Förbannade sjukdomar

Jag blir verkligen tokig snart över alla sjukdomar som avlöser varandra. Känns som Noel varit dålig mer eller mindre sedan lunginflammationen i december. Det är något nytt hela tiden. Dessvärre så gjorde hela ”magsjukeincidenten” att jag nojar extremt mycket. Jag är nog konstant orolig, mer eller mindre, en liten hostattack gör att jag liksom sätter hjärtat i halsgropen. Förra veckan hade Noel feber i 6 dagar, allt från 39,3-40,7 i temp…Vi avslutade penicillinkuren förra onsdagen, men han hade feber och hosta i vilket fall, alltså något vanligt jävla ettrigt virus. Och det sitter i, det där viruset, jag är själv ”dålig” (perspektiv) och Leon var snorig och hade feber några dagar förra veckan. Men det är så fruktansvärt jobbigt att det aldrig vill gå över. För tillfället har han syrgas dygnet runt, visserligen inte lika mycket nu som förra veckan så det bör vara ett tecken på att det är på väg att bli bättre, men han är så trött, jättetrött. Han fick blod igen förra veckan, då hade hans HB gått ner till 64 sådär hastigt igen. Blir tokig, dels för att det sjunker så snabbt nu när han är sjuk och aldrig hinner bli frisk innan nästa infektion, och dels för att det ska ta sådan tid innan han får blod!

Fast mest tröttsamt av allt är nog oron. Den gnager nog mest inom mig. Och det beror nog mest på det som hände när Noel hade magsjuka. Jag får för mig både det ena och det andra. Är han trött och törstigt tror jag att han har diabetes, är han trött och febrig så tror jag han har cancer och sådär håller det på. Egentligen så vet jag att han är trött för att kroppen blir så påfrestad av alla infektioner och ständigt lågt HB, en massa feber och dålig sömn på natten. Jag vet ju det, men ändå så oroar jag mig. Jag oroar mig ännu mer eftersom vi ju ska åka till England på fredag, tanken är så i alla  fall, om Noel piggnar på sig och inte blir mer sjuk. Jag oroar mig för minsta lilla och blir rätt ledsen nu i perioder. Man skulle lätt kunna påstå att jag hamnat i en ond spiral, eller svacka, kalla det vad ni vill, men jag tänker nog negativt om det mesta just nu. När vi sitter där på rummet på sjukhuset, med en tagen Noel i knät och det liksom känns sådär hopplöst för han blir aldrig riktigt frisk då känns allt väldigt jobbigt, det är då jag målar upp dom värsta av värsta scenarion i huvudet och får in i något slags ”må-dåligt-mood”….hur jag ska ta mig ur detta? Bortsett från att jag vet att jag borde prata med någon vettig människa om det där som hände på sjukhuset så tror jag, hur sjukt det än låter, att jag verkligen behöver åka bort i helgen. Jag måste våga släppa spärren som finns, våga sänka den där muren som liksom sköts till höjderna efter att Noel var nära att dö i februari. Jag måste låta mig själv slappna av och lämna ansvaret till någon annan för en liten stund. Det kommer säkert gå jättebra, även om jag målar upp något helt annat mellan varven. Farmor är trygg med att ta hand om Noel och det har gått bra förut när hon haft honom över natten. Sjukhuset ligger 5 min från där vi bor, alltså kan farmor snabbt åka upp eller så kommer en ambulans snabbt till oss om det skulle hända något. Det som är nytt för oss alla är ju denna astma som han verkar ha, som blivit värre, om jag ska lita på mina instinkter så är det säkert för att det börjar bli vår och att infektionerna kommit så tätt nu. Noel får jätte jobbiga hostattacker som ofta resulterar i att han kräks och att luftrören drar ihop sig och gör det jobbigt för honom att andas. Men igår hämtade vi en ny inhalator att ha hemma, en pariboy för er som vet vilken det är, den är batteridriven och man häller i flytande medicin som sedan ”ångas” ut genom en mask så man kan flöda det framför Noel, istället för att han ska behöva ta djupa andetag i den vi har nu (Vortax). Så denna kommer fungera toppen när han får astmaanfall eller hostattacker, vi har fått Ventolin utskrivet och kommer använda det när det behövs. Så det gör mig mer lugn, han har inte så jobbigt med andningen just nu, bara det att alla jävla infektioner påverkar hans lungfunktion negativt och det tar alltid tid innan han kan trappa ner på syrgasen…

