Förskolestart

Ni vet den där lilla, oskyldiga busungen, lillebror. Så stor. 16 månader nu. Förra måndagen var hans första dag på förskolan. Inskolning. 1 timmes lek och upptäckt bland nya rum och leksaker. 3 fina pedagoger varav en som Leon verkligen fattat tycke för.

Han trivs. Han gav oss inte mycket uppmärksamhet under första inskolningsveckan och nu har han snart varit där själv i 3 timmar idag. Stora killen. Han som är tidigare än alla andra i det mesta. Han som är så snäll och hjälpsam. Lilla killen som är så lillgammal och som förstår så mycket. Har börjat pratat. Det dyker upp nya ord varje dag. Han tecknar, så som vi gör med storebror, lampa, sova, banan, leka, älskar…han är stor nu, det går fort!

Han är ett förskolebarn ut i fingerspetsarna. Igår ville han inte ens gå hem när Ted skulle hämta honom. Efter en vecka. Han stormtrivs och jag känner mig så lycklig. Så lycklig över att det fungerar så bra och för att lillebror är så trygg i sig själv. Han är visserligen ”van” att bli bortlämnad ibland, när Noel är sjuk eller bara för att leka med kusinerna. Så det är inte helt främmande att vara ifrån mamma och pappa. Jag trodde inget annat än att det skulle gå bra för honom, att han skulle vara nyfiken i en strut och springa in och hitta på bus. Och jag är så glad att jag hade rätt, att det är det han gör, upptäcker, leker, stimuleras, får vara kreativa, samspela med jämnåriga och känna trygghet för andra vuxna. Leons förskola, hans ”grej”, hans flykt från vardagen, hans äventyr och glädje.

Jag är så tacksam. Tacksam över att han får möjlighet att vara där. Få utvecklas och leka med andra barn. Få ta del i ett normalt liv och upptäcka tillsammans med andra. Jag vill inte att han bara ska vara hemma med mig och Noel och följa i Noels rutiner. Jag vill att han ska växa och bli en egen stark individ, även om han redan är det så är det viktigt för mig att ge utrymme för honom att växa på egen hand, någon annanstans än hemma.

Förskolan är en rolig och trygg plats för honom. Det händer alltid något kul där, och även om det kommer finnas dagar han är ledsen när man lämnar så tror jag det kommer vara fler dagar då han är ledsen när man hämtar! Han är ett sådant barn, en liten kille som älskar att få leka och vara bland andra. Jag ser så mycket av mig själv i honom. Det sociala, det nyfikna, det lekfulla, det busiga, det kreativa. Vi är lika han och jag. Och jag är tacksam över att han får möjlighet att växa och utveckla sina kreativa sidor på förskolan. Det blir en bra plats för honom att vara på. Leons plats!

Tills allt är klart med vår assistans så kommer han gå 4 dagar i veckan, 4 timmar/dag. En lagom start kanske. Fast kanske mest för mig. Det blir nya rutiner för mig och Noel på dagarna, och givetvis för Leon med. Det kommer nog bli några konstiga första veckor, men det kommer bli så bra för Leon. När jag sen börjar jobba som assistent åt Noel så kommer Leon få gå mellan ca 9-15. Då lämnar jag på morgonen och Ted hämtar efter jobbet. Förhoppningsvis dröjer det heller inte så lång tid innan vi hittar en assistent till Noel som kan börja jobba 8 på morgonen och stanna hemma med Noel när jag lämnar Leon. För att minska infektionsrisken givetvis. Nu i början kommer jag lämna Leon vid 8 och då kommer personalen försöka hjälpa till att klä av Leon så jag bara kan lämna i dörren och ha Noel kvar i vagnen utanför. Det blir en spritning av händer och föremål, och vi kan ju givetvis inte förhindra alla baciller. Man får väga för och mot och Leon ska verkligen inte bli lidande och inte kunna på förskolan på grund av Noel. Då får vi istället göra vårt yttersta genom att vara försiktiga och noggranna med handspriten och låta honom vara hemma när det går magsjuka etc.

Jag känner mig lycklig. Lycklig över att det verkar fungera så bra. Lycklig över att se Leon ha så roligt. Lycklig över att få vara en i mängden. Lycklig över att få lära känna andra föräldrar i samma område. Lycklig över att personalen är bra och förstående.

Det känns så skönt. Så skönt att det fungerar.

