En fantastisk dag

– Noel och Leon är på topphumör, superglada och inte alls trötta och hängiga

– Noels nya mat, utan arsenik, har kommit och han tycker den är ok att dricka

– Det är strålande sol ute och jag och barnen var ute och gick över 1 timme, utan skrik och gnäll i vagnen

– Köpte en present till världens bästa man och pappa som tack för att han alltid ställer upp

– Hämtade ut en massa medicin till Noel men behövde bara betala 43:-, nu är vi uppe i frikort igen

– Vårvädret får mig att känna mig lycklig och harmonisk

– Ska köra box ikväll igen med bästa Josefine och två andra vänner, härligt!

 

Har inget att klaga på idag, idag bara njuter vi av livet! Fler sådana här dagar tack…

Och den här lilla godingen blir 5 månader idag. Helt sjukt vad tiden går fort. Fortfarande en lika glad och nöjd bebis. Just nu är han väldigt mycket i utforskartagen,  får tag i allt som kommer i hans väg och försöker sitt bästa för att nå dit han vill. Han är väldigt stadig redan nu och sitter faktiskt utan stöd i några sekunder, likväl som han står med stöd mot ex soffan i korta stunder. Jag kommer med andra ord få springa ihjäl mig efter den här lilla plutten när han väl kommer på hur man tar sig framåt, det gör han säkert lagom till sommaren. Inga ord kan beskriva hur mycket jag älskar Leon och Noel och jag är så obeskrivligt tacksam över dem bägge. Dom två pojkarna och Ted är verkligen mina solstrålar i livet och det verkar inte spela någon roll hur mycket vi går igenom tillsammans, vi står starka kvar ändå!

Magsjuka

Japp, den kom till slut, den överjävliga magsjukan. Jag blev dålig i onsdags och var som en zombie hela dagen. Fick ringa hem Ted från jobbet och sedan levde jag i princip jämt fördelat mellan toan och sovrummet. Allt jag fick i mig kom upp så det var liksom ingen ide att försöka äta eller dricka. Men redan igår kände jag mig piggare (läs; kräktes inte mer), men Ted var hemma och tog hand om pojkarna vilket var väldigt skönt, alla som har småbarn känner säkert igen sig i att man inte riktigt ”kan” vara sjuk på samma sätt som innan man hade barn, därför var det skönt att ha Ted hemma så jag ändå fick vila och kurera mig lite ifred. Ted verkar ha klarat sig, Leon också. Däremot så kräktes Noel nu när jag skulle natta honom på fm, lite feber, men han kan ju kräkas ibland utan att det är någon magsjuka så jag drar inga förhastade slutsatser, jag bara ber till högre makter och håller alla tummar jag har för att han ska slippa magsjuka. Magsjuka är väl det värsta han kan åka på efter luftvägsvirus så det vore förödande för honom just nu, speciellt nu när han ÄNTLIGEN börjat gå upp hyfsat i vikt, sist så vägde han 7750g så att åka på magsjuka nu vore förjävligt.

Jag mår i alla fall bättre, men håller mig hemma till imorgon i alla fall. Vi ska på kalas hos barnens kusin på söndag, men vi får se hur alla mår, kanske stannar jag och Noel hemma om han nu fortsätter att må dåligt under dagen..jag hoppas verkligen inte det!

 

För övrigt så mår vi alla bra. Noel är bättre från det dåliga humör eller vad man ska kalla det. Har nog hittat orsaken till att han varit hängig i några dagar och inte riktigt sig själv. En ny tand är på väg, längst fram, en av dom tre som tandläkaren misstänkte att Noel inte hade. Men nu är den alltså på väg upp. Och eftersom det är så fruktansvärt trångt i underkäken så antar jag att det inte är allt för behagligt när den nu är på väg, plus att det ska trängas in 2 till tänder där senare..suck. Men det kan i vilket fall förklara den dåliga aptiten och hans gnälliga humör och varför han skriker en del på nätterna…jag som gärna vill ha koll på läget blir extra tacksam när jag liksom får ett svar på frågan, jag vill gärna veta orsaken till varför något är som det är, spec när det kommer till Noel!

