6 månader

Ja imorgon blir alltså lillplutten ett halvår, kan ni fatta, ett halvt år har gått sedan han kom till oss. Det känns som han alltid funnits här, som om vi alltid varit 4 i familjen. Han har verkligen tagit en naturlig plats i vår familj och jag är så oändligt tacksam över att vi valde att skaffa Leon just i denna tidpunkt.

Leon är för övrigt en otroligt nöjd och glad bebis, fast han utvecklas ju så galet fort att man knappt hinner med. Det är en fröjd att se på honom, hur han envist försöker ta sig fram på golvet, hur han vill sitta upp själv och sättet han utforskar leksaker och annat spännande på! Han verkar vara tidig med det mesta, det var iof jag och Ted också, han snurrar runt åt alla möjliga håll och kanter och ålar sig fram och i cirklar en liten bit. Han står rätt stadigt med stöd även om benen blir som gele efter en stund, sitter gör han utan stöd i kortare stunder, och han skrattar och ler åt det mesta. Det krävs med andra ord inte mycket för att hålla den här lilla godingen glad! Han är verkligen i upptäckar tagen och det som är mest roligt just nu, bortsett från allt som Noel leker med, är nog ALLT som inte är en leksak, babyolja, Noels knappslang, papper, slickepott, blöjor etc, och ALLT ska in i munnen.

Något annat som kommer in i munnen just nu är gröt och frukt. Vi har successivt bytt ut 1-2 mål ersättning mot gröt varje dag och det råder ingen tvekan om att Leon tycker det är smarrigt och att aptiten finns där, han gapar stort när man kommer med skeden och ser lite snopen ut när maten är slut!

Han är nog pappas pojke mer än mammas, ler så stort när pappa kommer hem från jobbet och skrattar så han kiknar när pappa busar med honom. Han sover dock helst hos mig på nätterna, och gärna på mage. Så länge han får vara nära någon på natten så sover han natten igenom nu, inga måltider och inga blöjbyten. Han är fortfarande ingen storsovare på dagarna heller, han kanske sover 3 gånger om dagen i ca 30-60 min, inte mer, och det har han ju aldrig gjort. Igår bytte vi till sittdel i vagnen, det var populärt, oj så stora ögonen blev när vi var på stan, trots att han var jättetrött så var det mer spännande att se sig omkring!

Det är verkligen en fantastisk resa man gör tillsammans med sina barn och jag är så otroligt stolt och tacksam över mina två små prinsar. Och även om dom har helt olika förutsättningar i livet så är det lika spännande att se dem växa upp, se dem utvecklas och förvandlas in till små, egna individer med egna viljor och drivkrafter. Jag är också väldigt tacksam över att ha ”en av varje”, Noel öppnar upp mina ögon och jag lär mig något om livet och mig själv varje dag med honom, han får mig att se dom små sakerna i livet och värdesätta dem på ett helt annat sätt. Leon får mig att uppskatta enkelheten i saker och ger mig en otrolig glädje över att ändå kunna ta viss saker för givet! Barnen skiljer sig åt från varandra väldigt mycket, men ändå är dom så lika. Det ska bli spännande att följa deras resa och se dem växa upp tillsammans! Mina två huliganer, mina solstrålar, vad fantastiskt det är att man kan älska och bli så älskad!

