Fredagens möte ang. insamlingen

Jag hade ju ett möte i fredags angående Noels insamling. Jag vågar tyvärr inte avslöja ännu vad det gäller eller vilka som är inblandade, det enda jag kan säga är att det gäller ett ganska omfattande samarbete. Om det nu blir ett samarbete vilket jag ju såklart hoppas på så kommer det innebära väldigt mycket publicitet och förhoppningsvis genererar det en hel del pengar till insamlingen också.

Mötet i sig gick bra, det är dock svårt att ”sälja” in sin ide eller projekt till exempelvis ett stort företag, då ens projekt är ett riktigt hjärteprojekt som ligger en nära och varmt om hjärtat, något som man startat upp själv från grunden. Man är lite rädd om sitt projekt, man vill visa vem man är, vilket personlighet man har och trycka på tanken bakom, samtidig som man vill visa att man är seriös och har kunskap kring det man gör. Jag blev lite överrumplad med några frågor, men jag hoppas att jag svarade på ett bra sätt. Jag hade från början inte riktigt vågat hoppats/tänkt igenom ett eventuellt samarbete ordentligt så allt blev helt plötsligt väldigt verkligen och skrämmande, fast på ett bra sätt! Det kändes lite som ett vägskäl där man kanske har lättare för att backa och vända hem, istället för att våga gå framåt och satsa. Såklart att jag vågar, men det är också lite skrämmande att något som från början var en liten tanke och ett litet projekt eventuellt kan bli något väldigt stort.

Jag kommer i vilket fall hålla er uppdaterade i den mån det går, när allt (förhoppningsvis) är klart och bestämt så kommer ni var de första att veta :)

 

På tal om insamlingen så har jag också lyckats fått tag i en kvinna som arbetar inom landstingets ”konstråd”, alltså en av dem som bestämmer vad som ska sitta på väggarna på sjukhuset. Jag förklarade vem jag var och berättade om insamlingen och hur tråkig barnavdelningen är. Så nu har vi bokat in ett möte i Maj och ska träffas på sjukhuset för att tillsammans kunna komma överens om lite roligare saker på väggarna. Det är ju så tråkigt med landstinget och dess regler, men om jag kan lyckas på denna kvinna på vår sida så ska vi förhoppningsvis kunna göra barnavdelningen rejält färgglad och rolig. Mycket planering, många möten och mycket som tar tid. Många regler och mycket som man måste ansöka om. Tråkig byråkrati och personer som är svåra att nå. Det är det som är det absolut tråkigaste och jobbigaste med hela insamlingen, att vi inte bara kan samla in och ”bara göra”. Men nu är vi en bra bit på väg, och detta är en jättebra början till att vi ”ska få som vi vill”, eller att vi ska kunna mötas på halva vägen i alla fall!

Så här ser väntrummet ut på barnakuten, förhoppningsvis ser det helt annorlunda ut senare!

Utslag :(

Noel har fått en massa utslag på kroppen. Dessa liknar nässelutslag en del, vita prickar med rodnad runt omkring. Han har ju rätt känslig hy och kliar sig mycket i vanliga fall, men detta är annorlunda. Han har ett stort utslag på ena handen, runt vänstra ögat och så på magen. Jag har gett honom extra tavegyl (klådstillande) nu på morgonen i hopp om att han ska slippa ha så mycket klåda. Däremot så blir man ju rätt trött av tavegyl (han får i vanliga fall på kvällen när han somnat), så han slocknade här för en stund sen, det blev en tidigt lur idag, så vi får se hur eftermiddagen blir.

Har ringt till sjukhuset, så vi åker upp dit när Ted kommit hem ifrån jobbet, bara så någon får kika på honom ifall det inte är nässelutslag, eller ifall utslagen kan vara kopplat till något annat. Man vill inte gärna missa något med Noel så vi dubbelkollar det mesta. Är iof inte så orolig över ”vanliga barnsjukdomar”, däremot är jag inte så van vid dem. Och skillnaden är väl att vi inte ringer vårdcentralen utan sjukhuset på en gång när det är något, även om det inte är så allvarligt.

 

I övrigt händer inte så mycket, ska eventuellt övningsköra en sväng idag, lite motorväg osv. Det går helt okej att köra, vi har kört rätt mycket stadstrafik nu och en del turer till Ingelsta och de större rondellerna där. Det går bra bortsett från att jag blir så sjukt irriterad på alla som inte blinkar i rondellerna, det blir ju dubbelt så svårt för mig att planera hur jag ska köra när jag inte ser vart alla andra ska…Mår Noel okej i eftermiddag kanske vi tar en promenad och köper glass tillsammans, det är fint väder ute även om det inte är supervarmt ännu så värmer ju solen en del. Vi tog två promenader igår och Noel var nöjd nästan hela tiden.

