Förskolestart

Ni vet den där lilla, oskyldiga busungen, lillebror. Så stor. 16 månader nu. Förra måndagen var hans första dag på förskolan. Inskolning. 1 timmes lek och upptäckt bland nya rum och leksaker. 3 fina pedagoger varav en som Leon verkligen fattat tycke för.

Han trivs. Han gav oss inte mycket uppmärksamhet under första inskolningsveckan och nu har han snart varit där själv i 3 timmar idag. Stora killen. Han som är tidigare än alla andra i det mesta. Han som är så snäll och hjälpsam. Lilla killen som är så lillgammal och som förstår så mycket. Har börjat pratat. Det dyker upp nya ord varje dag. Han tecknar, så som vi gör med storebror, lampa, sova, banan, leka, älskar…han är stor nu, det går fort!

Han är ett förskolebarn ut i fingerspetsarna. Igår ville han inte ens gå hem när Ted skulle hämta honom. Efter en vecka. Han stormtrivs och jag känner mig så lycklig. Så lycklig över att det fungerar så bra och för att lillebror är så trygg i sig själv. Han är visserligen ”van” att bli bortlämnad ibland, när Noel är sjuk eller bara för att leka med kusinerna. Så det är inte helt främmande att vara ifrån mamma och pappa. Jag trodde inget annat än att det skulle gå bra för honom, att han skulle vara nyfiken i en strut och springa in och hitta på bus. Och jag är så glad att jag hade rätt, att det är det han gör, upptäcker, leker, stimuleras, får vara kreativa, samspela med jämnåriga och känna trygghet för andra vuxna. Leons förskola, hans ”grej”, hans flykt från vardagen, hans äventyr och glädje.

Jag är så tacksam. Tacksam över att han får möjlighet att vara där. Få utvecklas och leka med andra barn. Få ta del i ett normalt liv och upptäcka tillsammans med andra. Jag vill inte att han bara ska vara hemma med mig och Noel och följa i Noels rutiner. Jag vill att han ska växa och bli en egen stark individ, även om han redan är det så är det viktigt för mig att ge utrymme för honom att växa på egen hand, någon annanstans än hemma.

Förskolan är en rolig och trygg plats för honom. Det händer alltid något kul där, och även om det kommer finnas dagar han är ledsen när man lämnar så tror jag det kommer vara fler dagar då han är ledsen när man hämtar! Han är ett sådant barn, en liten kille som älskar att få leka och vara bland andra. Jag ser så mycket av mig själv i honom. Det sociala, det nyfikna, det lekfulla, det busiga, det kreativa. Vi är lika han och jag. Och jag är tacksam över att han får möjlighet att växa och utveckla sina kreativa sidor på förskolan. Det blir en bra plats för honom att vara på. Leons plats!

Tills allt är klart med vår assistans så kommer han gå 4 dagar i veckan, 4 timmar/dag. En lagom start kanske. Fast kanske mest för mig. Det blir nya rutiner för mig och Noel på dagarna, och givetvis för Leon med. Det kommer nog bli några konstiga första veckor, men det kommer bli så bra för Leon. När jag sen börjar jobba som assistent åt Noel så kommer Leon få gå mellan ca 9-15. Då lämnar jag på morgonen och Ted hämtar efter jobbet. Förhoppningsvis dröjer det heller inte så lång tid innan vi hittar en assistent till Noel som kan börja jobba 8 på morgonen och stanna hemma med Noel när jag lämnar Leon. För att minska infektionsrisken givetvis. Nu i början kommer jag lämna Leon vid 8 och då kommer personalen försöka hjälpa till att klä av Leon så jag bara kan lämna i dörren och ha Noel kvar i vagnen utanför. Det blir en spritning av händer och föremål, och vi kan ju givetvis inte förhindra alla baciller. Man får väga för och mot och Leon ska verkligen inte bli lidande och inte kunna på förskolan på grund av Noel. Då får vi istället göra vårt yttersta genom att vara försiktiga och noggranna med handspriten och låta honom vara hemma när det går magsjuka etc.

