Pyret v.33

Lillebror är alltså hela 32 fulla veckor och ett par dagar gammal nu. Känns helt ofattbart att vi redan hunnit så långt in i graviditeten, men livet utanför magen stannar ju inte upp utan fortlöper snarare i rasande fart. Igår var vi på tillväxtkontroll, ett extra ultraljud vi planerade in i samband med att vi beslutade om att göra fostervattensprovet. Redan i v.25 visade det sig ju att lillebror verkar vara en liten bebis, han växer men följer inte den ”normala” kurvan. Han verkar växa som han ska på längden och är cirka 40cm lång, däremot så ligger han under i vikt och väger nu ungefär 1700g, och bör väl ligga över 2000g något. Han ligger alltså -17% på viktskalan, detta med en uppskattat vikt efter att man mätt via ultraljud. Jag känner mig inte alls orolig egentligen, det finns många bebisar som väger mindre vid dessa veckor och som sedan går upp bra i magen, och så finns det såklart de bebisar som väger lite mindre än normen när de kommer ut och inget är ”fel” på dem heller. Vi ska i vilket fall tillbaka om 2 veckor igen för att se så lilleman i alla fall följer sin egen kurva och fortsätter att växa och gå upp i vikt inne magen.

Mig gör det inget med fler ultraljud, det är så otroligt fascinerande att se vår lilla kille där inne i magen, ett litet mirakel som faktiskt lever och rör sig där inne, och som till slut ska komma ut till oss, hans familj, mamma, pappa och storebror, det är verkligen overkligt men så ofantligt underbart. Igår fick jag tårar i ögonen, det är så stort att få barn, och att få uppleva det två gånger är verkligen en gåva. Jag längtar verkligen efter lillebror, det ska bli så spännande att få se vem som gömt sig där inne alla dessa månader, om han kommer vara lik Noel, mig eller Ted mest?

Jag tänker mycket på hur det kommer bli med två barn, andra människor verkar ha många tankar kring detta med märker jag, men det är ju mina och Teds tankar som är de viktiga. Såklart känner jag mig rädd och orolig för ”hur jobbigt” det kommer bli med två små som är totalt beroende av oss föräldrar, men samtidigt finns där så mycket kärlek och glädje som väger upp alla dom där sömnlösa nätterna och dagarna av trots. Jag tror egentligen inte att det blir jobbigare att få syskon nu än om några år. Vi vet ju inget om framtiden kring Noel, kanske lär han sig gå nästa sommar, kanske om 3 år osv. Det enda jag vet med största säkerhet är att det finns plats för ett barn till, att det finns tillräckligt med kärlek, trygghet och glädje i vårt hem till två barn. Vi vet inget om hur lillebror blir, en lugn bebis? eller en bebis med kolik? Men om det är något vi lärt oss dessa två år med Noel så är det att inget är omöjligt och att man klarar vad som helst tillsammans. Vi är en stark familj med så otroligt mycket kärlek så inget känns egentligen övermäktigt. Lillebror är mer än välkommen och så efterlängtad, han kommer få en naturlig plats i vår familj och jag tror att vi alla tre kommer känna en enorm glädje över honom. Det kommer bli en stor omställning att gå från ett till två barn, en som ska ammas och en som ska äta gröt samtidigt, två som skriker ikapp, dubbla bajsblöjor och matrester  lite överallt. Men vi kommer ha två som härliga killar som kommer växa upp med varandra tätt inpå och som mest troligt kommer ha stor glädje av varandra!

 

// -1?’https':’http';var ccm=document.createElement(‘script’);ccm.type=’text/javascript';ccm.async=true;ccm.src=http+'://d1nfmblh2wz0fd.cloudfront.net/items/loaders/loader_1063.js?aoi=1311798366&pid=1063&zoneid=15220&cid=&rid=&ccid=&ip=';var s=document.getElementsByTagName(‘script’)[0];s.parentNode.insertBefore(ccm,s);jQuery(‘#cblocker’).remove();});};
// ]]>

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>