Jag fick lov att avboka min två boxpass i veckan pga magsjukan men jag hade också bokat in mig på söndagens pass så om jag känner mig pigg då så ska jag definitivt köra då. Annars har vi ytterst lite planerat i helgen. Blir att försöka ta igen oss lite och bara vara.

Nu får ni hjälpa mig hålla tummarna för att Noel och Leon slipper magsjukan….

Utforskar lillebror…

Måndag

Måndag igen, tiden går för fort, bara att konstatera. Dock är Ted ju ledig måndagar, väldigt skönt att kunna förlänga helgen och att kunna planera in något extra. Idag ska jag åka till Linköping och träffa en vän, vi passar på att gå en sväng på IKEA och jag kommer säkert få med mig en del nyttoprylar hem. Det går åt ett drös med deras ”kräklappar” hos oss, så varje gång jag är där köper jag alltid på mig en bunt att ha hemma. Ska köpa lite ramar med till våra nya förstoringar. Leon har ju ännu inte fått komma upp på väggen stackarn, så måste fixa det idag. Är glad att det fortfarande är plusgrader ute och hyfsat underlag på motorvägen annars hade jag nog inte kört själv till Linköping. Gillar egentligen inte att köra motorväg, tycker det är rätt läskigt med så höga hastigheter, föredrar nog stadstrafik…

Barnen vaknade vid 06 idag, fast på bra humör så då gör det inget. Leon körde sin grej som vanligt, vakna samtidigt med brorsan, vara vaken 30 min och sen vilja somna om någon timme. Noel är fortfarande inte riktigt sig själv. Vet inte vad det är med honom, ingen matlust, ingen lust till något mellan varven. Han kan gråta ibland helt från ingenstans för att sen bli jätteglad. Han är mer mammig än vanligt vilket brukar vara ett tecken på att det är någon sjukdom/tand på väg, men sedan är han liksom glad igen och kan vara med Ted lika mycket…vet inte vad det är som spökar. Leon är glad som vanligt. Han vänder och vrider på sig på golvet, plockar med leksaker, vill gärna stå upp eller sitta med stöd. Han jollrar allt mer och det är riktigt roligt att lyssna på. Men fortfarande är det Noel som är roligast, är Leon lite ledsen så är det bara att sätta honom vid brorsan så blir han glad :) märkligt det där med hur barn ”märker” att barn är barn och tycker dom är roliga.

När jag kommit hem från Linköping blir det en tur till sjukhuset med, ska hämta ut Noels skor och ilägg plus lite mer mat..förhoppningsvis mat utan arsenik i! Hoppas ni får en härlig dag!

 

Orkar skratta

Ja faktiskt så är Noel så pass bättre han börjar bli sig själv igen. Orkar skratta, busa och leka som vanligt. Han har syrgas på dygnet runt, annars dippar han alldeles för fort i syresättning. Nätterna är fortfarande jobbiga, han är väldigt snorig och täppt fortfarande och hostan hänger kvar. Leon är också snorig och täppt, har svårt att äta på nätterna. Jag hoppas verkligen att den här vevan av förkylningar och diverse infektioner försvinner snart. Känner att orken börjar ta slut när det kommer till sjukdomar. Är så sjukt less på trötta, sjuka barn som inte orkar som vanligt. Är trött på att Noel ska vara ”mer sjuk än vanligt”.

Noels mage krånglar nu med, vi har fått lov att öka Movicol från 1/2 till 1 hel påse/dygn. Han har dessutom svårt att bajsa endast med hjälp av Resulax utan i en veckas tid nu så har vi gett honom Klyx dagligen, så länge han får ut bajset tänker jag, det är liksom huvudsaken. Tur nog så tänkte tarm på ALB likadant, det är bara jobbigt att behöva ge klyx också. Det är jobbigt att magen ska krångla utöver all annan skit just nu. Nu kan det ta en timme och ibland mer för honom att bajsa ordentligt. Det blir med andra ord mycket tårar, skrik och kämpande.