Jag känner mig lycklig. Lycklig över att det verkar fungera så bra. Lycklig över att se Leon ha så roligt. Lycklig över att få vara en i mängden. Lycklig över att få lära känna andra föräldrar i samma område. Lycklig över att personalen är bra och förstående.

Det känns så skönt. Så skönt att det fungerar.

IMG_8676

Livet i rullning

IMG_7279

Livet är i rullning. Vardag. Rutiner. Inte bara vi utan resten av världen också. Som dom äldre damerna med stavar som vi varje morgon stöter på längs vår egna morgonrunda, eller som bilkön hem tillsammans med alla andra som också slutat jobbet. Egentligen så är vi ju där, där i vardagen vi längtat efter. Där vardagen inte består av nålstick, dropp, prover, oro, läkare i vita kläder och delad vårdnad om sitt barn med landstinget. Vi bor ju hemma, i det trygga.

Men så står även livet på paus. I mitt inre. Det har liksom stannat till lite i det där sjukhuslivet. Det där med nålstick, oro, ångest och rädsla. För varje dag med feber eller för varje hostning så hoppar liksom själen ur och ångesten kommer krypande.

Livet rullar vidare här hemma…så även den där ångesten inom mig.

Det händer inte så mycket, men ändå massor. Noels hår växer, tror till och med fötterna växer, dom där små, söta. Storlek 86 är han uppe i nu, som över en natt var alla plagg i 80 helt plötsligt för korta. Han stör sig på lillebror, lillebror som är överallt, som lärde sig gå när han var 9 månader och som på söndag blir 1 år. Lillebror som älskar musik och att dansa, och som gärna plockar med saker, isär, ihop, i och ur. Jag har hunnit färga håret brunt och varit till en vän i Jönköping. Ted har köpt ett nytt gymkort till föreningens gym i källaren. Toaletten ska renoveras och lägenheten värderas om. Barnen i området ringer på, säljer julkort, tidningar och snart går dom bus eller godis. Några nya gardiner är beställda. Fantiserar om en ny sänggavel och planerar ettårskalas och treårskalas. Nya möbler är på plats på barnavdelningen, nya färger. I januari börjar Leon förskolan, och vi ska söka assistansersättning till Noel. Barnen växer, enligt sina egna kurvor, leker självständigt men hittar ändå på så mycket bus att jag för första gången i livet fått prova på att värma kaffe i mikron. Jag och Ted har gått på restaurang själva, med farmor och farfar som barnvakt. Vi drömmer om en resa i vår, med eller utan barn. Ted ska nog vara pappaledig någon vecka i höst, så vi kan bara vara. Vi har haft planeringsmöte på habiliteringen. Målen är inte uppnådda, men dom är också i rullning. Jag beklagar mig en del, grubblar och är ledsen över att vi inte har en läkare vi litar på till Noel, har ingen att bolla med. Funderar kring om vi ska byta, privat läkare? Byta sjukhus? Behöver få det att fungera, behöver känna lugn. Vill på något sätt inom mig få upprättelse för allt som blivit så fel, vill att någon tar på sig ansvaret…det känns inte som det är löst i mitt huvud, känns inte utrett i själen..en massa bitar som hänger löst där, hur kunde allt bli så fel under våren och sommaren??

Livet är, som ni märker, i rullning. Så lustigt på något sätt, att tåget kan åka i tusen km/timme men ändå stå så still. Vi lever och mår bra. Barnen mår bra, växer och utvecklas, kivas och knuffas, klappar och pussar. Dom är goa med varandra, och som syskon, inte så goa med varandra. Men vi njuter av livet, av nuet. Förutom någonstans inom mig, där oron och ångesten växer som mossa på ett stadigt trä!