IMG_8676

Medveten kompis

IMG_7180Leon har fått en kompis. Han har aldrig haft någon snuttis eller dylikt. Men nu har han en liten kompis. Ett virkat rådjur på knappa 30cm. Den medvetna ettåringen vet vem kompis är och vart han är om man ber honom hämta kompisen. Kompisen är också den som delar säng med Leon och som Leon hämtar och kramar när han själv är trött. En mysig vän med andra ord. Han applicerar även begreppet klappa fint på kompisen, även om kompisen, likt storebror, kan åka dit på en mindre fin klapp emellanåt också! Tror inte deras vänskap är evig, men trevlig så länge den varar!

Leon går

IMG_6080Min lilla 9 månaders plutt stapplar runt här hemma. Släpper taget och knatar iväg, sådär gulligt ni vet som bara småbarn går. Inte helt stadig ännu, men han går, herregud, kan någon stoppa tiden?? Lilla plutt så nyfiken han är!

Leon 9 månader

Japp, 9 månader har gått sedan lillkotten kom till oss. Nu har han funnits utanför magen lika länge som han låg där inne och knölade. Det är en nyfiken liten kille vi har. Så orädd och framfusig. Han kommer snart börja gå, ge det någon månad till och han kommer knata runt här hemma som en stolt tupp! Kröp det gjorde han ju redan vid 5-6 månader och nu går han med allt som kommer i hans väg, allt går tydligen att gå med, lådor, stolar, gåvagn, leksaker…Han går längs möbler och står själv i längre stunder. Han är lite tidig med det mesta, men lik mig och Ted på det sättet. Han älskar barn och andra människor, inte alls blyg utan är gärna med ”där det händer”, att vara på sjukhuset med brorsan är ett äventyr och bara någon busar lite med honom så är han nöjd och glad.

Leon är sällan missnöjd, utan är fortfarande lika nöjd och glad som han var som liten bebis. Visst kan han bli arg och sur, men oftast i samband med när han är trött eller hungrig. Annars är han vår lilla solstråle, lik Noel med andra ord. Äter det mesta numer, vår mat, barnmat, gröt och smörgåsbitar man kan plocka med. Sover fortfarande hela nätter med undantag från när nappen ramlar ut ett par gånger eller om tänderna spökar. Sover fortfarande lika kasst på dagtid, är för nyfiken för att sova…Han börjar tycka det är tråkigt med vagnen och att åka bil, inget kul när man inte får röra sig, helst vill han ju gå, så mycket det bara går.

Älskar att bada och vara ute i gräset, men allra mest tycker han nog om att vara med kusin Texas, det är grejer det. Och så farfar, farfar är en rolig prick som alltid busar. Är fortfarande väldigt pappig och lyser upp som en sol så fort pappa visar sig. Har lärt sig säga mamma, pappa och titta. Börjar visa ett större intresse för både bilar och bollar och börjar mer och mer tycka det är roligt att bygga med klossar (läs panga sönder torn) och att plocka med småsaker. Böcker börjar också bli mer intressant, alltså att bläddra i och inte bara äta och riva sönder.

Klättrar gärna över Noel och Noels leksaker. Dom har börjat samspela mer, eller ja, dom stjäl varandras leksaker och nappar och ”slår” varandra i huvudet (klapp). Men kul att Noel börjar intressera sig mer för Leon, även om han nog i de flesta fall bara tycker Leon är i vägen. Leon däremot vill alltid vara där Noel är, Noel är dö spännande och ska ha och göra allt som Noel gör, även om han annars inte tycker det är spännande. Dom bjuder in till skratt mina två killar, och håller mig minsann sysselsatt dagarna i ända.

Tack fina klätterapa föra att du finns och för att du är du Leon!

IMG_5544 IMG_5271 IMG_5227 IMG_5001 IMG_5451

Solstrålen

IMG_4738Alltid glad och alltid full fart. Som jag älskar den här lilla solstrålen. Han må vara överallt och ingenstans, men oj så kul det är att följa hans utveckling. Klättrar och ställer sig upp mot allt som går. Går längs möbler, går själv med gåvagn och kryper i ilfart nu! Fascinerande. Och så glad i livet, alltid med ett leende på läpparna, alltid nyfiken, alltid på upptäcktsfärd. Allt är så spännande, 4 timmar på sjukhuset, oj så spännande med så mycket folk, spännande saker! Tänk om man fick se världen genom barnens ögon, om man fick ta del av deras nyfikenhet för det lilla, fascinationen över en liten lapp på ett klädesplagg, över grässtråt på marken. Tänk om man kunde få vara lite mer som barn, sådär ”problemfritt” och enkelt, antingen glad eller ledsen, nöjd eller missnöjd.