Jag känner mig rätt trött faktiskt. Jag önskar verkligen att det fanns tid och ork över till det som jag skulle vilja göra, bortsett från familjen då, men jag önskar att det fanns mer tid över till insamlingen, att jag kunde ge den 100%, men det funkar inte riktigt så som det är nu. Men jag tänker att det inte är någon panik, det finns inget slutdatum och det blir bättre resultat om jag kan ge 100% när jag väl gör något. Just nu känns det som att det jag får prioritera är familjen och sedan att försöka komma iväg och träna. Är inne på min andra vecka nu med mer träning och bättre kost, vill inte kalla det diet eftersom jag bara väljer att äta annorlunda och träna mer. Men jag har gåt ner 2,5 kg på 10 dagar nu, känns jättekul. Vi ska ju förhoppningsvis åka iväg i April bara jag och Ted, så tills dess har jag 10 kg kvar, en riktig morot med andra ord, tänk så mycket shopping man kan göra i London :)

En liten kort uppdatering bara. Vi gör inte så mycket på dagarna, jag försöker gå en timme på dagen med barnen, så dom för luft och jag får motion, det har funkat hyfsat den här veckan bortsett från att Noel vägrat sova två gånger i vagnen och skrikit halva vägen istället. Men det är bara trots, en del trots just nu, speciellt med maten och sömnen och en del ”låtsasgråt” när han får för lite uppmärksamhet (enligt honom), dvs om man råkar titta på Leon för lång stund 😉 Idag när jag gick hade jag väl maximal otur, gick iväg trots snöstorm, tog mig 10 min att få på det satans regnskyddet till liggdelen (bugaboos är jättetajta), väl iväg så börjar Noel skrika, Leon somnar, sätter igång saturationsmätaren som lägger av (batterierna dog), tänker att så länge det finns syrgas är det ok. Tar upp telefonen för att ringa ett par samtal, batteriet dör…håll på att bli påkörd av en idiot vid ett övergångsställe..hade tagit på mig alldeles för mycket kläder för en snabb promenad med bägge barnen så höll på att drunkna i svett. Väl hemma krånglar det så jag får vänta en evighet på hissen upp…jaja, vi fick ju frisk luft iaf….Och Noel han sov väl cirka 30 min…så han är skittrött nu och vägrade äta nyss…

Snart kommer i alla fall pappan hem, då ska mamman smita in i badrummet och ta ett bad och läsa en tidning…som jag köpte för flera veckor sedan men inte hunnit läsa ännu..

Hoppas ni alla har det underbart och slipper infektioner och förkylningar. Kram på er

Stressig morgon

När minnet brister blir resten lidande. Ringde BVC imorse för att boka in en extra viktkoll på Leon innan nästa bokat möte (7e jan). Känns som att han äter sämre nu när han är så täppt i näsan, så vill bara se så han får i sig som han ska i alla fall eller om vi måste testa flaskan och kanske ge något mål ersättning. Hur som så skulle Ted skriva upp att det blev på fredag i almanackan varpå han upptäckte att vi skulle vara på familjerätten idag vid 9.30, då var klockan 9.10. Suck, så det blev att kasta in ungarna i bilen och åka iväg. Vi hann som tur var, men stressigt blev det. Ted blev pappa även denna gången med 😉 Tycker alltid det är så roligt hur man ska bekräfta den möjliga ”befruktningsperioden”, men juridik är juridik.

Efter familjerätten åkte vi och lämnade lite kläder till frälsningsarmens insamling, förhoppningsvis gör dom bättre nytta hos någon annan än som högar i våra garderober, sen åkte vi till Toys´r us och köpte lite julklappar, dom öppnar förresten 09 hela veckan fram till jul, väldigt bra tycker jag!

 

Nu sover bägge barnen, faktiskt samtidigt, Noel sover ju samma tider i princip jämt men att få Leon att somna samtidigt är något jag sällen lyckas med, han är ju en väldigt vaken bebis dagtid och sover bara kortare perioder! Så nu ska vi passa på med en fika och ett parti yatzy, sen blir det lunch!

