som engagerat sig och som är så givmilda och lämnar en gåva till insamlingen. Jag blir tårögd varje gång jag ser att någon satt in pengar till insamlingen, det värmer så i hjärtat att så många tycker att insamlingen är en fin ide och att så många vill stötta och visa sitt engagemang. Jag vill bara att alla ni som läser och hjälper till på ett sätt eller annat ska veta att det betyder otroligt mycket, det är ju tack vare er som det kommer bli möjligt att göra en skillnad på barnavdelningen. Tusen tack till alla er!

5830

Och ett extra stort tack till er som satt in pengar över julhelgen, tack vare er så är vi nu uppe i en summa på 5830:- :)

  • INGRID SÖDERBERG
  • FAMILJEN LINDROTH
  • SABINA RAKOVIC m. FAMILJ
  • NOELS MORFAR

Stort, stort tack till er!

/Carolina