Finns inga ord att beskriva hur mycket jag älskar mina guldklimpar, vad livet verkligen fått sin mening!

Maginfluensa

Hej på er, blir dåligt med uppdatering just nu. Har åkt på någon slags magsjuka, jag har varit dålig i magen i två dagar nu, trots att man blir trött och yr så är jag ändå skapligt pigg. Däremot så är Leon dålig nu, han både kräks och har diarré :( det förklarar varför han matvägrat i några dagar nu! Idag har han bara fått i sig lite välling men kräkts upp det mesta på eftermiddagen! Nu ber jag till alla gudar som finns att Noel ska få slippa magsjukan den här gången..vi vet ju alla vad som hände sist! Blir han sjuk nu kommer vi dock åka upp första dagen så han går dropp direkt och inte riskerar vätskebrist. Jag mår bättre nu iaf så jag hoppas Leon mår bättre imorgon han med! Ni får hjälpa mig hålla tummar eller be så Noel slipper bli sjuk igen…vet inte om jag fixar en vända till med honom och magsjuka! Usch och fy!

Livsfarlig

IMG_4513Överallt är den här lilla krabaten, reser sig mot möbler, faller som ett korthus, kryper på alla fyra, är snabb som en iller och totalt jävla livsfarlig….

Leon 7 månader

En kompis sa till mig innan vi fick barn att tiden gick så obehagligt fort när man fick småbarn, så här med facit i hand kan jag inget annat än att hålla med!

Så i måndags blev stora lillkillen hela 7 månader. Han är dock allt annat än 7 månader ”enligt pappret”, han är lite mer överallt om man säger så. Åla det gjorde han redan för någon månad sedan, nu är han på väg att krypa på alla fyra. Han försöker ställa sig upp mot diverse saker, möbler, leksaker, ben you name it, han kan från krypställning sätta sig själv och sedan ner i krypställning igen. Försvinner iväg dit han vill gör han. Är lite förvånad över hur pass trygg han är med att ”försvinna iväg själv”, han kryper gärna in i pojkarnas rum och leker själv en stund tills han tröttnar och kommer tillbaka till där man. Dock så är han ju helst där alla andra är, eller i alla fall helst där Noel är, Noel är en stor fascination. Dock blir han lite för närgången för Noels tycke, men nu har Noel börjat säga ifrån, genom att ge ifrån sig lite gnälliga läten och söka blicken hos mig eller Ted. Jag kan inte gärna stilla Leons nyfikenhet på storebror, inte heller vill jag ta bort honom från Noel varje gång heller. Vi försöker få dem att vänja sig vid varandra i lugn takt, eller ja, få Noel att vänja sig vid Leon. Jag tycker det är mysigt att se dem ihop, ibland kan dom samsas, men oftast inte, Leon är som sagt rätt påstridig, han är liten och nyfiken.

IMG_4409

Leon 7 månader är fortfarande den gladast och mest nöjda unge jag känner. Han är glad mest hela tiden och skrattar så fort han får syn på någon vuxen eller något barn. Han är nog lite mer pappas pojke än mammas, lyser upp som en sol när pappa kommer hem eller om pappa haft sovmorgon. Han är väldigt nyfiken, ALLT ska in i munnen, helst Noels hjälpmedel och sladdar, allt som prasslar, gärna papper om han får tag på det. Annat som går in i munnen är gröt och vanlig mat, välling morgon och kväll, äter sista gången runt 19 sen somnar han och sover till ca 06. Noel likaså. Leon är nöjd med att bara vara med, så länge men busar och leker med honom (givetvis) så är han så glad som det bara går att vara. Han följer med på alla vår galna upptåg och resor och är nöjd med att vara med. Han älskar andra barn och är inte speciellt blyg av sig. Tyr sig givetvis mest till mig och Ted men är inte främmande med att vara hos någon annan. Största idolen, bortsett från Noel är helt klart storkusinen Texas som är hela 10 månader, dom kommer garanterat busa livet ut tillsammans!