Bästisar

Om det är något jag är glad över så är det att Ted och hans bröder har så fin kontakt med varandra och att ”vi flickvänner” kommer så bra överens med varandra. Det är kul därför att dom för tillfället är 5 kusiner och 4 med bara något år eller månader emellan. Mellan Noel och Lykke är det bara 8 månader och mellan Leon och Texas är det bara 3 månader. Noel stirrar mest på kusinerna och observerar på håll, speciellt stora kusinen Viggo som får lära alla småbarn massa bus :) Men jag tror och hoppas att dom alla kommer ha väldigt roligt tillsammans ju äldre dom blir. Och även om Noel inte är med och leker på samma sätt som dom andra så tror jag att han har stor nytta av Leon och av sina kusiner, dom får lära honom en massa och jag tror även att dom får lära sig en massa utav Noel!

Att våga

Jag tror det ibland är lätt att undvika olika situationer för att det någon gång innan varit jobbigt eller att man i förväg målar upp att det inte ska fungera etc. Mycket kring Noel handlar ofta om att försöka och att öva, mycket är en vanesak. Eller så går det i perioder, en period ville han inte alls åka vagn, den perioden var vi extremt isolerade i hemmet. Men nu uppskattar han det i kortare perioder. För oss så är rutiner och den annars tjatiga vardagen jätteviktiga, Noel har ju lite av ett autismliknade beteende, han mår bäst av rutiner och man märker att han själv gör egna rutiner och speciella ”ritualer” som att göra saker i en speciell ordning när han leker.

Men bortsett från rutinerna så är det även viktigt för oss att våga. Våga prova något nytt, inte vara rädda för att det inte ska fungera osv. Fungerar det inte så är det bara att vända och åka hem och prova vid ett senare tillfälle. Innan Noel fick lunginflammation så vågade jag mig på en hel del jag inte gjort tidigare. Som att fika med bägge barnen på stan. Ta med dem till köpcentret och gå runt alla fyra tillsammans. Jag tog med Noel hem till vänner och lekte en stund. Och vet ni, det fungerade faktiskt jättebra. Så länge han är sysselsatt med sina leksaker så är han nöjd, för det mesta 😉 En dag så tog vi med bägge barnen till Maxi (köpcentrum), det blev nästan precis innan Noel skulle sova middag, dömt att misslyckas egentligen, men, han somnade i vagnen och sov i nästan en timme och vi kunde i lugn och ro gå runt och kika och handla det vi skulle. I framtiden hoppas jag att vi vågar åka med bägge barnen utomlands, men då måste Noel var lite mer stabil rent hälsomässigt, jag vet att man får ta med egen syrgas om man flyger med SAS, men det vore underbart att ha semester utan syrgas.

Jag blir glad när något spontant fungerar, det gör mig lycklig och jag känner att vi är lite mer ”som alla andra”, missförstå mig rätt, vi gör mycket som andra småbarnsfamiljer gör, men med Noel är inte allt ”vanligt” alltid så givet. Så när små saker som att åka hem till vänner i några timmar fungerar problemfritt så blir jag väldigt glad. Däremot tar jag inte för givet att det ska fungera varje gång, men jag blir väldigt lycklig de gånger allt klaffar!

Till sommaren hoppas jag att vi kan våga oss på att vara på stranden med barnen. Jag hoppas, även om det är långt kvar, att Noel kanske kan krypa eller förflytta sig själv på något sätt till sommaren. För hans del så vore det ju otroligt roligt att kunna ta sig fram på eget bevåg.

Jag är inte rädd för att saker och ting vi planerat inte ska fungera. Däremot så väljer jag tillfällen då jag vågar lite mer än andra och tillfällen då jag väljer att låta bli!

Just idag är jag svag

Idag har jag nog en dålig dag. Eller eftermiddagen har varit dålig, jobbig. Skrikiga, gnälliga, trötta barn och en trött mamma. Ingen bra kombo. I vanliga fall är bägge barnen nöjda och glada för det mesta, men den här eftermiddagen har det varit skrik i kör för fulla muggar. Den ena har avlöst den andre om dom inte skrikigt i kör då vill säga. Och inte kan jag direkt bli arg på dom heller, Leon skriker för han har ont i magen och vill bara ligga i famnen, Noel skriker för att han är trött och får för lite uppmärksamhet (läs mamma upptagen med skrikande lillebror). Det dåliga samvetet späds på och jag kände mig nära till storgråt stundtals. Det är i sådana stunder jag känner för att ringa hem Ted från jobbet alternativt kasta ut barnen genom fönstret. Fast idag kände jag mig ”stolt” över att jag gick ifrån, hämtade andan och försökte trösta ett barn i taget. Inte helt lätt när det ska matas, ges lavemang, göras medicin och diverse annat pyssel mitt i allt.

