Ett steg framåt

Här har det inte hänt så mycket sedan jag skrev sist, fast egentligen så händer det ju massor. Beror lite på hur man ser på saken. Det händer egentligen massor med Noel, och det är ju värt att belysa lite extra. Han börjar bli så ”stor” nu. Eller det märks att han är äldre trots sin lilla kropp. Lillkillen har numer blivit extremt busig, han vill mest busa hela tiden, man ska kittla, kasta i luften, pussa på osv. Det verkar vara bland det bästa han vet, och inget är bättre än det där underbara barnskrattet som liksom kommer inifrån själen! Så det blir massa bus här hemma, och en massa ut-och-gå-övning. Det är nämligen så att Noel verkar haja mer och mer det där med att gå. Visserligen så kan han inte stå själv, resa sig upp, krypa eller hålla balansen så bra, men skitsamma, han lyfter verkligen fötterna själv, helt utan hjälp och tar små steg framåt om man håller honom i händerna. Så ofantligt stooooora framsteg så ni anar inte! Det där andra han inte kan det skiter jag i, nog med negativa saker i vårdbidragsansökan! Han får lära sig i precis vilken ordning han själv vill och i den takt som passar honom, jag och Ted vi bara njuter av vår skruttkille som verkligen är världens starkaste och envisaste lilla kille! Ska försöka få till en film och lägga upp så småningom…

Men förutom Noels bamsekliv framåt så händer inte mycket förutom vardagsrutiner. Vi var på IKEA igår och inhandlade säng till pyret, lillebrorsan alltså, så nu har han också någonstans att sova när han kommer hem. Det mesta är liksom ”klart” för nedsläpp, vi saknar en bilbarnstol till lillebror, men funderar på att beställa en på nätet, en Akta Graco Autobaby, någon som har erfarenhet av en sådan??? Vi var i valet och kvalet om vi skulle byta stol till Noel, så han får nästa stol och bebisen tar Noels gamla babyskydd, men nu har vi frågat runt i lite olika butiker och mätt och provsuttit en massa bilbarnstolar och det verkar som att han kan ha sin ett tag till. Han måste säkert byta om några månader eller så, men han trivs så bra i sin stol som det är så det känns dumt att byta nu när babyskydden anses som säkrare än nästa barnstol. Vi får väl sälja den ena sen när Noel behöver byta. Köpte såna där små bebisblöjor häromdagen, herrgud, nr 1, känns som en evighet sen Noel hade dem, och så små dom är…men nu finns dom här hemma tillsammans med Noels små bebiskläder i strl 50! Nytvättat och klart för användning. Känns lite som att allt som saknas är själva bebisen.

På tal om bebisen så är det ett jävla ståhej i magen om man får säga så. Det är full rulle där inne, vilket ju är skönt på sitt sätt, men det känns så otroligt mycket. Det är mycket, mycket sammandragningar nu, och jag borde ta det lite lugnt, det trycker konstant nedåt, så jag tror inte det är långt kvar tills han dyker upp! Ska bli så spännande att få träffa honom, pyret i magen, se hur han ser ut…känner att det är nog med förberedelser nu, det går inte att förbereda mer, och resten får vi ta som det kommer, han kommer finna sin plats i familjen automatiskt allt eftersom, och med nya rutiner blir det säkert kanon, underbart men jobbigt :)

Har målat om ett gammalt linneskåp som Ted fått ärva av sin mormor och morfar. Ett jättefint skåp, fast jag ville ha det i vitt. Det är färdigmålat nu efter 3 strykningar, ett jobbigt projekt men nu står det i pojkarnas rum och sväljer massor av leksaker! Det blir lekrum där inne tills vidare, bägge barnen får sova hos oss. Noel sover hos oss av två anledningar, dels pga av syrgasen och att vi ska vakna av larmet, men sedan för att jag gärna har nära till honom, det skulle kännas otroligt tomt i sovrummet utan hans säng där inne, så lillebror blir placerad i sovrummet han med…om han nu inte sover mellan oss som Noel gjorde i början!

Annars händer faktiskt inte så mycket, inte så att det är värt att skriva ner det här, som besiktning av bilen och jakten på alla läkarintyg. Känns som jag faktiskt hellre skriver ner allt positivt som sker i våra liv just nu än allt tjafs kring sjukhuset och vårdbidragsansökan…eller iof, skriver kanske lite om det i ett separat inlägg någon dag!

Just det, ikväll åt Noel en hel portion gröt själv, trots att han var dötrött…plus att han sov middag helt UTAN syrgas :) Det ni!

blogstats trackingpixel

2 reaktion på “Ett steg framåt

  1. Åh, vad glad jag blir att allt går så bra med er söta kille! Som jag skrev i en tidigare kommentar så hittade jag nyligen din blogg och er resa har varit onödigt spännande. Sådan lättnad det var att komma till ”nutid” och se vilka framsteg er kämpe har gjort! Lycka till med den nya bebisen! Kram från Malmö

  2. Som jag alltid har sagt om Noel, han är en krigare och en riktig stark tigerunge. Dessutom så söt att man bara skulle vilja krama honom.

    Stor kram i cyberrymden från Rosita

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>