IMG_7345

 

Lindö småbåtshamn

Gårdagen bjöd på fantastiskt väder och på fantastiskt humör på barnen. Noel som mår bättre än någonsin är sitt vanliga jag, det vill säga en extremt glad liten kille som skrattar åt det mesta. Efter en förmiddag som bestod av lite renoveringsfix så mötte vi efter lunch upp Teds ena bror med familj ute i Lindö för lite lek ute. Noel njöt och satt med mig, Leon och kusinen Lykke på en filt i över två timmer och lekte och skrattade. Som jag njöt av att se honom och Leon njuta av att vara ute och bara vara. Dom lite större grabbarna spelade minigolf och fotboll.

Så här borde livet vara ALLA dagar!

IMG_5648 IMG_5637 IMG_5646 IMG_5641

Solstrålen

IMG_4738Alltid glad och alltid full fart. Som jag älskar den här lilla solstrålen. Han må vara överallt och ingenstans, men oj så kul det är att följa hans utveckling. Klättrar och ställer sig upp mot allt som går. Går längs möbler, går själv med gåvagn och kryper i ilfart nu! Fascinerande. Och så glad i livet, alltid med ett leende på läpparna, alltid nyfiken, alltid på upptäcktsfärd. Allt är så spännande, 4 timmar på sjukhuset, oj så spännande med så mycket folk, spännande saker! Tänk om man fick se världen genom barnens ögon, om man fick ta del av deras nyfikenhet för det lilla, fascinationen över en liten lapp på ett klädesplagg, över grässtråt på marken. Tänk om man kunde få vara lite mer som barn, sådär ”problemfritt” och enkelt, antingen glad eller ledsen, nöjd eller missnöjd.

Finns inga ord att beskriva hur mycket jag älskar mina guldklimpar, vad livet verkligen fått sin mening!

Piggare

Natten har lyckligtvis varit bättre inatt. Känner mig långt ifrån utvilad, men har fått sova tillräckligt för att känna mig fungerande. Får jag inte sova så blir jag inte mänsklig, eller jag går på sparlågor då, vilket innebär att det finns väldigt lite utrymme för tålamod! Inatt sov jag dock ensam i sängen med barnen, Ted klagade på värme och la sig till slut i soffan, jag förstår honom. Men barnen sover bäst bredvid oss just nu, så vill man ha skaplig sömn är det väl bara att dra av paltorna och lägga sig i mitten med ett barn på varje sida! Det resulterade i vilket fall i några timmars sammanhängande sömn, skönt!

Idag är det tråkigt väder, skönt för Noel dock, regn är bra. Vi ska nog trotsa vädret om en stund och bege oss ner mot stan, gå en runda innan det är dags för barnen att sova middag. I eftermiddag tror jag vi ska försöka ta oss till Bauhouse och reka lite inför renoveringen. Annars gör vi inte mycket. Imorgon ska Noel få blod igen, hans HB låg på 75 i förrgår. Lite lågt, så det blir påfyllning imorgon. Leon ska få vara med ena kusinen under tiden, blir nog roligare för honom än att sitta i samma lilla rum och vara begränsad i 3-4 timmar.

Ser inte direkt fram emot imorgon. Som det är nu så är Noel väldigt rädd för sjukhuset, för att ta prover osv. Det är verkligen förståeligt med tanke på hur våren sett ut. Men det gör ändå lika ont i hjärtat. Svårt att förklara för honom varför vi måste göra si och så och inget vi kan strunta i att göra heller. I måndags gallskrek han och grät hysteriskt när vi skulle ta stick i fingret, sedan var han hysterisk hela vägen bort till habiliteringen, till slut fick Ted ta med honom och åka bil en sväng så han skulle lugna sig…stackars liten!