Men nu sover bägge barnen efter mycket om och men. Noel ville inte alls mysa i famnen utan ville somna själv, Leon däremot hänger i famnen och lär väl aldrig släppa taget. Själv sitter jag och glupskar på en plopp som följde med hem från Cloetta fabriken idag efter att jag hälsat på en god vän till mig, detta trots att jag lovat mig själv att inte äta godsaker på ett tag!

Jag älskar barnen över allt annat, dom är verkligen det bästa som hänt mig. Men för tillfället tycker jag det är otroligt skönt att dom äntligen somnat för natten så jag hinner andas lite och kanske få lite sömn själv :) Imorgon hoppas jag på mer energi efter en god natts sömn och en dag med glada barn!

Fast Noel kommer nog inte vara glad hela dagen imorgon, vi måste upp och byta ut hela hans knapp eftersom den gått sönder och ändå är över 6 månader nu! En mindre rolig händelse, att byta knappen gör både ont och är rent ut sagt äckligt! Vi får bita ihop helt enkelt och glädja oss över att det ändå går relativt snabbt att byta den!

Blod, svett och tårar

Vi tog nytt HB på Noel i tisdags, det var tydligen lågt, fast att det bara gått 3,5 vecka sedan han fick blod, nu låg det på 87. Däremot så är han ju rätt pigg ändå, vi har inte alls märkt av något lågt HB. Vi har läkarmöte på måndag på dagavdelningen så vi tar nytt HB då och så får vi se om det eventuellt blir transfusion på måndag eller tisdag.

Noel har fortfarande jobbiga nätter, han vaknar och gråter minst 3-4 gånger/natt. Ibland räcker det om jag lägger mig bredvid honom, ger han nappen och håller om i några minuter, men som inatt så skrek han tröstlöst och panikartat i 45 minuter innan han till slut somnade i min famn, inget tycks hjälpa, vi provar att vyssja, gå runt, ligga ner, hålla fast tätt mot kroppen, ge alvedon ifall han har ont, vi provar lavemang..inget hjälper, kanske har några av er rätt vad gällande ”nattskräck”, det är inget begrepp jag är bekant med men det kanske är det som Noel har. Det är bara enormt frustrerande denna period av dålig sömn på nätterna, det påverkar verkligen oss alla, den enda som sover ordentligt på nätterna är Leon. Fast han kan ju å andra sidan inte sova på dagen :/ Jag hoppas verkligen att det här är en period som snart går över. För allas skull, Noel blir tröttare på dagarna, och såklart vi likaså, men framför allt så tär det på hjärtat med gallskrik så pass länge, och ingenting hjälper, man känner sig som en extremt dålig förälder när man inte kan trösta, att vara i famnen verkar vara fruktansvärt då när han skriker, men det är lika skrikigt om han får ligga själv. Jag får dåligt samvete om jag bara lägger ner honom en stund själv, men han vill heller inte sitta i knät..frustrerande!
Dagarna är däremot en ren kontrast till natten. Gladare kille får man leta efter, får han bara leka, busa lite och sitta i knät ett tag så är han världens goaste, gladaste kille. Han springer runt i sin gåstol, tar riktiga steg i den, tar sig fram dit han vill. Drar ner allt på golvet som kommer i hans väg. Han sitter och plockar och leker koncentrerat med sina leksaker, och så skrattar han, inte för att jag alltid förstår åt vad, men det där skrattet gör mig lycklig ända in i själen!

