Dysfagiteamet Linköping

Jag tyckte mötet var givande, inte på så sätt att de löste alla våra problem och hittade en metod till att få Noel van vid mat och värsta matvraket, men på så sätt att jag kände mig rätt bekväm med hela habiliteringsbiten. Vi kom inte fram till så jättemycket nytt, mer än vi redan visste. Men vi fick en hel del tips på andra saker, sådant som man lätt glömmer när hälsan står i fokus och vi lever för varje andetag. Vi ska börja mata mer med sked, så han vänjer sig med det, egentligen ta bort flaskan nästan helt och bara erbjuda skeden, eftersom han inte har problem med att svälja eller suga så kan ”problemet” vara så enkelt som att han tycker det är obehagligt med att få något i munnen, och det beror nog till stor del på att han inte fått äta själv från början. Han snuttade på brösten de två timmar vi fick på förlossningen, sen åt han själv först när han var 7-8 dagar på flaskan, och efter det har han ju varit så sjuk hela tiden.

Numer så erbjuder vi alltid flaskan först, och matar sedan resten i knappen, nu får vi ge skeden istället med barnmat och sedan ersättning via knappen. Det är en vanesak när det gäller Noel inte motvilja eller okunskap, han har fin munmotorik och kan suga bra på flaskan, om han orkar. Vi fick andra tips också om att hjälpa honom att stoppa saker i munnen, leksaker och andra ”bitbara” ting, för att öka stimulansen i munnen och att han ska vänja sig vid att ha saker i munnen. Också att stoppa fingrarna i maten eftersom han äter så mycket på fingrarna, det var viktigt att inte sluta ge flaska/sked (det har vi aldrig gjort, trots sjukperioder) men de påminde om att det går ganska snabbt för små barn att ”glömma” hur man gör om man inte gör något regelbundet, att det är därför många backar i utvecklingen när de är sjuka osv.

Det var i vilket fall givande och inte så ”läskigt” som jag trodde, jag trodde de skulle vara dömande osv. Men det gick bra, och Noel charmade, bjöd på många skratt och pratade massor. Dessutom blev jag imponerad av vad fin habilitering de har i Linköping, jättefina lokaler verkligen.

Lite bilder från igår :)

Vi åker till Linköping nu

Det har med maten att göra, vi ska på besök hos dysfagiteamet i Linköping, se om de har tips och råd kring maten, munmotorik, flaskor, skedar osv. Känns jobbigt att någon ska sitta och observera och bedöma hur Noel äter, men samtidigt så är det ju för hans skull och vi VET ju att han KAN äta, men att det är jobbigt fysiskt och att det är det stora problemet.

Skriver nog mer ikväll om hur det gått…

Så här glad är Noel idag :)