Hemma

Vi är äntligen hemma. Vi åkte hem i onsdags på permission under eftermiddagen, men blev kvar hemma. Noel är betydligt mycket bättre nu, vilken lättnad. Han orkar vara vaken på dagen och leka och busa. Att få se honom skratta igen är verkligen underbart. Han är fortfarande väldigt snorig och täppt i näsan, men vi märker att lunginflammationen är mycket bättre, inte lika tungt att andas och inte lika rosslig som innan. Däremot så är nätterna fortfarande jobbiga, kombinationen snorig näsa, mycket syrgas och infektioner gör att det blir väldigt jobbigt för Noel att andas. Syrgasen torkar ju ut slemhinnorna varpå det blir alldeles täppt i näsan, då måste man lösa upp det med ex koksalt och nässpray, då retas slemhinnorna och så blir han alldeles sårig istället, andas bra en stund innan det blir täppt igen och så håller det på så hela natten. Noel har fortfarande syrgas dygnet runt, och väldigt mycket på natten, över 1 lpm (liter per minut) han brukar ha mellan 0,1-0,2 på nätterna i vanliga fall, så nu har han 10 gånger så mycket. Han hostar mycket och det väser rätt mycket ifrån halsen men läkarna har sagt att det tar minst 2 veckor för kroppet att bli någorlunda återhämtad efter en lunginflammation, och då lär det ta extra tid för Noel. Jag hoppas verkligen att han blir syrgasfri i alla fall på dagtid till jul, men så länge han blir det igen så är jag glad.

Han får äta penicillin i några dagar till, men när vi åkte så hade hans infektionsvärde gått ner från över 120 till 25, så det är jättebra. Det känns skönt att han ändå är så pass pigg som han är, inte frisk ännu men helt klart på bättringsvägen. Däremot så är det fruktansvärt jobbigt att han har varit så dålig, igen. Och att han har syrgas hela tiden. Det blir att börja från ruta ett igen, med syrgas, mat, rutiner etc. Det är jobbigt att veta att livet är så skört och att få se den hemska sidan av livet. Det gör ont i mig att se Noel så sjuk. På sjukhuset så slutade han andas flera gånger och sjönk snabbt i syresättning, hemma kan han också sjunka när han sover men inte så som det varit nu. Det är obehagligt att inte ha kontroll och att i sitt bakhuvud vara medveten om att han kanske inte börjar andas igen..usch, får ont i magen bara av tanken.

Så istället tänker jag fokusera på att vi äntligen är hemma igen, i vår lilla trygga vrå och på att Noel faktiskt orkar leka igen, inte som förut än, utan han behöver vila mycket mer, men ändå, han kan skratta och busa igen! Vi vågar inte ta med Noel ut på några större utflykter, vi gick en promenad igår, och det räckte lagom. Så helgen blir väldigt lugn, Ted och Leon åker kanske och handlar idag och så kanske jag stökar lite i köket med julbak, vi får se. Hur som helst så är vi alla oerhört tacksamma över att få vara hemma!

blogstats trackingpixel

En reaktion på “Hemma

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>