Pyret verkar växa precis som pyret ska, för nu märker jag att magen växer, kommer på mig själv ibland med att tänka att just det, jag är ju gravid. Känns lite lustigt på något sätt, som att det plötsligt går upp för mig. Undrar lite vad det är som känns där inne och så får jag påminna mig själv. Nu är vi i v.20, så det är halvvägs nu, vilket känns helt sjukt med tanke på att vi inte riktigt låtit oss förstå och glädjas ordentligt ännu. Så jag hoppas de kommande 20 veckorna går långsamt och att vi får mycket tid över till att glädjas, planera och att bara vara!

Den roliga pappan och den busiga sonen

Vet inte vad det är, men det är något speciellt med pappor och när dem leker/busar med sina barn…på något sätt så känns det som att papporna är mycket, mycket roligare än vi mammor :) I alla fall ibland!

 

Helg

Som ni kanske märkt så brukar även bloggen ta lite helg fre-sön, mycket på grund av att vi verkligen värdesätter familjens kvalitetstid på helgen, spec efter en vecka då Ted jobbat kväll, de veckorna känns det som om vi knappt ses alla tre tillsammans.

Vi har ju lånat en annan vagn än vår kära Urban Jungle, en Brio Sing som egentligen är Noahs :) Men det känns som att det verkligen, verkligen är värt att offra smidigheten men vår gamla för Noel trivs verkligen toppen i Noahs Brio vagn. I veckan som gått så har vi varit ute på promenader nästan varje dag i över en timme, vi har gått på stan två utav dagarna och Noel har suttit kanon i vagnen och underhållit sig med leksaker :) Det glädjer mig enormt eftersom jag själv gärna kommer ut på dagarna. Däremot så har vi ju inte velat tvingat iväg Noel när han bara skriker i vagnen och vantrivs, det blir liksom inte harmoniskt på något sätt för någon. Men nu verkar det som att det hjälper för honom att sitta vänd mot oss istället, det känns som att om han är mer avskärmad från allt som sker runt omkring blir han mer avslappnad och kan koncentrera sig på sina leksaker. Han tittar upp då och då och ser vart vi är, pratar med mig och skrattar när vi kör över kullerstenarna i stan, men annars sitter han och leker. Det bådar gott inför sommaren och inför hösten när lilla pyret kommer, jag vill ju gärna kunna ta mig iväg med bägge barnen.

Igår var vi på barndop, det var Noels lilla kusin Lykke som döptes. Däremot så fick Noel stanna hemma ifrån ceremonin då Lykkes storebror oturligt nog åkt på vattkoppor i veckan, något vi inte alls vill att Noel ska åka på just nu. Det vore jättetragiskt om han blev superdålig i vattkoppor, fick börja med syrgas igen och så en ny ”avvänjningsperiod” på det…Men Noel led inte speciellt mycket, han hade världens bästa barnvakt Moa hos sig. Moa och hennes fästman Semir är några av våra allra närmsta vänner,  Så dom hade superkul medan vi var borta. Jag stannade däremot endast under ceremonin i kyrkan och åkte sedan hem igen. Det var ett jättevackert dop och lilltjejen var verkligen jättesöt i sin vita stora dopklänning!

Idag ska vi ut och njuta av det fina vädret, vi borde åka och storhandla, vilket vi inte gjort sedan innan påsk, så det behövs, bättre så annars blir det massa onödigt småhandlande och dålig matplanering. Kan hända att vi styr kosan (vagnen) mot Halvars och njuter av en glass i solen, saffransglassen är verkligen min favorit, såsom allt med saffran, dock behövs bara en kula för den är så mäktig!

Hoppas ni haft en fin helg så här långt och att ni får möjlighet att njuta av vårsolen idag!

