Reflektion

Jag såg en bild på tvn igår, ett snötäckt Karolinska. En klump satte sig i magen och jag kände hur ögonen fylldes med tårar. Det känns som att det inte funnits tid att sörja. Tid att förstå, för när man gått igenom något jobbigt med Noel så kommer nästa grej, man har inte tid att känna efter. Och nu när man väl känner efter så brister det liksom.

Det är inte så att jag mår dåligt, jag är långt ifrån deprimerad. Men jag sörjer. Och jag mår illa av alla minnen ifrån första tiden i Noels liv. Jag får tårar i ögonen när jag minns mig själv och Ted sittandes på BIVA och BIMA, vi vågade knappt ta i vårt barn, vi visste ingenting, vi trodde Noel skulle dö. Allt vi längtat efter togs ifrån oss. Jag minns så väl den där känslan av fullständig lycka när Noel kom ut och jag fick upp honom på bröstet, men jag minns också hur lyckad drogs under fötterna på mig, och golvet öppnades till ett stort svart hål som vi föll ned i. Jag fick ett barn, han var min, min son, och i nästa stund var han inte min längre. För det var så det kändes, någon tog mitt barn och försvann, jag minns inte när eller hur, och helt plötsligt satt jag på Neo med min son i famnen, fullt av slangar och sladdar, jag grät hysteriskt och sov inte på flera dygn.

Vi har firat Noels ettårsdag med så mycket kärlek och glädje, vi känner oss så tacksamma över att ha honom här hos oss, i livet, med ett leende på läpparna. Men samtidigt så är det den här tiden som för tillbaka alla känslor och minnen om vad som hände för ett år sedan. Ungefär för ett år sedan kom vi ”hem” till Norrköping och neonatalavdelningen här. Då trodde vi att det var över, att vi snart skulle få komme hem till oss…men istället började en ny resa…en resa som känns oändlig.

Jag sörjer, varje dag sörjer jag det vi inte fick, samtidigt som jag gläds och uppskattar det vackra vi har, vår underbara Noel. Det är en svår balans, och det är svårt att få till det där normala, att vara en del i familjen, julen kommer bli svår, det är svårt när vi ses hela familjen. Just för att jag känner att vi är så malplacerade på något sätt, vi passar inte in någonstans direkt. Det har gått över ett år sedan Noel föddes, men ändå känns det inte som att någon förstår. Jag skulle önska att alla våra nära och kära också fick vara med på BIVA, att de också såg hur jobbigt det är när nålar ska sättas och undersökningar måste göras. Jag önskar att de såg den biten också, den där sårbara sidan, och inte bara glada, pigga Noel som rullar runt på golvet…Kanske skulle alla förstå oss bättre om vad som är jobbigt om dem fick vara mer involverade i alla sjukhusbesök osv, det är ju trots allt en del av vårt liv, en stor del av Noels liv….

Jag bara önskar att Noel fick bli frisk, att allt kunde vara mer normalt, utan sjukdomar och oro…..

blogstats trackingpixel

2 reaktion på “Reflektion

  1. Ja du Carolina… Många minnen finns det. Som du skriver så hinner man inte bearbeta för det ofta är något nytt. Noah är nu 1,5 år. För ca 3 mån sen var vi redo att prata med någon. Inte för att vi var deprimerade och ledsna hela tiden utan för att bearbeta 4 operationer, en son som togs ifrån oss, ett livslångt funktionshinder och all oro, alla stick och all smärta.

    Jag har sagt det förr och säger det igen; det är ej fel att koppla in en kurator. Kanske ngn på hab? Men annars så finns jag här. Om du vill ventilera…

    Jag kan ej förstå precis, men jag kan förstå mycket.

    Stor stor kram kära vän

  2. Vet inte vad jag skriva här … vet hur jag känner när jag tänker tillbaka på tiden då Alices föddes … och då är er start 1000 x värre !
    Gråt och var ledsen (du har all rätt att känna som du gör) – sen kämpar du vidare .. med din fina lilla Noel .. och sambon såklart ! Önskar också att Noel fick bli frisk. Önskar jag kunde ge er den julklappen …
    men kan iaf önska er en GOD JUL ! Kramar från oss !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>