Sömnbrist

Har precis lagt Leon igen, sitter med min morgongröt framför mig och försöker hitta energi någonstans. Känns inte som att dom där 3 kopparna med kaffe tidigare har hjälpt speciellt mycket heller. Egentligen så brukar jag och Noel leka när Leon somnar på fm, Leon sover nästan alltid en timme efter ett par timmars vaken tid på morgonen. Men nu måste jag bara få sitta i lugnet i några minuter och samla kraft….Noel står i hoppgungan, vilket iof är hans favoritsysselsättning, han skrattar så han kiknar ibland och hoppar hej vilt fram och tillbaka, han är go den där lilla kämpen. Förresten så slapp han magsjukan, för tillfället iaf. Bara jag och Leon som blev dåliga. Leon började äta normalt igen för ett par dagar sedan, skönt, så fruktansvärt jobbigt att behöva tvinga i honom vätska när han mår illa och absolut inte vill äta eller dricka något. Kände genast hur smidigt det var med Noels knapp 😉

Det där med sömnen då, vet inte vad det är med barnen just nu men dom sover inte alls bra. Framför allt inte Leon, han vaknar och skriker säkert 10 gånger varje natt och är extremt svår att få att somna om. Han har två tänder på väg, övertänderna där fram, den ena har spruckit igenom lite men inte den andra, jag gissar att det främst är det som spökar, och så ont i magen. Han fick enbart majsvälling under magsjukeperioden förra veckan och har varit väldigt hård i magen sen dess. Noel å andra sidan är extremt täppt i näsan, det tar stopp när han andas och han vaknar till och gråter av frustration väldigt ofta på nätterna, det blir mycket sitta i knät, ge nässpray (koksalt främst), inhalera osv…mycket spring och vaggandes på nätterna nu…tror vi sovit i snitt 3-4 timmar/natt nu i några dagar..vilket gör att jag känner mig som en urvriden disktrasa ungefär som torktumlas x antal varv…Har en ihängande huvudvärk som vägrar ge med sig och idag känner jag mig faktiskt sjuk..jag är ju såklart inte sjuk, har bara sömnbrist men är sådär seg i hela kroppen, har frossa och känner mig bakis…ska försöka sova när barnen sover middag sen, om dom nu vill somna samtidigt och sova ett par timmar..det tar jag verkligen inte för givet!

Annars då, vi var på planeringsmöte på HAB igår, givande. Får skriva mer om det senare. Vi tog även ny vikt på Noel igår, nästan 8,6kg :) Han har gått upp väldigt bra på sistone för att vara Noel. Tog nytt hb med, men väntar på det svaret. Annars är Noel rätt pigg, märker av allergin i form av trötthet och nysningar, nästäppan och klåda i ögonen, men han är glad, som vanligt, en glad kille!

Helgen var lugn, vi träffade lite vänner och så firade vi mors dag på söndagen här hemma i lugn och ro. Tog några promenader och åkte en del bil (Noel älskar att åka bil). Jag tränade, passar på när det är helg och vi inte har några tider att passa, i veckorna så blir det träning efter hur mycket tid det finns. Det går iof bra med allt. Sen i Januari har jag gått ner 15kg. Nu har jag 4 kg kvar till mitt mål, fast egentligen så handlar det nu mer om att träna för att forma om kroppen (läs pösmagen) än om att gå ner i vikt, det finns inte så mycket fett kvar, bara graviddaller 😉 och sådant tar tid att träna bort, tyvärr! Men det är kul med utmaningar, och träningen är min lilla flykt från vardagen, när jag tränar kan jag släppa allt annat och bara ”slappna av”!

Nej, nu ska jag ta och hämta upp spillevinken ur hoppgungen och mysa en stund. Får se om vi vågar oss ut i friska luften sen när Leon vaknat igen. Så skönt med sol och gröna träd!

 