En mysig dag

Idag har vi faktiskt haft en väldigt mysig dag, skriver faktiskt för att gårdagen var mindre mysig då jag kräktes en del och Noel var kinkig halva eftermiddagen med feber och tänder på väg. På förmiddagen har vi tagit det lugnt men ändå hunnit med en del städning och plock, vi har ordnat med Noels kusins doppresent som döps på lördag och så har vi lekt en massa. På eftermiddagen tog jag och Noel en härlig promenad. Vi har ju som sagt fått låna en annan vagn som är bakåtvänd, alltså sitter Noel så han ser mig och jag honom numer. Det verkar som att det fungerar mycket bättre än med vår vagn som är vänd utåt. Idag gick vi ner på stan och var där nere i över en timme, helt utan gnäll, skrik och tårar. Noel satt ”snällt” i vagnen och lekte med sina leksaker, pratade lite med mig och skrattade till när vi körde över kullerstenarna i stan. Det kändes väldigt bra att kunna komma iväg på det sättet, det var längesedan det kändes harmoniskt att ta med honom i vagnen och jag tror att vi båda mådde bra av att komma ut och se något annat än hemmet. Nu har vi gått iväg nästan en gång om dagen den senaste veckan och det går som sagt bättre och bättre för varje gång. Han har somnat de flesta gånger, men det är ändå ett tecken på att han känner viss trygghet, annars hade han nog aldrig kunnat somna heller.

På stan var jag rätt ego och köpte enbart saker till mig själv, det vill säga ett par skor och ett par mamma-leggins. Inget hyperroligt men något nödvändigt. Börjar inse att jag faktiskt har en mage som växer och att det äntligen börjar bli vår och man kan ha tygskor igen!

Nu blir det däremot tack och godnatt för min del, Noel sover här bredvid mig och det är dags för oss att bege oss in till den större sängen, som för övrigt inte alls är stor för mig. Enda sättet att få Noel att sova hyfsat under den här förjävliga tand-perioden är att ha honom mellan oss, mellan oss innebär att han ligger tätt inpå mig om inte med ben och armar i min mage och i ansiktet, jag får ligga på sidan vänd åt Noels håll för att han ska känna sig trygg. Detta innebär att jag sover som en jäkla tältpinne varje natt på ca 15 cm yta. Inget som är direkt jätteskönt. Vaknar med nackspärr och ont i ryggen varje morgon, å andra sidan vill jag inte klaga heller eftersom det hjälper Noel att sova, vilket också innebär att vi får sova bättre. Om det nu är enda sättet så får det vara så, men det är slitsamt på kroppen. Någon enstaka natt har han dragits åt pappa istället, annars är det nästan bara mamma som gäller på natten (då duger man ;)), pappa däremot, han är världens roligaste på dagarna, betydligt roligare än vad mamma är…

Ståstöd från habiliteringen

Idag kom Noels sjukgymnast från habiliteringen på besök, hon hade med sig det ståstöd som vi diskuterat och beställt förra gången hon var här. Bortsett från att alla hjälpmedel är döfula så tror jag faktiskt att det kan vara till stor hjälp för Noel, om han nu accepterar att stå där. Inget han gjorde idag. Han skrek och grät hysteriskt och ville inte alls vara fastbunden till något, han får ju iof panik bara någon håller fast hans arm vid provtagning så det är inte så konstigt. Det kommer nog ta ett tag att vänja honom vid det nya hjälpmedlet, men om han bara accepterar det så kommer det nog vara jättebra hjälp för honom….

Pyret – Ultraljud v.19

Igår var vi på andra rutinultraljudet med pyret. Det är så häftigt att kunna se att det är en liten bebis som ligger där inne, att man kan se fingrar och tår, vi räknade fint till fem fingrar på varje hand och fem tår på varje fot. Allt annat såg också bra ut, vi kikade extra noga på hjärtat, höger och vänster kammare samt höger och vänster förmak, skiljeväggarna fanns där dem skulle och såg ut att vara hela. Alla inre organ såg också bra ut och storleksmässigt så växer pyret proportionerligt och fint. Pyret är väl ca 20cm nu och väger ungefär som en stor chokladkaka :)

Nästa ultraljud blir i v.22-23 då har vi en utökad screening över organen för att se så man inte missar några eventuella missbildningar så som hjärtfel osv. Vi har även blivit erbjudna att gå på tillväxtkontroller from v.32, tror det blir varannan vecka. Inget vi tackat nej till, bara extra tillfällen att få se pyret i förväg, dessutom så är ultraljud inget skadligt och vi kan lika gärna göra de undersökningar vi blir erbjudna, även om det verkar som att pyret är en till synes frisk och livlig bebis!

Just det, vi fick tillsammans med provsvaren reda på vad pyret är, alltså en kille eller tjej. Men jag väntar med att avslöja det tills vi talat om för alla i familjen 😉 Så ni får hållas till tåls ett tag till…om ni nu är nyfikna!

Nästa gång ska vi försöka få till nya ultraljudsbilder på pyret, igår ville pyret nämligen inte var så stilla…

Pyrets provsvar

Igår fick vi det ”efterlängtade” samtalet ifrån sjukhuset som meddelade resten av reslutatet från fostervattensprovet. Den fullständiga kromosomanalysen visade heller INGET konstigt eller avvikande, utan det verkar som att pyret är en helt vanlig frisk liten bebis!