Sover gör han helst på magen, och på natten. Sover middag ett par gånger på dagen, ibland i 2 timmar om han får sova bredvid något (gissa vem som brukar ”offra sig”) annars kanske 45-60 min per gång, ingen stor sovare på dagen med andra ord, men har aldrig varit, han är alldeles för nyfiken. Han är ju som sagt lite överallt nu mer, gärna försöka öppna lådor och klättra mot hyllor, dra omkull korgar och ösa runt bland leksaker, det är väl det bästa!

IMG_4451

Leon 7 månader har dessutom lyckats slå sig ordentligt ett par tre gånger, ramlat ned från soffan häromdagen medan vi sov (ja, han låg inners i soffan med en vuxen ytterst och uppbunkrade kudder mot ett högt ryggstöd så han absolut inte skulle ramla ut), men han måste ha vaknat tyst och klättrat över alla hinder, bums var han på golvet och gallskrek..det gick bra, gudskelov och lär inte vara sista gången han han ramlar och slår sig, dock sista gången han sov i soffan, klätterapa! Dessutom är han lite för liten för det där med att klättra, vilket har märkts några gånger då han tappat taget och dunkat i bland annat näsan så den börjat blöda…stackars liten. Vi tycker vi har full koll på barnen och är iof vana vid Noel som man kan lämna på ett ställe och han är kvar där, men har nu fått erfara hur det är med barn man inte kan vända bort blicken för en sekund med. Men Leon alltså, han är ett sådant där barn som är för nyfiken för sitt eget bästa…borde sättas i sele..med andra ord så får man ha dubbeltrippel koll på honom :)

IMG_4363

IMG_4365Majskrokar är en favorit, och frukt. Tycker det är extremt onödigt att introducera socker så tidigt i ålder, han blir ju sjövild av att se majskrokar så det duger för honom! Fast jag vet att farfar lät honom smaka glass när vi var borta, och Moa, jag vet att du gav han grädda på dopet 😉

Hur som helst så är det full fart på lilleman. Två tänder har han med, bägge framtänderna där nere, dom kom för mer än en månad sen. Det gör ont som satan när han bits i tårna på en, jo, för lilleman verkar ha någon slags fotfetisch, tycker dom är väldigt spännande! Minns att Noel var lika fascinerad av händer när han var liten.

Jag tror Leon kommer gå om några månader, typ vid 10 månader. Det gjorde både jag och Ted. Med tanke på Leons utveckling för tillfället och på hur nyfiken han är så är jag helt övertygad om att han går innan sommaren är slut! Busunge!

 

Leons dop 14/4-13

För några veckor sedan hade vi dop för Leon. Det blev otroligt fint och lyckat. Mycket stress och planering innan dopet och en sjuk Noel, men väl i kyrkan så fann sig lugnet och det blev en väldigt fin ceremoni. Som på Noels dop hade vi även denna gången lyckan att få höra min vän Jasmine och hennes bröder spela och sjunga i kyrkan. Vi valde Kents ”utan dina andetag” och Sonja Aldéns ”Du är allt”. Många av mina vänner som bor långt bort kunde dessvärre inte komma men kyrkan var full av våra familjer och nära vänner ändå. Jag älskar barndop, jag tycker att det är en otroligt fin ceremoni, oavsett om man döper i kyrkan eller om man kanske har en namngivelse hemma. Jag tycker det är fint att sätta barnet i centrum och att reflektera över det mirakel som barnet faktiskt är!

Vi hade egentligen velat haft samma präst som på Noels dop men hon var dessvärre bortrest denna helgen, men vi fick en jättefin präst ändå som var väldigt förstående och empatisk. Hon hade egna erfarenheter av ett sjukt och handikappat barn och tyckte inget med Noel var konstigt. Noel fick vara med framme i kyrkan hela tiden, det gick helt ok, hade nog förväntat mig en del skrik och motarbete, men han var rätt lugn och glad ändå!

Dopet hölls i Matteuskyrkan och vi fikade sedan i Matteusgården. Det blev nog en lagom lång fika men som alltid lite stressigt att försöka hinna med att prata med alla man vill prata med, speciellt dem som åkt lång väg för att komma på dopet. Mina föräldrar och syster (barnens gudmor) hade som ex åkt från Dalarna ner, däremot så stannade dem ju över helgen så det var skönt det!

Leon var glad och vaken hela dopet, dock väldigt trött på slutet! Han tackar ödmjukast för all uppvaktning och för alla fina presenter!

 

 

 

 

 

 

 

Första glassen

En av dom varmaste dagarna hittills i vår bjöd på tillfället att smaka glass för första gången! Gott tyckte Leon…