IMG_4719IMG_4710

Allergi och egentid

Jag börjar tro att Noel egentligen är mer allergisk än förkyld just nu. Det ger sig ju aldrig och blev uppenbart sämre när våren drog igång. Likaså det där med astman och andningen. Han vill inte vara ute speciellt länge, och är väldigt trött, mest hela tiden, väldigt hängig hela dagarna. När jag ser på Noel nu så ser jag mig själv som liten. Jag hade verkligen svår allergi och astma. Kunde inte vara ute alls när det var som värst, skulle pappa klippa gräset fick jag vara inne i två dagar tills det nyklippta lagt sig. Kompisar som hade pälsdjur fick lov att byta kläder/ha rena kläder på sig till skolan annars kunde jag inte vistas i samma klassrum etc. Nu är nog inte Noel lika allergisk som jag var som liten, men nog tror jag att han är allergisk! Det skulle dessutom förklara den hemska nästäppan han har som aldrig ger sig, och minns jag inte helt fel så var det likadant förra året vid den här tiden. Att han verkar ha astma är ju konstaterat av lungdoktorn i Stockholm men får ta upp det här med allergin med läkaren här i Norrköping, kanske är det så enkelt och kanske hjälper det med några allergimediciner??

I helgen har jag och Noel haft lite egentid bara han och jag. Jag kände att vi behövde det. I lördags var Ted och Leon iväg för att fira barnens farfar, dom skulle grilla utomhus och som ni förstått nu så är det ju inte så populärt för Noel att vara utomhus, han hade dessutom lite feber så vi stannade hemma. Vi hade det supermysigt här hemma istället. Vi övade på tecken, badade, myste och busade! Välbehövligt för honom att få mig för sig själv ett tag, och för min del också. Det var rätt skönt att kunna lägga all fokus på Noel, och det kändes som att det verkligen var uppskattat av honom. Igår var Ted och Leon nere på landet hos barnens farmor. Vi avstod även det pga att Noel inte gärna är ute just nu. Leon däremot stormtrivdes på landet och kröp runt i gräset, försökte äta sten och fascinerades av alla blommor!

Vi delade upp familjen lite frivilligt i helgen. Och det kommer nog bli så fler gånger. Vi kommer nog även ha barnvakt till Noel ibland för att kunna göra saker med bara Leon, som att åka till Kolmården, något som inte alls skulle fungera att göra med Noel. Med ett barn i familjen som har handikapp så måste man anpassa, och vi är tvungna att acceptera att Noel inte kan följa med på allt, och vi är då tvungna att acceptera att vi antingen får dela upp familjen eller att vi vissa gånger får ha barnvakt/assistans till Noel. Det är tyvärr så det ser ut, men det bästa av allt är ju att Noel inte lider av det. Han har det fantastiskt ihop med farmor och kommer garanterat ha det mycket roligare ihop med en assistent än med oss på Kolmården! Man får tänka så!

Idag hade vi tänkt att gå en promenad i solen, men när jag ser ut genom fönstret nu så ser det mest ut att bli regn. Skönt för mig och Noel dock och alla andra med allergi. Vi kanske tar en sväng med bilen istället, kanske åker och rekar lite kakel och inredning! Nu är det snart bara 2 månader kvar tills vi får tillgång till nya lägenheten och kan börja renovera. Känns helt sjukt spännande!

IMG_4503

IMG_4498

 

Leons dop 14/4-13

För några veckor sedan hade vi dop för Leon. Det blev otroligt fint och lyckat. Mycket stress och planering innan dopet och en sjuk Noel, men väl i kyrkan så fann sig lugnet och det blev en väldigt fin ceremoni. Som på Noels dop hade vi även denna gången lyckan att få höra min vän Jasmine och hennes bröder spela och sjunga i kyrkan. Vi valde Kents ”utan dina andetag” och Sonja Aldéns ”Du är allt”. Många av mina vänner som bor långt bort kunde dessvärre inte komma men kyrkan var full av våra familjer och nära vänner ändå. Jag älskar barndop, jag tycker att det är en otroligt fin ceremoni, oavsett om man döper i kyrkan eller om man kanske har en namngivelse hemma. Jag tycker det är fint att sätta barnet i centrum och att reflektera över det mirakel som barnet faktiskt är!

Vi hade egentligen velat haft samma präst som på Noels dop men hon var dessvärre bortrest denna helgen, men vi fick en jättefin präst ändå som var väldigt förstående och empatisk. Hon hade egna erfarenheter av ett sjukt och handikappat barn och tyckte inget med Noel var konstigt. Noel fick vara med framme i kyrkan hela tiden, det gick helt ok, hade nog förväntat mig en del skrik och motarbete, men han var rätt lugn och glad ändå!