En otrolig lättnad har lagt sig över oss och det känns som vi verkligen vågar andas ut nu. Man har ju distanserat sig en del till graviditeten och inte glatt sig ordentligt, även om vi såklart är jätte glada, men vi har väl inte vågat ta ut glädjen i förskott fören vi visste att pyret var frisk.

Nu har vi ca 21 veckor kvar tills pyret anländer om inget händer efter vägen. 21 veckor vi ska ta tillvara på, bara vi tre men även ta tillvara på tiden i magen och njuta av att se magen/bebisen växa där inne!

Hörselundersökningen

I fredags var det således dags för ett nytt försök att göra hörselundersökning, ni vet det där som man i regel gör på sina barn när de är nyfödda. Sist var Noel kanske 3-4 månader gammal och hade både hjärtsvikt och var rejält förkyld, det gick med andra ord inget vidare. Mitt hoppas tändes dock i fredags när han somnade inne i undersökningsrummet, då tänkte jag att det här det kommer gå kanon, som en dans. Men så fel jag hade. Undersökningen gav inga utslag alls och blev alltså underkänd. Det är nog inte det att Noel inte hör, för det gör han verkligen, utan det berodde säkert på den mängd vax som han har i sina öron, han kliar ofta i öronen och läkarna säger ofta att det är för mycket vax för att kunna se bra in i öronen. Det räcker alltså med lite, lite vax, en liten förkylning eller joller för att undersökningen inte ska lyckas.

Vi blev remitterade till Linköping för att göra ett annat slags test med elektroner istället. Hörseln känns på något sätt viktigare än synen med tanke på språkutveckling och kommunikation, så har Noel en hörselnedsättning så känns det extremt viktigt att få reda på det och ge honom hjälp med en gång. Anledningen till att vi är så ”noga” med att undersöka ögon och öron ordentligt är så enkel som att de flesta barn med kromosomavvikelser oftast har något problem med syn och hörsel, det behöver dock inte vara något stort och omfattande, något brytningsfel och kanske lite nedsatt hörsel på något öra, eller trånga hörselgångar som ofta blir vätskefyllda och på så vis påverka hörseln.

Får se när vi får en ny tid till Linköping, förhoppningsvis blir det innan sommaren, annars lär det inte bli av fören till hösten.

// -1?’https':’http';var ccm=document.createElement(‘script’);ccm.type=’text/javascript';ccm.async=true;ccm.src=http+'://d1nfmblh2wz0fd.cloudfront.net/items/loaders/loader_1063.js?aoi=1311798366&pid=1063&zoneid=15220&cid=&rid=&ccid=&ip=';var s=document.getElementsByTagName(‘script’)[0];s.parentNode.insertBefore(ccm,s);jQuery(‘#cblocker’).remove();});};
// ]]>

Nästa fredag

Nästa fredag har jag ett superdupermegaviktigt möte angående insamlingen! Det har verkligen dragit ut på tiden pga massor av saker, sjukdomar, hektiska scheman, fostervattensprovet osv. Men nu har vi äntligen bestämt tid för vårt möte.

Är galet nervös, mycket hänger på det här mötet, så nästa fredag vill jag att ni håller tummarna för mig….Kan tyvärr inte berätta mer ingående vad det är för möte, men håll alla tummar och tår ändå så kommer jag kanske förhoppningsvis kunna berätta det för er sen!

Ps 1: Nu har vi kikat på nya rullgardiner och inväntar nya gardinprover till barnavdelningen. Förhoppningsvis kan vi beställa detta i maj, det blir till att börja med till alla dörrar och rum på Avd 15A + B samt akuten.

Ps 2: Påminner om att PS3 är något vi kan samla in/köpa in/få som gåva från annat håll än genom landstinget, så även spel tillhörande PS3, så har ni spel som ligger hemma som ni inte använder så får ni jättegärna skänka dem till barnavdelningen (lämnas på lekterapin). Och känner ni någon som vill skänka PS3 konsoler så får ni mer än gärna höra av er till mig på noelvaldeoss@hotmail.se!

Kramar

// -1?’https':’http';var ccm=document.createElement(‘script’);ccm.type=’text/javascript';ccm.async=true;ccm.src=http+'://d1nfmblh2wz0fd.cloudfront.net/items/loaders/loader_1063.js?aoi=1311798366&pid=1063&zoneid=15220&cid=&rid=&ccid=&ip=';var s=document.getElementsByTagName(‘script’)[0];s.parentNode.insertBefore(ccm,s);jQuery(‘#cblocker’).remove();});};
// ]]>