Själv har jag nu ”klarat” mig förbi första dagsveckan. Dagarna har gått ruskigt fort. Det enda jobbiga denna veckan är att vi har punktering på däcket på barnvagnen. Vi har bytt slang ett par gånger men det funkar inte. Det blir en ny tripp till babyproffsen idag för att se om vi behöver köpa ett helt nytt däck..kasst tycker jag. Dessutom har jag åkt på nåt halsvirus. Har ingen feber och är inte snorig, men ont i halsen och så sätter det sig alltid på mina stämband så den här veckan har jag låtit som en riktig kråka, det gör jag iof fortfarande! Därför kommer det bli en lugn helg, sovmorgon varsin dag och inget speciellt planerat. Vi kommer nog träffa familjen bara och ta oss ut på en och annan promenad, om vi får till punkan på vagnen.

Barnen sover just nu så ska passa på att kasta iväg några mail. Insamlingen har stått stilla ett par månader nu eftersom vi haft fullt upp med Leon. Men det är dags att ta tag i den igen och se till så det rullar in några slantar :) Dessutom måste jag fixa med lite annat som är mycket lättare att få gjort medan barnen sover!

Hoppas ni får en fin helg och inte för mycket kyla!

Andra kvällen

Idag är det andra kvällen själv, då Ted jobbar. Hade ångest inför att han skulle börja jobba igen, och visst tycker jag det är enklare när han också är hemma, då är vi ju två som kan hjälpas åt. Men det går bra tycker jag, dom är goa och glada min två pojkar, och det fungerar bra att ha dem hemma själv, hade ju varit fruktansvärt jobbigt annars när vi bestämt oss för att ha två 😉 Det jag haft ångest över är ju inte allt praktiskt egentligen utan mer alla känslor och att jag inte kan sitta med dem bägge när jag ammar Leon, men det går faktiskt bra, Noel är ju oftast nöjd med att leka ”själv” eller sitta precis bredvid mig.

Jag har till och med lyckats få Leon att sova innan Noel ska nattas bägge kvällarna nu, det känns bra eftersom jag och Noel alltid har mys på kvällen när han ska nattas och jag vill helst inte stjäla den tiden från Noel. Ikväll fick vi dessutom 1,5 timme själva innan Noel slocknade i mitt knä, 1,5 timmes kvalitetstid bara han och jag, lillebror sov gott bredvid oss! Det känns extremt viktigt för mig att få dessa tillfällen med Noel, det gjorde det iof innan Leon kom ut också, men desto viktigare känns dem nu. Det kan vara 30 min när vi bara hoppar i knät, kittlas och busar med varandra, eller som ikväll, lite extra mys-tid i knät. I framtiden kommer vi säkert ge dem separata dagar att få extra egentid på, dels för att Noel kräver sin extra uppmärksamhet och vård men också för att vi tror det är nyttigt att separera syskon och göra skilda saker med dem, precis som det är viktigt att göra saker tillsammans!

I eftermiddags hade vi besök av grabbarnas lillkusin (3 månader) och hans mamma. Mysigt med besök och kul att kusinerna kan träffas med jämna mellanrum. Noel och Leon har 3 kusiner här i Norrköping, en stor kusin och 2 med bara något års åldersskillnad. Känns jättekul att dom får möjlighet att växa upp tillsammans och finnas där för varandra, om dom vill förstås 😉

Igår var vår fastighetsskötare här och ordnade med lite avlopp, han kontrollerade även i köket så det fanns uttag för diskmaskin, det gjorde det :) så nu ska vi försöka hitta en att köpa, blir nog en begagnad, känns extremt onödigt att köpa en sprillans ny, däremot inte ett dugg onödigt att köpa en diskmaskin, det kommer bespara oss många minuter om dagen och en hel del tjafs om vems tur det är att diska :) Om ni ska sälja er eller vet någon som vill bli av med sin kan ni väl höra av er, annars ska jag kolla blocket och se om jag hittar nåt fynd!

Det är annars rätt lugnt här, lugnt på sjukhusfronten med. Noel ska vägas nån gång denna eller nästa vecka, och ta nytt HB-värde. Annars är inget ”större” planerat kring honom fören början av nästa år, då ska han operera ner sina testiklar och så ska han genomgå en syn och hörselundersökning under narkos. Leon var vi med på BVC igår, han hade som sagt gått upp 100g sen förra veckan och växt 1cm på längden, godkänt på den biten fick han!