Hela världen öppnar sig

Känns som min lilla bebis börjar bli stor nu. Det svider lite, det går så fort, jag hinner inte med! Han är en nyfiken liten krabat, som vill vara med på vad som händer. Han vill veta vart alla är. Han stormtrivs hos pappa som tydligen blivit något av en favorit. Annars är Noel väldigt skojig att titta på och häromdagen gav han ifrån sig världens skratt när Noel gjorde något roligt! Att ligga på mage börjar bli populärt, hela världen öppnar ju liksom upp sig nu! I lördags vände han sig från mage till rygg för första gången och är på god väg att vända sig från rygg till mage också! I helgen har han även börjat att visa intresse för leksaker, han försöker greppa efter dem, ibland lyckas han, ibland inte, och då blir han oftast rätt sur :) Han vill helst sitta i famnen eller vara i bärselen och ”vara med”, annars är det helt ok att ligga naken på golvet och kika runt. Eftersom amningen inte verkar komma igång helt i alla fall så får han flaskan om vartannat, något han verkar gilla, det rinner ju bättre i flaskan så då behöver man ju inte anstränga sig 😉 Leon är en glad bebis, han är nöjd för det mesta, inga konstigheter. Min andra solstråle helt enkelt! Nästa BVC besök är nästa tisdag, sist var han 60 lång och vägde 4800g, gått upp lite dåligt men växer så det knakar på längden. Förhoppningsvis har tillägget av ersättning gjort att han gått upp lite bättre nu, det återstår att se nästa vecka! Förresten så är det nu bestämt att Leon ska få heta Leon Milo Bäckmark!

Leon

Min älskade lilla plutt, som jag älskar den här lilla solstrålen.

2 månader

I torsdags blev den här lilla guldklimpen hela 2 månader. Jag förstår faktiskt inte vart tiden tar vägen. En vän sa till mig en gång att tiden går så fort när man har småbarn, jag förstod inte riktigt vad hon menade fören jag själv fick barn. Och det är väl på gott och ont. Det är en fröjd att få se dem växa upp, men samtidigt lite vemodigt att dom växer så fort. Leon har funnits här i 2 månader nu, fast han tar sin plats i familjen på ett så naturligt sätt så det känns som att han alltid funnits här. Att vara tvåbarnsmamma känns väldigt naturligt nu och jag skulle verkligen inte kunna tänka mig ett liv utan barnen. Leon är en väldigt nöjd liten kille. Han skriker sällen om det inte är för att han är övertrött eller vrålhungrig. Han sover fortfarande hela nätterna och äter väl ett par gånger/natt. Annars är han vaken större delen av dagen. Jag antar att livet är för spännande för att kunna sova en längre period, även om han ibland nog skulle behöva det. Han börjar trivas väldigt bra med att sitta med, i babysittern eller ligga själv på golvet och kika på vad vi andra gör. Storebror är fortfarande en favorit att kika på, eller väggen med alla bilder i vardagsrummet. Han är nöjdast om han får sitta upp i knät och se sig omkring. Nu har han börjat äta på händer och fingrar och dreglar därför ner de flesta klädesplagg.

Han gör inte mycket väsen av sig, utan är som sagt oftast en nöjd och glad bebis. Han skrattar om man kittlar honom på näsan eller under hakan och har börjat tycka det är roligt om man fånar sig och gör roliga ljud för honom. Han har lika stora och fina ögon som storebror och är extremt nyfiken av sig. Han vill ha koll på vart alla är redan och blir glad när någon dyker upp och snackar med honom. Han kan sova bättre själv nu även om han spenderar nätterna inkvarterad mellan mina tuttar, praktiskt. Han somnar dock lättast hos pappa (pappas pojke) och sover helst, om han själv får välja, på mage i famnen.

Jag ser på dig, dina små fingrar och dina små tår. Förundras över vilken kärlek jag känner. Jag tvivlade på att kunna älska två små lika mycket, men så fort du kom så var det lika självklart som som med storebror. Du är bland dem sötaste jag sett och ditt lilla leende får mig att smälta och glömma allt annat runt omkring. Jag är så oändligt tacksam över att du finns, över all glädje och kärlek du ger mig och din pappa. Du ger mig en otrolig energi och du ger mig styrka att orka allt jobbigt.

Tack för att du kom till oss Leon, du är lika självklar och älskad som din bror!