Dopet hölls i Matteuskyrkan och vi fikade sedan i Matteusgården. Det blev nog en lagom lång fika men som alltid lite stressigt att försöka hinna med att prata med alla man vill prata med, speciellt dem som åkt lång väg för att komma på dopet. Mina föräldrar och syster (barnens gudmor) hade som ex åkt från Dalarna ner, däremot så stannade dem ju över helgen så det var skönt det!

Leon var glad och vaken hela dopet, dock väldigt trött på slutet! Han tackar ödmjukast för all uppvaktning och för alla fina presenter!

 

 

 

 

 

 

 

6 månader

Ja imorgon blir alltså lillplutten ett halvår, kan ni fatta, ett halvt år har gått sedan han kom till oss. Det känns som han alltid funnits här, som om vi alltid varit 4 i familjen. Han har verkligen tagit en naturlig plats i vår familj och jag är så oändligt tacksam över att vi valde att skaffa Leon just i denna tidpunkt.

Leon är för övrigt en otroligt nöjd och glad bebis, fast han utvecklas ju så galet fort att man knappt hinner med. Det är en fröjd att se på honom, hur han envist försöker ta sig fram på golvet, hur han vill sitta upp själv och sättet han utforskar leksaker och annat spännande på! Han verkar vara tidig med det mesta, det var iof jag och Ted också, han snurrar runt åt alla möjliga håll och kanter och ålar sig fram och i cirklar en liten bit. Han står rätt stadigt med stöd även om benen blir som gele efter en stund, sitter gör han utan stöd i kortare stunder, och han skrattar och ler åt det mesta. Det krävs med andra ord inte mycket för att hålla den här lilla godingen glad! Han är verkligen i upptäckar tagen och det som är mest roligt just nu, bortsett från allt som Noel leker med, är nog ALLT som inte är en leksak, babyolja, Noels knappslang, papper, slickepott, blöjor etc, och ALLT ska in i munnen.

Något annat som kommer in i munnen just nu är gröt och frukt. Vi har successivt bytt ut 1-2 mål ersättning mot gröt varje dag och det råder ingen tvekan om att Leon tycker det är smarrigt och att aptiten finns där, han gapar stort när man kommer med skeden och ser lite snopen ut när maten är slut!

Han är nog pappas pojke mer än mammas, ler så stort när pappa kommer hem från jobbet och skrattar så han kiknar när pappa busar med honom. Han sover dock helst hos mig på nätterna, och gärna på mage. Så länge han får vara nära någon på natten så sover han natten igenom nu, inga måltider och inga blöjbyten. Han är fortfarande ingen storsovare på dagarna heller, han kanske sover 3 gånger om dagen i ca 30-60 min, inte mer, och det har han ju aldrig gjort. Igår bytte vi till sittdel i vagnen, det var populärt, oj så stora ögonen blev när vi var på stan, trots att han var jättetrött så var det mer spännande att se sig omkring!

Det är verkligen en fantastisk resa man gör tillsammans med sina barn och jag är så otroligt stolt och tacksam över mina två små prinsar. Och även om dom har helt olika förutsättningar i livet så är det lika spännande att se dem växa upp, se dem utvecklas och förvandlas in till små, egna individer med egna viljor och drivkrafter. Jag är också väldigt tacksam över att ha ”en av varje”, Noel öppnar upp mina ögon och jag lär mig något om livet och mig själv varje dag med honom, han får mig att se dom små sakerna i livet och värdesätta dem på ett helt annat sätt. Leon får mig att uppskatta enkelheten i saker och ger mig en otrolig glädje över att ändå kunna ta viss saker för givet! Barnen skiljer sig åt från varandra väldigt mycket, men ändå är dom så lika. Det ska bli spännande att följa deras resa och se dem växa upp tillsammans! Mina två huliganer, mina solstrålar, vad fantastiskt det är att man kan älska och bli så älskad!