Läsarfråga

Fråga;

Hej.
Jag har en fråga som jag gärna skulle vilja ha svar på om du har lust och ork. Jag frågar inte av ren nyfikenhet utan för att jag vill veta för att vara förberedd.

Hur känns det när Leon går om Noel i utveckling? I hjärtat, hur känns det?

Vi har också ett barn som inte är friskt och jag vet inte om jag riktigt accepterat det ännu. Nu pratar vi om att försöka få ett syskon men jag känner mig lite kluven just i den frågan. Hur känns det när det nya barnet plötsligt är först?
Jag vet inte om du förstår hur jag menar men jag chansar och frågar ändå. kram

Svar:  Förstår ”precis” vad du menar. Noel var ju allvarligt sjukt hans första 7-8 månader i livet och är ju egentligen långt ifrån frisk nu. Sedan har han ju sin kromosomavvikelse så alltid ”släpar med” och gör att han inte utvecklas normalt och ligger efter med det mesta, både mentalt och fysiskt. I början var jag rädd för hur jag skulle känna, att det skulle bli en känslostorm och att jag skulle må väldigt dåligt över att få ett friskt syskon som vi ju visste skulle gå om i utvecklingen, snabbt, på alla plan. Men samtidigt så kändes det så rätt när vi beslutade om att skaffa syskon till Noel, vi ville ge Noel möjligheten att få ett syskon som kanske i framtiden kunde visa vägen lite och som han kunde se upp till, han lär sig ju mycket av att vi visar hur han ska göra, och vi kände att han nog skulle ha nytta av ett syskon som ju finns det 24/7 och som kan visa hur man kan leka/röra sig.

Jag var väldigt orolig faktiskt att jag skulle bli ledsen och må dåligt över att det skulle synas så uppenbart hur efter Noel är när Leon springer iväg i utvecklingen. Men, det har faktiskt blivit precis tvärtom, jag kan bara svara för mig själv och för min familj men för oss är Leons normala utveckling jätteviktig. Jag trodde att jag skulle tycka det var jobbigt, men det gör jag inte. Dom är två helt olika individer med olika förutsättningar i livet. Noel är jätteduktig med tanke på sin kromosomavvikelse och det han lär sig trots sjukdomar etc och Leon är också duktig, även om hans utveckling kommer naturlig, av honom ”förväntar” jag mig en normalt utveckling, att han ska lära sig gå, prata, läsa etc. Och för att vara ärlig så ”behövde” (dåligt uttryck) vi nog få ett normalt barn också, för att få ta del av den världen också. Jag är otroligt glad och stolt över Leon, och det är en fröjd att följa hans utveckling. Jag jämför inte Noel och Leon, det är liksom ingen idé, dom är så långt ifrån varandra i utveckling som dom kan komma. Däremot så är det väldigt roligt att se dem tillsammans. Noel har utvecklats mycket (för att vara Noel) sedan Leon kom. Han har lärt sig dela med sig av mig och av leksaker. Han har lärt sig säga ifrån. Han har börjat samspela mer med Leon och med andra barn (tar leksaker av varandra etc) och han har börjat röra sig annorlunda. Så jag hoppas att dom kommer ha stor nytta av varandra i framtiden.

Sedan så kände väl vi att det var viktigt för oss att kunna få en del i det där normala som följer med ett friskt barn. Få se Leon gå i skolan, skjutsa till fotbollsträning, gå på simskola, åka till busfabriken osv. Det kändes viktig för oss att få ett syskon som utvecklades normalt och få uppleva hur det var att komma hem från BB med en frisk bebis, få uppleva första tiden hemma, få slippa oron över sjukdomar och utveckling etc. Leon är vår lilla solstråle, när vi är på sjukhuset med Noel är det oftast skönt att ha honom med, han får en att släppa det där jobbiga för en stund och påminner om det där friska, glada, lättsamma. Det är svårt att förklara, men dom väger upp varandra och ger oss så otroligt mycket båda två.

Leon får ju även en hel del av Noel. Leon kommer växa upp med en bror som är utvecklingsstörd och som kräver extra tillsyn och vård. Han kommer få lära sig att Noel också är normal men även speciell. Han kommer få en hel del moral och etik med sig hemifrån som kanske inte andra barn får på samma sätt. Jag hoppas att Leon växer upp med ett stort hjärta som har plats för brorsan som är lite speciell och att Leon på så vis kan lära andra barn att det är ok att vara annorlunda också.

Såklart tänkte jag i början, och gör fortfarande, att oj det där lärde sig inte Noel fören jättesent och oj, kan Leon redan göra sådär, det kan inte Noel osv..Men numer så är jag väldigt trygg i min roll som mamma till både Noel och till Leon, jag tycker inte längre det är jättejobbigt eller jätteledsamt att ha ett barn med speciella behov, det har jag accepterat, även om det tog ett tag. Det finns givetvis stunder och situationer då jag tänker på det extra mycket och då det känns motigt och jobbigt, orättvist och ledsamt. Men, i det stora hela så är jag väldigt tacksam och lycklig över att jag har en Noel och en Leon, precis så som dom är. Dom lär mig väldigt mycket om livet, på olika sätt, och dom kommer garanterat lära varandra om livet, på olika sätt.

När jag väl fått sörja och fått acceptera Noels avvikelse så blev det lättare att glädjas åt Noel, hans liv och hans framsteg. Han har ju lärt mig att se dom små sakerna i livet och just därför är jag så glad att jag fick en Noel, så som han är. Men jag är otroligt tacksam att jag även fått en frisk, normal liten kille till, och att jag får glädjen att följa honom på hans resa, med såna där ”vanliga” saker som hör till ett barns normala utveckling.

Jag ska inte sticka under stolen med att det i stunder är känslomässigt jobbigt och att jag var rädd innan Leon kom osv, men idag så är jag bara glad över dem båda, jag har slutat jämföra dem och jag gläds istället med deras framsteg på olika sätt. Största skillnaden utvecklingsmässigt är väl kanske att när Noel lär sig något nytt så blir det så pass stort, en wow faktor nästan, eftersom vi inte direkt förväntar oss så mycket i utvecklingen.

Jag hoppas du fick svar på din fråga, men jag vill poängtera att jag endast svarar utifrån mina känslor och hur min familj fungerar. Hade Noel och Leon varit annorlunda mot hur just dom är så hade jag kanske känt annorlunda osv, men när det kommer till enbart utvecklingen så känner jag inte någon sorg eller frustration över att Leon går om Noel i utvecklingen, det bara är så, dom är olika och har olika förutsättningar.

IMG_5534

 

blogstats trackingpixel

2 reaktion på “Läsarfråga

  1. Tack, verkligen tack för att du tog dig tid att svara. Mitt svar blir inte så långt men du har svarat på nästan alla mina funderingar och det känns mycket bättre nu. Olika barn, olika förutsättningar.

  2. Otroligt fint beskrivet. Jag märker ”på hela dig” vilken utvecklingen även du som mamma och människa har fått. Jag som har följt dig ”i pereferin” sedan mer än två år.

    Tänker på dig och finaste, starkaste tigerkillen Noel. Guu så Leon har blivit stor och han är ju supertidig med att ta sina första trevande steg.
    Stor kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>