7 veckor


7 veckor gammal. 4300g, 56 cm lång. Har börjat att tycka världen är mer spännande, ler och skrattar om man visar sina fulaste miner 😉 Du tycker att storebror och andra barn är spännande, och du skrattar när storebror hoppar och busar med mamma eller pappa. Du är fortfarande mest nöjd i famnen men ligger också gärna på babysittern och kikar. Du börjar tycka det är spännande att sitta mer upprätt och ser säkert världen mycket bättre därifrån. Du somnar helst i famnen men kan också somna själv med napp och snuttefilt. Du sover hela nätterna bortsett från ett par måltider. På dagarna är du mest vaken och sover bara 10-20 min åt gången några gånger om dagen. Du har börjat upptäcka dina händer och stoppar dom gärna i munnen. Du trivs fortfarande bra i både vagnen och i bilbarnstolen. Du är nöjd och glad för det mesta, förutom om du blir övertrött på dagen eller om du är väldigt hungrig!

Det ska bli spännande att följa dig genom livet Leon, se vilken liten kille du kommer bli. Vilka intressen kommer du ha? Kommer du vara lugn eller sjövild? Blyg eller framfusig? Kommer du likna mamma eller pappa mest? Kommer du slåss med brorsan om vilka leksaker du vill ha? Framför allt så är jag lycklig över att du också finns i mitt liv. Du och Noel är det absolut bästa som hänt mig! Dom vackraste gåvorna i livet.

Första leendet

5 veckor och 4 dagar. 4125g. 54cm.
Helt plötsligt blev den lilla nyfödda en liten glad bebis!

Leon

Leon. 4 veckor imorgon. 53cm. 3805g. Sover helst på mage. Är mest vaken hela dagen. Sover hela natten. Har lite ont i magen ibland. Kommer snart i strl 56. Gör inte mycket väsen av sig. Stirrar på storebror. Gillar inte att sova själv. Bajsar mycket. Äter för fort ibland. Kräks inte ofta. Är mest lik pappa. Verkar gilla att bada. Sover bra i vagnen. Kommer nog bli blond och lite lockig i håret. Vill helst bli buren eller slagga på någons bröst/mage. Somnar lättast i bärselen eller vid tutten. Gillar att amma i 40 lååånga minuter. Har visat ett litet leende. Har inte fått något andranamn ännu. Kommer bli fotbollsproffs enligt pappa. Är minst lika söt och nöjd som sin storebror!

Amning

Alltså det där med amning verkar ju vara en hel vetenskap för sig. Känns så underligt för innan Leon föddes så tänkte vi att vad skönt det vore med ett barn som är friskt och som kan säga till själv när han är hungrig och som kan äta själv från början. Nu känner jag att fasen vad smidigt att ha i lite käk cirkus var tredje timme i en sond 😉 skämt åsido, men jag tycker det är jättesvårt att avgöra nu om Leon är mätt och nöjd efter att han ätit, eftersom han gärna ligger så länge vid bröstet. Min egna teori är att det nog faktiskt finns tillräckligt med mjölk (funderade på om det fanns för lite ett tag) och att han äter sig mätt på ca 15 min, för då suger han på bra och intensivt, sen efter det så kan han slumra till och tutta lite till och från i 15-25 min till, men jag tror det är närheten och snuttandet han är ute efter. För efter dom där första 15 minuterna så släpper han liksom taget hela tiden, velar en massa om han ska ha mer eller inte, ibland blir han nöjd om jag byter bröst, ibland bara han får vela lite och snutta till och från. Någon av er med liknande erfarenhet? Eftersom jag aldrig ammade Noel så är vi ju rena nybörjarna här hemma, och trots att det bara gått två veckor så känns det som om jag gärna vill få till rätt amningsteknik för oss båda.

Vi var på BVC igår, och då hade han gått upp lite mer än 100g sen sist (en vecka sen), det var helt okej och inom kurvan. så förmodligen får han ju ändå i sig tillräckligt med mat. Han är nöjd mellan måltiderna, men jag undrar fortfarande vad han pysslar med när han släpper taget hela tiden???? nån som har någon tanke?