Jag bara längtar tills vi får en period där Noel mår bra igen. Gärna en längre period. Så oron lägger sig lite och vi kan få lite mer normal vardag här hemma. Jag längtar efter att Noel ska få springa runt i gåstolen fritt utan att fastna i syrgasslangen. Jag längtar efter en lugn, skön sommar med många dagar i gräset eller sanden tillsammans. Det känns väldigt långt borta just nu, men jag längtar. Jag måste tro på att detta är tillfället, virus och infektioner som avlöser varandra, för detta får absolut inte vara det nya tillståndet, det får inte vara så här det kommer vara i fortsättningen. Jag måste tro att det ger sig snart. Jag måste sluta tänka negativt och tänka framåt istället. Det kanske tar tid, men bara han inte blir mer sjuk nu. Vi har så mycket att se fram emot i sommar, så mycket framtid tillsammans, jag längtar efter den…efter lugnet.

Det är inte mycket lugn i mitt hjärta. Det är nog egentligen rätt kaosartat där inne. Jag är så fruktansvärt rädd att Noel ska lämna oss. Att jag aldrig mer ska få hålla hans lilla späda, varma kropp i min. Jag är livrädd, för jag kan inte leva utan honom. Meningen med mitt liv är ju barnen. Noel och jag har väldigt speciella och starka band, skulle något hända honom skulle jag aldrig någonsin kunna läka och bli hel igen. Någon kommer alltid fattas oss. Oavsett hur mycket man försöker tänka framåt, tänka positivt så finns det alltid där, det där ovissa. Noel har en oviss framtid, det står i svart på vitt. Ingen vet någonting. Jag önskar mig ett kvitto på att han alltid fick leva, men det kommer jag aldrig få. Det finns alltid med oss, att en dag kanske han inte kommer finnas här hos oss…det gör ont, så fruktansvärt ont.

Men jag vet också att vi inte kan sluta leva för det. Vi kan inte sluta drömma och uppfylla våra mål och drömmar i livet. Är Noel frisk till helgen kan vi inte strunta i att åka bara för att vi är rädda för att något skulle kunna hända, det kan hända något varje dag, imorgon eller nästa år. Ingen vet. Men visst slits man i tankarna. Men jag tror och hoppas att det är nyttigt för oss alla fyra, att vara ifrån varandra i ett par dagar. Vi kommer längta och sakna och säkert vara lite ledsna emellanåt. Men vi kommer förhoppningsvis få en underbar, fantastisk och givande resa till London, och barnen kommer få full uppmärksamhet på skilda håll en hel helg…och förhoppningsvis när vi vaknar upp på måndag morgon nästa vecka så har vi alla fått ny energi till att orka med varandra och livets prövningar för resten av året…vad vet jag, men jag hoppas på det. Jag hoppas att saker och ting för en gångs skull går vår väg. Att Noel frisknar på sig så allt känns stabilt på fredag och att han håller sig så till operationen i Maj. Jag hoppas operationen går som den ska, att Noel återhämtar sig bra och att vi sen kan se fram emot en varm, härlig sommar tillsammans alla fyra!

 

Jag är orolig och rädd, med hjärtat långt utanför kroppen. Men jag måste nog våga, släppa på spärren och förhoppningsvis vinner jag något på det. Jag tror de flesta är nervösa och lite ängsliga inför att lämna bort sina barn för första gången (så länge), det är naturligt, och det är nog världens naturligaste sak att vi är mer oroliga över att lämna Noel. Men det blir nog bra. För det måste bli bra!

blogstats trackingpixel

3 reaktion på “Förbannade sjukdomar

  1. Åh, jag vill bara krama om dig, fast vi inte känner varandra. Blev en massa tårar när jag läste det här. Jag önskar det bästa för er lilla familj! Hoppas Noel blir bra till fredag! Kram

  2. Skriv din kommentar här!
    oh, så jobbigt för Noel att aldrig bli frisk. jag hoppas att han mår bättre till helgen så att ni kommer iväg till den härliga huvudstaden London.

  3. Jag vill (också) krama om dig. Tala om för dig vilken fantastisk mamma du är (och fantastisk pappa Ted är). Och ni har två så fina pojkar! Jag håller tummar och tår att ni går en frisk vår och sommar till mötes.
    Kramar, Rosita

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>