Lillebror

Idag är Leon 15 dagar. Fast precis som Noel så känns det som att han alltid funnits här. Det är stor skillnad på att ha ett eller två barn, men något som är säkert är att det blir dubbelt så mycket kärlek här hemma. Leon är en nöjd bebis, för det mesta, skriker som alla andra när han är hungrig eller har bajsat. Annars en väldigt lugn och nyfiken bebis. Han vill vara nära, helst ovanpå oss, vilket har lett till ett inköp av en bärsele, annars kommer jag verkligen inte klara mig när Ted jobbar. Han sover helst på mage, om han ska sova på dagen, annars är han väldigt vaken, han tror väl att han är äldre än vad han är. Han sover dock hela nätterna, han sover bredvid mig i soffan, Ted och Noel tar upp hela vår säng :) Då kan han sova på sidan eller på rygg, fast oftast somnar han med tutten i mun och vaknar bara när han vill äta.

Amningen funkar väl okej, jag ammade aldrig Noel så vi är nybörjare jag och Leon. Men han vet hur han ska göra, han äter typ varannan timme, men om han själv fick bestämma skulle han ligga vid bröstet jämt och ständigt. Han är en snuttig bebis, så ibland känns det som det är svårt att avgöra om han ätit klart och är mätt eller om han bara är snuttig. Han kan äta i 40 min och så somna, släppa taget, men om man flyttar på honom då så vaknar han och verkar vilja ha mer, oftast så nöjer han sig dock med nappen i så fall.

Antar att det tar mer än 15 dagar för oss att lära känna varandra och få rutiner. Han får äta när han är hungrig och så får han sova när det passar honom tills vidare :)

Imorgon ska vi till BVC för andra gången (nytt för oss), då får vi se om lilleman går upp som han ska, vore en skön bekräftelse så kan jag slappna av mer vad gällande amningen. Sist vi var där, då var Leon en vecka, då hade han växt 1,5cm och gått upp 150g.

Leon

Så har gossebarnet också fått sig ett namn, Leon. Något andranamn har vi ännu inte kommit på, men det är ju heller inte lika ”viktigt”.
Annars mår vi bra allihop. Lite tröttare än vanligt, men det tar ett tag att vänja sig, och så här 6 dagar efter Leons ankomst så känns ändå allting rätt harmoniskt. Leon är en väldigt nöjd bebis, väldigt vaken och med, ligger och kikar och fäster blicken på olika saker, han verkar tycka att livet utanför magen är väldigt spännande. De första dygnen var väldigt påfrestande, innan mjölken rann till, då var han frustrerad och grät pga hunger, men nu fungerar det bra med amningen även om det gör åt helvete ont nu i början!
Noel är pigg och glad, han märker dock att någon mer har flyttat in, konstigt vore väl annars, men inte så att han verkar bli väldigt ”påverkad” av det. Vi märker det mest på att han är ledsen över att inte få lika mycket uppmärksamhet av mig längre, och jag blir såklart också ledsen. Det kommer ta tid för oss alla att vänja oss vid att vara 4 stycken i familjen, och eftersom jag och Noel är så vana vid att vara vi och att han alltid får vara hos mig när han själv vill så blir det en enorm omställning att inte kunna vara det. Men när amningen kommer mer i fas och är mer ”klockad” så kan vi lättare anpassa Noels rutiner efter Leons mattider. Så det kommer som sagt ta sin lilla tid innan vi fått in nya rutiner och som passar ihop med Noels.

Annars mår vi som sagt bra, lite trötta och slitna men vi myser och tar in varje sekund av vardagen och av livet. Visst finns det stunder då man överväldigas av känslor, tankar kring sådant vi gick miste om med Noel men också den där obeskrivliga glädjen över vilka fantastiska barn vi fått, speciella var och en på sitt sätt, två helt skilda individer med olika förutsättningar, men våda så otroligt efterlängtade och älskade! Det är verkligen en fantastisk gåva att få barn, och en så obeskrivlig känsla att få se dem växa upp!